Ett rent Sollentuna Centrum

Sollentuna ligger norr om Stockholm, halvvägs ut till Arlanda.
Inte sedan miljonprojektets dagar har det varit så många lyftkranar i den här kommunen. Det byggs av helvete och förtätas överallt - ett nytt häkte mitt i centrum, ett nytt centrum ännu mera mitt i centrum och ett ungdomens hus som ska ersätta en plastidrottshall där häktet ska byggas.
Dessutom byggs nya ringleder och tunnlar och villasamhällen ändrar karaktär när "de gamla" styckar av sina stora villatomter för att "de unga" ska få bygga nytt (låter gemyt men handlar om pengar).


Gick förbi Centrum idag och såg de enorma banderollerna som visar hur det nya centrumet kommer att se ut. Det är Steen & Strøm som äger och driver.
På banderollerna är det nästan otrivsamt rent och man undrar: Var finns mångfalden?
Ariskt rena människor är de som ska befolka centrumet, inga äldre - det syns på bilderna - inga invandrare, inte ens ett enda "huckle" så långt man kan se, inga med mörkt skinn, inga sämre klädda, alla är propra och välklädda, inga snedögda! Shit va folk i förorten måtte se fram mot det där nya, vad de måtte känna igen sig på Steen & Strøms väggtavlor.

Det är klart vi ska till Peking!

"Är du hemma redan"
Så frågade några bekanta mig i hissen till kontoret idag.
"Nä, vaddå - jag kom hem från Bangkok för flera veckor sedan", svarade jag.
"Men Du rapporterade ju från Peking i morse..."
"Va?"
"Jaa, i P1."
Då ramlade myntet ner.
Meny i SR P1 sände ett inslag från Kina jag gjorde för en tid sedan och det var inte direktsändning från detta väldiga matrike.
Jag lyssnade efter lunch och mitt inslag måtte varit trovärdigt för i studion satt Ping Sun från en liten stad utanför Shanghai och jag väckte hennes längtan efter den heta morgonsoppan med frikadeller och sälta från små räkor och jag gav målande beskrivningar av annan slags mat för middagen fjärran från den skämtmat vi serveras under formosaflagg här hemma i Sverige.
Hemma hade Rodjana gjort en rissopp med ingefära, chili och fläskfett. Stekt sidfläsk med torkad vitlök till. Rissoppan är lösare än Congee, men nästan lika

Fläsk med röd cury och gurkmeja

Den heter Khamin på thai och är något helt annat är det papperssmakande lite beska puder på burk vi föräras med här hemma i Sverige. Khamin är en kraftigt aromatisk rot som är nästan orange i köttet när man delar den och gurkmejan har en helt egen rund, lite sötaktig smak som har förmågan att lyfta fram allöa smaker runt omkring den. Utmärkt att förstärka till exempel röd curry med och skapa ett ytterligare djup+ och karaktär åt ett allmänt fett sidfläsk.
Vi åt det igår kväll och med wokad kinakål och jästa sojabönor Tao jiauw - det räcker!

Utan TV förgås vi lätt

Igår slocknade burken och det första man tänker är "PLATT-TV" och sedan "dyrt".
Vi är begåvade med "TV-TV". När jag köpte den en jul för sex år sedan gick jag till "ON-OFF" och mötte en artig kille i grå kostym och röd slips. Han var svenskt blond och vid pass 25.
-Ja, goddag, sa jag.
-Hejsan, sa han. Kan jag hjälpa till?
-Ja, sa jag. Jag skulle ville titta på en "FÄRG-TV", fortsatte jag.
Den blonde säljarkillen i grå kostym och röd slips tittade på mig som om han tittade på ett föremål i antikrundan - väldigt intresserad och konfunderad sedan sa han:
-Skojar du?
-Nä, sa jag jag vill verkligen ha en stor färgtv med alla kanalerna, sa jag.
-Jaa, sa han konfunderad, samtidigt som han skrattade inombords...en färgtv.
Så gjorde han en gest med hela handen och sa;
-Vilken av dem väljer Du?
-Den där, sa jag och pekade på en stor Panasonic.
-Ja, skattade blonde säljaren - det där är en riktig färtv med alla kanalerna.
-Är du säker, sa jag som börjat lyssna på vad det egentligen var jag frågat.
"Färg TV"


Jag gick in till grannen igår eftermiddag och frågade:
-Har ni TV?
-Nä, sa han, vet du vad som hänt?
-Det kommunala bostadsbolaget har avtalat bort kontraktet med Comhem och skulle lägga upp ett nytt TV konto hos kommunens energibolag och då stängdes Comhem för alla i kommunen, även för dem som inte längre bor i det kommunala bolaget. Vår administratör missade också att se till att vi fick behålla kanalerna.
TV-fritt alltså igår i hela Sollentuna - om nio månader blir det kö på Danderyds BB och klantaschlena som administrerar borde få gå kurs i infrastruktur.
Ïdag har vi fått tillbaka statskanalerna inkl TV 4 med usel bildkvalitet. Annars är det "myrornas krig".
När jag var barn var det TV fritt på onsdagar. Förresten när jag var barn på riktigt fanns det inte TV över huvud.

Quinoa som fattigmansrisotto

Och snabbt går det om man inte märkvärdigar sig som jag gjorde till middagen.
Kokade en lag på ett gäng persiljestjälkar, fem lagerblad, salt, vitpepparkorn, en grovt hackad gul lök, en vitlökskapsel (pressad) en tsk tryffelolja (kemisk), 2 msk olivolja, en msk smör.
Tvätta quinoan väl och sila lagen över. Sjud i 15 minuter och red med tre dl fint riven väl lagrad parmesan.

Varför persiljestjälkar?
Jo för att på vår kombifrys/kyl från Electrolux har någon designer satt defrostknappen precis där mjölkförpackningar med nöd och näppe får in stående. Är man oförsiktig är det lätt att komma åt knappen med paketet - något som tydligen hände igår kväll varför en hel hylla i frysskåpet tinade innan vi upptäckte att fanskapet slagit av...så köp aldrig en frys från Electrolux!
Persiljestjälkarna var med det tinade jämte kråskorv som ändå var två år gammal och skulle kastas.

Tinade gjorde också ett gäng isterband som jag brynte lätt i panna och körde färdigt i ugnen medan quinoan blev färdig. Röda inlagda betor från egna landet till.
Så upptäckte jag att den där ofärgliga massan som hälsokosten utgör är fullständigt omöjlig att plåta så bilden lät jag vara.

Åt för övrigt en väldigt fotogenique skånsk kalops på Edsbacka Bistron till lunchen idag och med färska potatisar (förtjänas inte att ätas så här års), röda betor (mina är godare) och morötterna vid sidan om, riktigt bra, mest för sällskapet; fotografen Urban Jörén (kolla in hans inneretta på DN kulturen från premiären i Uppsala.)

Ljusare

Tid är tydligen något man kan korrigera med några visare hit eller dit nuförtiden. Hur många gånger vi körde fel i tidsracet idag är omöjligt att säga för vi kom inte på dem alla direkt. En timme sena hela tiden. Maten på bordet först klockan tjuett. En köttpaj med lök, nästan engelsk i smaken - djävligt god alltså, om man får uttrycka sig vulgärt.

Helgen veks åt att "rigga" balkongrummet. Sådana rum har man ju en förmåga att proppa igen med all sköns bråte när det inte är säsong utan bara en slags vinterförvaring för sådant man inte vet ska ta vägen.
Två stora plastsäckar blev det inklusive en del sättpotatis som hamnat i plastpåse och nu simmade runt i sin egen illaluktande förruttnelsestärkelse, jag har tillräckligt i alla fall. Ett par kilo St Thora, en utsökt ny potatis som togs fram för odlarna på Bjäre för några år sedan och som jag odlade med framgång i fjor sommar.

Balkongen blev ett eget rum igen som jag trädäckat och glasat in. Ljuskronan från jul får ny tjänstgöring här ute tillsammans med andra ljusstakar.
Igår kväll satt småtjejerna tillsammans och snattrade och stod i och drack kvällste där ute.
-Det är så fint att det kittlar i hela kroppen, sa Alma.
Efter ett tag avtog småtjattret och när jag kollade så satt de båda två i de sköna balkongfåtöljerna invirade i en var sin pläd och sov så sött.
Ikväll sitter jag själv där och skriver och smuttar på en överbliven alldeles utmärkt, ja faktiskt den allra bästa, kylskåpskall Zeunerts Påskmust.

Bai Pad Grapao moo

Den ska vara så het att den får tandköttet att pulsera och chilin lyfter den feta fläsksmaken och den milda basilikan.
En sådan erfor vi hemma idag. Enkelt med vit ris. En Bai Pad grapao moo.
Kolla gärna också på bläckfiskvarianten som jag skrivit om här.
Där finns också receptet för den hågade. Byt bläckfisken mot lagom mängd fläskfärs.