Strömming i stället för thaifisk

Mokpla - det är en thailändsk fiskrätt med fisk ångad tillsammans med örter och lök.
I Thailand lagas den här rätten på små insjöfiskar. Strömming är fet och tålig och ett bra alternativ. Rodjana lagade den idag.
Innan någon försöker sig på att laga det här så kravs det en del smakövning. Det handlar om originalthailändsk mat som inte alls är släkt med det turister tar till sig av allt det söta, grillade, soja och fisksåsdoftande. Det här kommer från det salta nordöstra köket och smakar mycket speciellt - otroligt gott tycker naturligtvis vi och konstaterar också att det här är ytterligare en rätt som understryker den ibland skrämmande smakkontakten mellan Sverige och Thailand. Kan Ni tänka Er kräftströmming? Hot,hot,hot - Pet makmaak.

Det här behöver Du:
1/2 kg filéad strömming
3 medelstora gullökar
6-7 små thaichilli
2 grachai (tillhör ingefärsfamiljen, men är mildare och samtidigt mer aromatisk)
1 citrongräs
2 vårlökar
1 knippe dill
2 msk fisksås

Så här gör Du:
Lägg fisken i en bunke. Skär lök, chilli, grachai och citrongräs i mindre bitar och mixa med chillifrukterna. Häll massan över fisken och vänd runt. Skär vårlöken diagonalt i en centimeters bitar och vänd ner. Plocka dillen och blanda i samtidigt med fisksåsen.
Bred ut dubbel ugnsfolie och häll upp fisken. Vänd ihop till ett paket och baka på bleck 250 grader i 20 minuter. Servera med kaonieuw (kladdris) eller "vanligt" ris.

Idag hade vi också en inledande somtam på bordet tillsammans med det älskliga köttet nguea tod, friterat med korianderfrö och vitlök.

Nu är det inte lång tid kvar. Magen börjar ta emot och vara ivägen och vi (allrahelst Rodjana) börjar längta till att graviditeten är över. Nu i maj ska det ske!

Svensk keramikmortel till thailändsk mat

Thaimorteln är kökets viktigaste redskap, kermikmortel med trätstöt. Finns numer även att köpa i Sverige

Vi glömde köpa mortel med oss den gången vi flyttade ihop från Thailand till Sverige.
Lyckligtvis fanns det redan en mortel - nu alltså över tio år gammal - hemma i svenska husgerådet. En i keramik.
Är morteln så väldigt viktig då?
Mer viktig än woken i alla fall, som inte tillhör det urthailändska köket alls.
Morteln gör det!.
Kökets viktigaste redskap.
Den keramikmortel, med keramikstöt, jag köpte tidigt kommer från Thord Karlsson på Gotland. Han garanterade hållbarheten - jag trodde honom inte - den har nämligen en naturligt sprucken klang. Nu har den gått nästan dagligen i alla dessa år och ser fortfarande helt ny ut.
Svenska mortlar är dock alldeles för små för thaimatsproduktion där stora kvantiteter mortlas.
Nyss körde jag underbart doftande korianderfrö till vår hårdstekta marinerade högrev och Rodjana mortlade en somtam med torkade räkor och pärontomater. Mer om dagens middag följer. En middag som bland annat bjöd på svensk strömming i thailändsk tappning.

Carl von Linne och tabberaset i Meny

Roslins porträtt av Linné 1775

Med start idag repriserar Meny i P1 min serie om maten hos Carl von Linné. Det blir en resa i 1700 talets armod och berättelse om alla tiders människors förmåga att göra det bästa av små resurser. Det blir också festmiddagar hos den besittande klassen, den adel som prästsonen och läkaren, botanisten och läraren Linné så gärna ville tillhöra och till slut också nådde.
I det första avsnittet beger sig Linné till Lappland.
Repris också inatt och på lördag.
Kan också laddas ner här

Allt-i-ett-pris, varför inte?

Sent idag på första maj åkte jag med döttrarna och den äldstes pojkvän till Vinn stormarknad för att köra hem vatten och köpa mjölk för veckan.
Vid vattenpallarna letade jag efter priser, jämförpriser. Några såldes par om par och andra i grupp om sex - jo det fanns literpris på skyltarna som hängde ner från taket, men till literpriset skulle läggas pant. Det blir en del räknande. Inte komplicerat, men ändå.
En "Vinnare" gick förbi (vinnanställd).
Jag frågade om det inte vore en god idé att ha ett "allt-i-ett-pris" där hela packen om sex flaskor, eller två, angavs med pant - det skulle bli enklare för konsumenten.
-Nja svarade han, det tror jag inte, det är en leverantörsfråga och det har alltid varit så här.
Sedan satte han igång att argumentera och det var jag väl alls inte intresserad av - jag bara tycker det är en bra idé att göra det så enkelt som möjligt för konsumenten.
-Du hakar upp Dig på skitfrågor, sa min äldsta dotter och javisst, jag kan hissa upp mig över skitfrågor i butiker (jag hatar att gå på stormarknader och tycker att de är omänskliga).
Vinn är väl den enda butiken i trakten som jag inte gjort slut med än - men idag var det nära. Alltså att lämna en kundvagn och säga att "det är som faen att man ska behöva åka till Konsum för att..."
Rodjana brukar säga: "Nu retar du inte upp dig på en massa för då har vi ingenstans att handla i Sollentuna, innan vi går in på Vinn.
Jag sa till min äldsta dotter och hennes kille att Stormarknader bara är till för en sak och det är att lura av folk som mycket pengar så fort som möjligt. Stora köpmarknader som dessutom levererar under egna märken, varor under standardkvalitet och till något billigare pris medverkar till att sänka folks smakmedvetande och i och med att de äter undermålig mat så mår de sämre och då är krämarfasonerna ett folkhälsoproblem.
-Folk får välja själva, skäll nu inte så förbannat, du ska bara handla mjölk och vatten. Det ska väl inte vara så svårt. Den där stackars vinnaren kan inte göra någonting åt dina funderingar och han tycker redan att du bara är en skit som förpestar hans redan urbota tråkiga jobb. Tror du att han egentligen frivilligt går i den här tomma stormarknaden klockan nio på kvällen en första maj, tror du det?
"Kan han inte hantera en kund som kommer med en förfrågan och idé utan att reagera som han gjorde och bara försvara branschen så ska han inte ha ett jobb som det här, försökte jag.
Upprörda, i alla fall jag, gick vi till kassan och langade upp fler varor än vi egentligen skulle handla, bland annat några flaskor Brämhults hallon som var prisnedsatt med en femma(!)
Det är fan inte kul. Jag vill ha tillbaka kunskap, personlighet och kvalitet. Det finns inte längre. Det är fan att man måste åka til stan.

Skolan var mögelhus?

Man blir lite rädd, i upplysningens tid.
Min dotter gick i en skola som revs i veckan för att en ny ska byggas på samma ställe. Under byggtiden är barnen hänvisade till baracker.
Vi trodde väl alla att skolan revs för att den var otidsenlig, ett slitet 60 talsbygge. Men när jag tänker efter så inte fasiken river man välbyggda 60 talsskolor?
Jag har min väg förbi rivningsplatsen varje dag till jobbet.
Den dagen de rev panelerna på utsidan körde en buss upp på gårdsplanen och ut kom en rad män klädda i vita overaller och med syrgasmasken (?) (gasfilter) för ansiktet.
Jag tittade närmare på den gula isoleringen som kommit i dagen bak panelerna.
Var detta anledningen till rivningen av hela skolan. Svartmögel.
I tre dagar stod saneringsbilen där och de vita overallerna jobbade. Avfallet lades i en särskild container - det kändes lite CSI över det hela. Området kring skolan var avspärrat med tremetersstaket.
Alltså - beslutet om att riva skolan togs för länge sedan, kanske flera år. Faktiskt strax efter att en hel paviljong byggts till för många miljoner. När paviljongen byggdes blev den förra ytterväggen en innervägg. Möglet blev alltså inbyggt i inomhusmiljön i utrymmena där 0 klass till trean hade skolsal och fritids.
I flera år gick alltså barnen varje dag till mögelskolan som rivarna var tvungna ha heltäckt dräkt och andningsmask när de plockade ner.
Det är djävla förfärligt.
Ingen information heller, oupplysta reagerar inte.

Elddans i natt

Det blev en rasande het föreställning vid majbrasan. Eldsonen Gaston och hans eldslukarvänner förstärktes av salsatrummor.
Ett originellt sätt att tända majbrasan på, onekligen. Eldartisterna gick runt och sprutade såar av eld på högen så att den slutligen flammade upp. Hemligheten var diesel i mitten och stora lampoljeindränkta lakan.

Husmanskost en söndag

Söndagar är vansinnigt dåliga lunchdagar i Stockholm. Några serverar stora brunchbord onödigt dyra och andra öppnar inte förrän 17 om ens alls.
Stan är således tom på folk, Norrmalmstorg var öde, trafiken gles.
Eller kanske det är omvänt naturligtvis, folk är i kyrkan, är hemma med barnen, är vid båten och skrapar, är vid sommarstugan och krattar.
Vi jobbade - träffade en av landets trevligaste och supermesta kändisar för Lundaliv. Vi gör ett jobb, inte på kändisen - det är lite uttjatat - utan på den där män'skan. Och det var hur treligt som helst. Kommer i sommarnumnret, alldeles snart, vilket påminner oss om att spurta jobbmässigt nu innan semestern.
Jobbar man vill man ha lunch och Austin ville äta speciellt svenskt. Han är ju en trehövdad matkulturblandning av amerikanskt, thai och svenskt snitt och med utstickare till Nepal, Indien, Kina, Malaysia, Laos, Vietnam och Cambodja. Vi har lite av samma smakpalett och tar gärna extra chilli även i Thailand, älskar det "saltiga" köket så som Austin uttryckte det när jag intervjuade honom i Bangkok för Meny. Med det menade han det östra thailändska köket och det Laotiska köket med alla sina fermenterade pastor och saltsyrade fiskar.
Igår, hemma med bara familjen, åt vi förresten en härlig somtam - en rätt som både jag och Austin estmerar vilket framgår av vår middag hemma hos oss för några dagar sedan.
Till "somtammen" igår åt vi högrev som skurits i tunna skivor, marinerats och sedan friterats hårt. (ngeua tod)
Egentligen ska köttskivorna torka i solen med korianderfrön och fisksås, men faktiskt är detta en genväg som fungerar.
En som också gillar thaimat är köksmästaren på Restaurang KB, den utmärkte Fredrik Söderberg.
Alltså styrde vi kosan dit i detta försommarkalla och ödsliga Stockholm efter jobbet...och se på tusan, KB var öppet och välkomnande och det rådde nästan lite av familjestämning därinne.
Austin applåderade menyn som är kort och koncis och innehåller strömming som är ursvenskt. Alltså blev det KB:s gravade strömming som Fredrik för övrigt serverade när jag släppte "Järnspisar, hackekov och tabberas" för ett år sedan en trappa upp på Konstnärsklubben (Recept längre ner)

Som huvudrätt valde vi "dagens husman" som var stekt fläsk med raggmunk och rårörda lingon. Perfekt svenskt och bra "hängoverfood" för Austin som var på sin kompis bröllop igår och inte kom hem förrän klockan slagit fyra.
-Fantastiskt egentligen; det här med svenskarna, kommenterade han. Vet Du vad de serverade efter midnatt som vickning på festen? Kokt korv med bröd - precis som i halvtid på Råsunda, då gick 13000 människor iväg och åt korv med bröd och senap.
En jobbdag alltså även idag, söndag - och i morrn också, matdagar alla. Men inte för Fredrik Söderberg på KB som var ledig.
-Hälsa honom att det var den bästa gravade strömming jag någonsin ätit i Sverige.
När Austin uttrycker det så är det bara att vänta på hans kommentar som når hela världen på hans egen blogg - den kommer!

KBs gravade strömming (Efter Örjan Klein)

KB:s gravade strömming som den serverades till pressen förra året

De här behöver Du:
1 kg avskinnad strömmingsfilé
1 1/2 l vatten
3 dl 12% Faluättika (min egen favorit)
Blanda en lag av ättika vatten och salt och lägg strömmingen att grava i 12 timmar - rör ibland runt.
2 dl hemlagad majonäs
4 dl gräddfil
2 msk svensk senap (ljus)
3 vitlöksklyftor (stora)
1 rejält stånd med dill plockad och "skuren" /hacka aldrig dill/
1 handfull plockad persilja som hackas
1 knippe gräslök, skuren.
salt och peppar.

Gör så här:
Häll av strömmingen och låt den komma ifrån all gravningslag. Rör ihop alla ingredienser till såsen. (kör i matberedare eller med mixerstav). Det ska vara så pass mycket kryddgrönt i såsen att det blir "veronesergrönt blandat med en gnutta zinkvitt".
Vänd ner strömmingsfiléerna i såsen och ställ i kylen några timmar att ta smak.
Servera på (som vi gjorde vid boksläppet) hastigt stekta kantfria skivor av Skogaholmslimpa och ovanpå några ljumma skurna färskpotatisar eller som idag på lunchen på en söt nybakt kavring likaledes med ljummad potatis.