Persilja

Persiljan som den såg ut någon vecka efter att snön försvunnit

Persiljan växer ymnigt och jag kan se en antydan till att den vill blomma - Herregud, det är ju snart juni och det här är andra året för persiljelandet.
Man ställs alltså inför detta fullbordade faktum - att ta reda på mängder - vad göra?

Det är väl ingen konst att skörda - efterarbetet dock är ett pillimariskt tidsödande jobb.
Igår stod jag med en rejäl ruska. Rengjorde diskhon och fyllde med kallt vatten. Sköljde allt - persiljan fick ligga och flyta omkring.
Bladen plockades och lades i ett durkslag och fick rinna av. Stjälkarna lades för sig, ansade från allt dåligt och väl rengjorda.
Det tog väl sin goda tid, men är meditativt...ett blad, två blad...tre blad...och stjälken till vänster, en kvist på utandning och en på inandning - Fokus - Persiljefokus!
Fryst väldoft och god smak

Stjälkarna skär jag i två cm längder och lägger i en vid kastrull - täck med vatten, inte mer och koka upp. Låt sedan sjuda tills stjälkarna är "sladdrigt" urkokta - sila från och kasta "sladdret". Koka upp persiljebuljongen och när det stormkokar läggs bladen i, vik ner dem i koket. Avbryt omgående, bladen ska fortfarande ha spänst.
Häll ganska direkt i en mixer och kör grönt. Låt kallna.
Genialisk lösning på ett stort rabattlikt problem

Skeda upp buljong och persilja jämt fördelat i isbitslådor och frys över natten. Bryt upp och lägg isbitarna i en fryspåse eller låda att ta ut och använda som smakförstärkare i en gryta eller som stomme i en persiljesås senare i vinter - ägg, torsk, smör.
(Fatta det också hur mycket smak det är i den här persiljan som fått plågas i mager lerjord och ballat sig en hel vinter!!!)