Den svenska bilden av sommaren

En björk och en åker med raps, blå himmel med några molntussar, en faluröd lada i fjärran. En hinna mellan verklighet och verklighet, en värld in i en annan. Uttrycker jag mig underligt? Ja, men ungarna hemma har bett mig skriva en låååång spökis. "Skriv så overkligt som du kan". Nä, för verkligheten är tillräcklig. Är redan mer än alvvägs eller kanske ännu lite längre, "Björnresan" för upp till 13. Handlar om det där verkliga och verkligt overkliga. Sådär lite skrivlätt. Spännande att se hur det slutar för just slutet vet inte ens jag än. Under en tid skrev jag natten innan och läste på kvällen efter, högläsning i soffan. Det kändes bra, fick omedelbar kritik. Nu har vi haft en liten paus, men i sommar ska vi vara igång igen så att det hela blir färdigt.

Ros utan namn - väldoft

För de själar som är vilsna. Världen består inte av maskhål mellan tiden, det är ålhål. Efter Sargasso vet ingen vart moderålen tar vägen

OFFER, något som börjar likna sju dödssynder, brott mot LCHF

Jag går ju på fettbantning, allt sedan den 3 maj och visst det gör nytta. Jag slipper släpa så långt på sju kilo drygt och det är bra även om jag sett att det skulle gått snabbare, helst 18 kilo fram till nu, ser det som en träning i tålamod.

Jag har gjort en eller två offer på vägen, syndade med en ugnspannkaka och McFurry eller vad det heter, någon sliskigt söt McDonaldsglass som ungarna köpte och jag smakade. Jo, en kväll till syndade jag förskräckligt men helt planerat och det var en magisk kväll på Frantzén Lindeberg i sällskap få förunnat.

Igår var vi i Ängsö hos yrkesfiskaren i Mälaren Per Widlund, tillika leverantör av Ike Jimegös till Frantzén Lindeberg, mer om honom i senare uppdateringar under dagen. (Alla som följt bloggen har förstått vid det här laget att besöket där har med kokboken att göra!) DÄR har öppnats ett café och DÄR lockade en smörgås. Vi hade precis varit på sjön och fiskat gös, ål och annat. Sjön suger, i betydelsen att man blir djäkligt hungrig. Björn och fotografen Fredrik langade fram en varsin sådan smörgås med skinka,ost, tomat, gurka - tekaketyp. Ingenting fanns till mig,inge ägg med majonäs, inget kött. Jag tog vågat en smörgås och det var min andra efter Daniel Lindebergs bröd under f/l middagen sedan den 3 maj. Djädrans gått, herre Gud så gott!

Har inte mätt konsekvensen i kilo idag, väntar till i morgon så kanske det gått förbi utan att synas. (snacka om att dölja för sig själv)

I det här finns Högmodet att tro att det nog ordnar sig för att jag är jag. Girigheten är självfallen i sak, vällusten...ååhhh herregud så gott, Avunden i form av att de andra tog, varför skulle inte jag, Frosseri, ni skulle sett mig lystet äta, vrede, mnjaaäee möjligtvis latinska översättningen av "ira" som hämnd och i så fall hämnd på den dittills uppnådda försakelsen (kanske tröst vad vet jag?), Lättja - absolut jag gick rakt fram istället för att pröva till exempel att köpa en bit rökt ål som varit bra mycket bättre.

Jag skulle aldrig i helvete tvinga Augustponken att bada om han inte frivilligt gick i badet. Igår såg han ut att frysa och gick upp under filten på stranden i solen, så ska det vara.

Nu åker vi till Kairobadet, jag och ungarna. Morgonen har gått åt till att tillreda örtstekt kyckling på ben med massor av mangold med vitlök och mynta. Kaffe, sodavatten - det här blir bra, älskar att ligga lat på stranden med barnen - det värsta av allt är att jag lovat simma idag och jag tycker inte om kallt vatten vilket inte har med dödssynder att göra utan snarare uppväxt med en far som spelade vattenpolo på 30-40-talet i 13 gradigt havsvatten (i alla fall går historien så, Furuviks havsbad), gärna badade bastu med isvak och som tyckte att sönerna skulel vara lika duktiga och härdas med det kalla vattnet - jodå jag har guldmagistern med emalj, vilket betyder att jag tagit guldmagistern flera gånger - det var samma vånda och helvete varje gång. Nu tar jag egna belut, men har lovat att försöka doppa mig.

Första lilla örtskörden

Skördekorg idag

Nej, men det handlar om att ta sig ett varv med barnen och bara dofta av jorden, vattna lite, plocka ett knippe av röd mangold, vara närvarande, nära till sent som at omslutas av natten - det har vänt och blivit mörkare.

Rensar ur den omåttligt starka myntan som börjar ta sig friheter mitt i gräslök och mitt i timjan, ta en lång stjälk ur den franska estragonen som aldrig till förne vuxit så, en tuva timjan till kycklingen i morgon, visst ja, några blad salvia till levrarna. Äh, jag tar med en bit av citronverbenan också, mest för att den ska förgrena sig...eller förresten, mest för att jag bara vill ha den och lukta på, det är samma leendets njutning varje gång i varje doftögonblick. En liten persisk parfymros bröt jag också att få med i korgen.

Det ångar om jorden i skymning och det är så vackert, borstnejlikor och det röda i krassen hakade på kvällningens blå våglängd och skar som kniv med ljuset i trädgårdsrummet, vibrerade darrande rött. Det är inte som att hålla andan, snarare som att sluta andas och bara stå och naturventilera med öppen mun.

Då får det bli så till stranden i morgon, örtstekt och timjanöst kyckling med till stranden i kylbox, smörad mangold med curryört till.

Vad ska vi göra på rondeller

Något EU beslut någon gång ger bidrag att byta ljusfyrar mot rondeller och visst fungerar det bättre. Nu behöver vi inte längre stå vid rödljus och vänta på att ingen kommer. Lustigt är att det är först när det slår om till grönt som det kommer någon från andra hållet som sedan får stå att vänta

Men hu vad rondellerna ser ut! Lustigt ett tag med rondellhundar, en sådan har varit på den här rondellen en gång och sedan var det någon som tog sig före att sätta ut kaniner av plast som stals ganska per omgående. Igår befolkades rondellen av cykelburen ungdom som höll något slags internt möte som slutade i vad vet jag. Bra plats att sitta på, hela rondellen är en kulle av gröngräs.

Det finns anskrämliga exempel på rondeller där man skulle kunna anklaga folk för inte minst dålig smak utan också för ren och skär missundsamhet mot dem som ska betrakta eländet.

Den 21a augusti har vi en seminariedag på Hersby Hembygdsgård i Sollentuna (12-16) där ett av halvtimmesföredragen handlar om "Rondellen som inspirationsrik trädgård".

Sista maträtten i Frantzén Lindebergs kokbok

Björn Frantzén i skrivmiljön idag och där vi suttit och fått ihop merparten av boken. Det är en stuga som byggdes 1803 och vi sitter i köket framför den väldiga bakugnen. Mindre inspirerande hade det varit att sitta i mitt konferensrum på kontoret, med konstgjort friskluft och utan fönster eller på krogen med ständiga avbrott.

Vi har suttit åtskilliga timmar och ältat, vänt ut och in, läst högt, forskat i detalj, ringt hundratals samtal, smakat på vad som är vad och ur det går ihop tillsammans, lagt ner åtskilliga timmar på historisk forskning, rest till leverantörer och förståsigpåare och arbetet har fått bli fullständigt kompromisslöst.

Jag skriver alltså f/l kokbok som kommer ut i vår. Idag skrev vi den sista vegetariska rätten och det har varit en omtumlande resa för både Daniel, Björn och mig med människor vi aldrig skulle träffat förutan och kunskap som vi annars bara gått förbi. Bekräftelser på att det vi bara anat är rätt anat, bekräftelser på hur rätt vi haft i antaganden. Det är just inflödet av förståelse som gör att åtminstone jag orkar gå vidare, kalla det gärna moroten. Det blir ett arbete i att förmedla rätt kunskap så att alla kan förstå.

I trädgårdarna har vi mött de fullständigt kompromisslösa odlarna, i forskningsvärlden de mest kompromisslösa professorerna, bland bönderna de mest kompromisslösa när det kommer till avel och urval, djuretik och kvalitet. Vi har förstått att det är genom att vara kompromisslös man når den absoluta kvaliteten. Det finns inga genvägar. Det finns inga genvägar!

Så långt en fantastisk upplevelse. Nu återstår ytterligare ältande av texterna, att väga till och från, att hitta språket som inte kan missuppfattas, som är rätt för nu och för framtiden, som är kompromisslöst.

Nu återstår att få ihop det hela, fiskrätter, kötträtter, fågelrätter, vegetariska rätter, skaldjur med bilder och alla visuella mellanspel och lifestoryn, den där berättelsen som ledde fram till Lilla Nygatan 21 och som jag är bortskämd med att ha fått vara med i ända sedan 1998. Jag tror till och med att jag och Daniel gjorde en grej om "små ugnar" petifourer i Metro och i någon annan publikation då och jag vet att jag gjorde ett porträtt på Björn i Edsbackakocken, ett magasin jag var utgivare för åt Christer Lingström. Det var så det började och det är så det hänger ihop. Hade det inte varit så hade jag inte skrivit det här, men nu har jag gjort det och om några veckor ska slutmanus lämnas, återstår en hel del tankearbete och smakande på valörer, ett alltigenom nötande arbete som tillhör helheten.

Skogskantareller, sommarkantareller, torrkantareller

Kantarellerna på stigen

Några deciliter sommarkantareller blev det för en stund sedan ute i skogen. Räcker gott och väl till omelett och till frukostmaten i morgon.

Konstaterar dock att det är för torrt för de där midsommarkantarellerna. Hörde om en kollega som tagit hem 30 liter på några timmar, man han bor i ett regnigt kalmarsund förstås (!)

Skogsgubbe i IFK tröja

För första gången tror jag, på i alla fall fem år, deltog vår elvaåring i svampplocket, förvisso mutad att åka och bada efteråt, så vid halv niotiden kastade hon sig i Kairobadet på vägen hem.

Nu tror jag banne mig kantarellerna är färdigrensade.

Hemfärd