Tid är tydligen något man kan korrigera med några visare hit eller dit nuförtiden. Hur många gånger vi körde fel i tidsracet idag är omöjligt att säga för vi kom inte på dem alla direkt. En timme sena hela tiden. Maten på bordet först klockan tjuett. En köttpaj med lök, nästan engelsk i smaken - djävligt god alltså, om man får uttrycka sig vulgärt.
Helgen veks åt att "rigga" balkongrummet. Sådana rum har man ju en förmåga att proppa igen med all sköns bråte när det inte är säsong utan bara en slags vinterförvaring för sådant man inte vet ska ta vägen.
Två stora plastsäckar blev det inklusive en del sättpotatis som hamnat i plastpåse och nu simmade runt i sin egen illaluktande förruttnelsestärkelse, jag har tillräckligt i alla fall. Ett par kilo St Thora, en utsökt ny potatis som togs fram för odlarna på Bjäre för några år sedan och som jag odlade med framgång i fjor sommar.
Balkongen blev ett eget rum igen som jag trädäckat och glasat in. Ljuskronan från jul får ny tjänstgöring här ute tillsammans med andra ljusstakar.
Igår kväll satt småtjejerna tillsammans och snattrade och stod i och drack kvällste där ute.
-Det är så fint att det kittlar i hela kroppen, sa Alma.
Efter ett tag avtog småtjattret och när jag kollade så satt de båda två i de sköna balkongfåtöljerna invirade i en var sin pläd och sov så sött.
Ikväll sitter jag själv där och skriver och smuttar på en överbliven alldeles utmärkt, ja faktiskt den allra bästa, kylskåpskall Zeunerts Påskmust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar