torsdag 10 april 2008

Kroppkakor



Det är stora härliga kroppkakor med ett ganska tunnt lager finmald delikatesspotatis och så en lagom blandning av rimmat sidfläsk och rimmad skinka i fyllningen. Aningens för lite kryddpeppar, men det kan man förstå när det handlar om köpekroppkakor som ska lägga sig någonstans på den där gränsen av vad folk estmerar och icke.
I alla fall var dagens middag ett resultat av ett hugskott som kom över oss efter en rasande spänningshuvudvärk, ett smärtsamt med gottgörande besök hos naprapaten och sedan latmasken i mig.
Stod länge vid disken hos Percy's kött i Norrviken och valde mellan kroppkakor, pösiga Wallenbergare och deras hemlagade kroppkakor. De sistnämnda kokas varje dag och är omåttligt populära så det fick bli som det blev á 95 kronor kilot.
De är så matigt stora att det går fem på kilot så jag köpte åtta så att jag skulle få tre över till att steka när de satt sig i kylen efter några dagar.
Vi serverar med lingonsås och riktigt brynt salt smör.
Visst ska det väl vara på det sättet? Att ena dagen sitter man på en av landets bästa och roligaste krogar och äter den stora menyn med vid pass 20 rätter och sedan landar man dagen efter i en på gränsen till paltkoma efter två och en halv makalös kroppkaka.

onsdag 9 april 2008

Fyra timmars njutning på Frantzén Lindeberg ikväll



Det jag upptäckte ikväll var hur väl smakerna griper an. Hur oerhört och sofistikerat välplanerad måltiden är.
Stora menyn omfattar 20 talet rätter om man räknar bagarens bröd som en servering.
Sältan i den inledande gubbröran som övergår i den varma sötman i tryffel och silverlöksspäckade fattiga riddaren. Hur en dillton anges i rätten innan dillkött på kalv. Så får Frantzén/Lindberg hela kvällen att höra ihop i ett stycke som en stor symfoni.
Ögonen tpras av de djupa, ihärdiga smakerna som mötet i Nordafrika mellan halstrad anklever, kanel, citron och dadel, hophållet av ett litet glas hett myntathé kryddat (inte sötat) med akasiahonung.
Christina Möller, jag själv och Ulf Elfving - en njutande trio efter den stora menyn på Frantzén Lindeberg ikväll.

Det här är en reviderad meny sedan öppningen. Den är klarare, ännu mer planerad i smak, har ett nytt tempo som crescendot i "Idas sommar", gräs, jord, pollen, sniglar. Sommarängen på tallrik och för säkerhets skull förstärkt med sommardoft på burk så att man nästan hör fåglarna sjunga.
Desserterna som upptar en lika stor del av menyn lever vi länge på och liksom i inledningen av menyn görs ett avstamp mellan det varma, kalla, mjuka, knapriga i en mittemellandessert på temat getost.Hela dessert och tryffelpaketet är förförande och rasande läckert.
Vad vi pratade om under middagen - mat! Besatta av smaker, av texturer, av det ovanliga och av tradition väckte Frantzén / Lindeberg mängder av associationer. Fyra timmars njutning.
Hamburgare!

tisdag 8 april 2008

Blodpudding



Kan man matblogga om en så simpel grej som blodpudding?
Definitivt!
Det är en av våra äldsta rätter och är en "lillassyster" till palt vars fornnordiska betydelse är "litet stycke" eller "liten bit". Alltså en rätt som är forntida.
När Astrid Lindgren ska beskriva blodpalt skriver hon att det smakar ungefär som blodpudding fast bättre.
-Det är lika gott fast smakar olika gott! Skulle jag vilja säga.
Förr kunde man hitta hemlagad blodpudding i vart och vartannat charkuteri. Det kan man inte längre.
Jag ringde till "vår" charkuterist idag och frågade. Han svarade "Tyvärr, den vi beställde från gjorde en fantastisk god blodpudding, men han slutade, varför vet jag inte, men jag ska leta så att vi kan ta in det igen. Blod har vi om Du skulle behöva."

Det blev industribakad blodpudding idag. En skånsk blodkorv som är lite sötare, men som tyvärr saknade russinen och så halvmånevarianten som verkar vara allenarådande i stockholmstrakten.

Men baka den själv vettja' det är inte svårare än ett rågbröd eller en makaronilåda (hur jag nu kom på den jämförelsen.)
Så här lagade jag den i min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" som jag inte nog kan understryka kommer som pocket i höst!!!!

Tabberasets blodpudding


Det här behöver Du:
5 dl blod (finns fryst i charkdisken)
1 dl fint äppelmos
5 msk finhackad gul lök
4–5 dl rågmjöl
1 dl grädde
2 dl svagdricka, lättöl
eller köttbuljong
3/4 dl smör eller
3 msk hackad njurtalg
1/2 dl ljus sirap
1 1/2 msk salt
2 krm vitpeppar
1 krm kryddpeppar
2 tsk fint mortlad mejram
1/2 tsk malda nejlikor
1/2 tsk ingefära

Till formarna:
2 msk smör
1 dl ströbröd

Så här gör Du:
Smörj en fiskfärs- eller en timbalform
(limpform) mycket väl och bröa den
grundligt. Fräs löken i smör utan att
den tar färg. Blanda blodet under vispning
med alla övriga vätskor och häll
i mjölet. Smält smöret och låt svalna
något innan det blandas tillsammans
med alla kryddorna.
Stek en klick av smeten i en stekpanna
för avsmakning.
Fyll formarna och ugnsgrädda i vattenbad
i 200 grader i knappt 2 timmar.
Servera med korvkaka(!) enligt tradition som
är äldre än minnet och tillsammans med
lingon och skirat smör. Håller
i över en vecka i kylen och kan även
frysas. Efter försiktig upptining under
24 timmar i kylskåp kan den skäras i
skivor och stekas. Serveras med grädde
och lingon som sås.

måndag 7 april 2008

Låt måltiden blomma - Ett fantastiskt bra årsmöte



Årsmöten brukar vara rutinaffärer som man vill bli av med så fort som möjligt för att komma vidare.
Till Låt Måltiden Blommas årsmöte i kväll kom det bara trevliga matmänniskor och hur blir det då?
-Jo ett idéfullt och kreativt årsmöte med massor av förslag på verksamhet och idéer om hur föreningen ska fungera.
Vi satt i arkitekt Scholanders sal på Grand hotel i Stockholm. I Scholanders (1816-1881) anda äter jag på torsdagar supé på Konstnärsklubben. Han var en av de drivande krafterna bakom klubben redan den första hösten 1856, men levde inte längre när Konstnärshuset byggdes. Däremot har han satt sitt namn i ett av rummen på Grand Hotel.
Med några få ändringar är det samma styrelse detta år som förra.
Ella Nilsson och en fatserverad kalvrygg

Det blev en långdragen middag i matsalen "New York" med grundaren till LMB Inger Grimlund som härförare och organisatör.
En perfekt tonfisk med bondbönor och en kall blomkålspuré inledde. En riktig köttbit var varmrätt och då jag satt mitt emot Ella Nilsson från Svensk Köttinformation så fick jag konfirmerat att det var en riktigt fin köttbit...nåja, det hade jag kunnat avgöra själv även om köttet inte var riktigt så blont rosa man skulle kunna avkräva en kalv. Ytterfilé var det i alla fall med perfekta sparrisar och en djädrans fin liten terrin på amerikapotatisen Yukon Gold.
Avslutande cheescaken gör jag betydligt bättre själv, allrahelst med en mycket tunnare kakbotten än Grandköket maktade med - men det spelade ingen roll, det var lyckat i alla fall, mest tack vare det trevliga sällskapet vid bordet - precis så som är föreningens syfte, att öka trivseln vid måltiden, att skapa ett bättre ätande för de äldre och i skolan, att sätta gemenskapen främst vid bordet, att arbeta för en ökad kunskap om måltid, tillagning och råvaror och att utmärka människor som arbetar med mat i föreningens anda.
Kom med Du också!
Anmäl Dig här och ta del av årets många arrangemang.

söndag 6 april 2008

Litet kokkärl från Lasanum



Zwampen kommenterar min "radhusrätt" och gör det med all rätt.
Jag avser dessa hastigt hopkomna lasagnetter och lasagner på pulverbas fullknökade med kemi och smakförhöjare. Jag avser dessa överkokta puddingar med färdiggjorda såser och förkokta pastaflak.
Zwampen har helt rätt när han skriver att det där extra av omsorg och tid kan ge en matupplevelse. Så är det ju med det mesta.
I "Järnspisar, hackekorv och tabberas", som för övrigt är slutsåld och som kommer som pocket till bokmässan, nagelfar jag denna lilla läckra ugnspudding som har anor till 1200 talet genom att den först nämns i "De honesta voluptate et valerudine" (Den ärbara vällusten och god hälsa) som den då tillskrevs Bartolomeo Platina men som reviderades till att tillskrivas Maestro Martino efter att man funnit hans anteckningsbok i ett bibliotek:

"Här nämns pasta som råvara, vilken i sin tur tillskrivs Marco Polo, och
då är vi mathistoriskt nere och gräver i 1200-talet. Martino lagade både
maccaroni och den äldsta av pastarätterna: lasagne. Det är latin och utläses
i översättning »litet kokkärl från Lasanum«. På 1350-talet växte det
för övrigt fram en rad lasagnerier i de italienska städerna, och Boccaccio,
författaren till Decamarone, skrev om »korvarna som var förbundna med
vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan«.


Det är kul när man vet att man äter historia!

lördag 5 april 2008

Direktlagad födelsedagsmat

Vegetarian till vänster och kött till höger

Jag tycker lasagne är "radhusmat" och gör den kanske en gång vart tionde år om ens. (Nu får jag väl alla radhusbor på mig).
Sockerbitsstora bitar av auberginer, lika stora bitar av zucchini. Låt svettas i oloivolja och smör. Fem gula lökar grovt hackade steks genomskinliga i en annan panna. Tomater skalas och hackas ner till sås med basilika och rejält med vitlök och olivolja. Köttfärs steks knottrigt. En stor bit vällagrad präst ska rivas över. Javisst ja, en luftig bechamel också och så lasagneplattor. Allt varvas i en smord form. Bechamelsåsen längst upp med ost och så 220 grader tills det hela fått fin färg. Den vegetariska varianten "same, same" utan köttfärs.

Grattis Alma 6 år

Det kanske viktigaste, och det Alma mest längtat efter, var ett eget bibliotekskort, det får man inte förrän man fyllt sex. Nu är hon det, Grattis! Hon fick ett i morse.

Sexårstårtan gjordes av rulltårtsbotten, vaniljkräm, färska hallon och grädde. Det var bara marsipantäcfket som saknades för att det skulle bli en princess!

Nöjd med tårta och kalas och alla presenter från syskon och gäster - "Man skulle fylla sex nästan jämt, men då var det nog inte lika roligt!

Augusts första sexårskalas. Han tycker alla kalas är lika roliga,L som förberedelse för sitt eget ettårskalas i slutet av maj.