LCHF - det fungerar

Härligt mör högrev av fransk beuf, ska jag erkänna, blir lite trist i längden, men Rodjana lagar ibland med smaker jag trodde inte fanns

Det var den tredje maj. Jag ställde mig på vågen. Och jag bloggade tre dagar senare, den femte maj. Fetdrypande mat i tre dagar hade redan givit resultat.

Ha ha ha, skrattade folk som varit inne på min blogg - självklart måste den djäveln banta som bara äter. ha ha ha den fete fan.

Sånt är ju kul! Ännu roligare är att jag idag, snart sex veckor efter start faktiskt måste använda byxorna från början av 2000. Mina vanliga gångkläder bara hasar av vilket inte är upplyftande för någon. Sockervärdena ligger så lågt att jag är friskförklarad. Nu är så pass mycket borta att jag vågar mig på att promenera/träna vilket jag klarar idag utan att hälsporrar, krampvader och knäsenor skriker av tyngd och smärta. I böckerna står att då ska man rasa i ännu hastigare vikttempo.

Så här sörru bröätare, det är så här det ska se ut. Si där ett riktigt stycke kött!"

Synd då - har jag ägnat mig åt synd. Jodå, vad vore livet utan det där extra som feta belackare genast kategoriserar som synd. Jag har syndat. En middag i trevligt sällskap på restauang Frantzén Lindeberg om den är känd? Och titta på bilden från igår, den lilla macaronen som ligger där på det vita klädet och inte bara ser oskyldig ut och lockande utan också är en av de bästa att äta i helöa landet, kanske Europa, äh fan, jag vet, det var den godaste jag någonsin ätit. Sytes det på bågen i morse, nähehehe.

Förenklare av omvärld säger "Du det där är skadligt och något djävla skit som man inte ska ägna sig åt. Grattis Dina ådror ser ut som feta avloppsrör vid det här laget.

Jag konsulterade en kärlkirurg. Han har ägnat sig åt mikrokirurgi i hela sitt liv och han har aldrig kunnat konstatera kärlförändringar kopplat till kost (däremot till rökning!)

Så fortsätter vän av ordning, den prudentligt hederliga som hymlar med alkohol och som röker cigaretter av märket Prince: "Det som man stoppar in måste komma ut. Enda sättet att gå ner i vikt är att äta normal och röra sig".

Så förenklad är inte fysiken, möjligen i en värld utan lånekort på bibliotek och hos folk som menar att man har en boksamling hemma med idrottsboken ett och två i hyllan, men inte i verkligheten.

Rester av det fett jag äter kommer ut den naturliga vägen. Intag av fett lär kroppen att också förbränna fett, något annat finns inte att förbränna. Fett sätter inte fart på insulinet eftersom insulinet är till att ta hand om socker. Det som inte insulinet kan ta hand om omvandlas till fett - cirkelargumentation är alltid svår att förstå för den som inte vill förstå eller som är så fullmatad av generationers förutfattade meningar att den inlärningen inte går att bryta.

Men jag ska ärligt inrymma att visst, alla inlärda varningsklockor ringer och sirener tjuter och det är ett djävla viljeliv när jag sitter där med såar av smör, "grädda" (Kajsa Varg uttydde det så) och det fetaste av kött framför mig och sinnet vrålar TALLRIKSMODELL.

Men häng med på det här. det känns som om kroppen vaknar och jag tror det är bra karma dessutom i den mening att jag försakar, inte för någon annan, bara för mig själv.

Ser Ni någon som lyser efter dessa veckor, som nu är högst halvtid, så är det inte en lysande Lager av kolesterol, det är av glädje han lyser. Glädjen över att det funkar!