Morgonkaffet - bästa på hela dagen

Nu är julen slut slut slut! Dags att ta ner de få små 

juldekorationer vi har. Funderar över det nu under det 

tidiga morgonkaffet, en espresso i spisa ribb. 

Bästa lilla privata kaffestunden klockan kvart i sex innan dagen riktigt vaknat

och när vi gått från nära 30 minus till Stockholmsväder och detta i ett nafs. 

Vardagen är över oss igen och planer för den. 

I förrgår Tallåsen på restaurang Torget i 27 minusgrader. 

En alldeles förträfflig kalvrygg från Stenspers gård i byn, 

terroir så det förslår - bästa köttet. Igår svängde vi förbi 

gården och fick md oss ett innanlår och en högrev 

samt två kilo köttfärs - nu blir det wienerschnitzel och 

blanquette.

Tallåsen lever upp till sitt rykte. Från att ha varit en rik 

småföretagarbygd till en insomnad utvandrarbygd till att nu 

vara ett mål för resan med en sammanhållen bykänsla och folk som bryr sig.

Inte något sparkande idag, minus 22!

 

14– på termometern och sjunkande, man liksom vaknar upp på dasset

Tröstar mig med att mumla tyst för mig själv att "så här har folk haft det betydligt längre än med WC i värmen inomhus.

Värst är när man är klar och ska dra upp brallorna, iskalla så man oroar sig för frostskador i grenen.

Samtidigt, att sitta där på fjöset och filosofera i tystnaden och titta ut över den snötäckta trädgården, det är ganska så skönt i alla fall. 

I natt var det 14 minus, klart mot söder men molnigt mot norr. Min norrskensapp, Aurora, hintade om möjligt norrsken, men det lätta snöfallet satte P för den upplevelsen. Ser inte ut som att jag ska kunna uträtta mina behov med norrskensunderhållning ikväll heller, molnigt och ännu mer snö är annonserat.

Egentligen ett fantastiskt liv att leva. Liksom mitt i en skithustradition som går hur långt tillbaka som helst.

Vedspisen sprakar och ger värme när jag kommer in från äventyret.

50 vårrullar , vego, i ett nafs - lite saltiga, lite heta. Det här innehåller de:

En gul lök i tunna båtar 1/2 mm fick långsamt bli mjuk i stora järnpannan på vedspisen. Hällde över ett sådant där paket med sojafärs (vilket jag egentligen föraktar då innehållet knappast är att lita på) Två fint rivna morötter fick sällskapa löken efter en halvtimme och ytterligare lite tid ett grovt, rivet, halvt, litet vitkålshuvud (alltså mäter inte utan går på känn), kanske en knapp liter. Några matskedar mirin och några matskedar Kikkoman, en msk svampsoja och en rostad het chili. Allt fick gå på låga plattan, alltså vedspisens platta längst från elden länge, alltså längre än man kan tro, bara smälta samman. På spåisen varmaste plats friterade jag en halvliter finfördelad grönkål (från egna landet) i lite olivolja. Vitlök (OBS genom vitlökspress!!!!) rörs ner.

Två nystan glasnudlar överhälls med kokande vatten i en bytta och får ligga kvar i fyra minuter. Klipp nudlarna med en sax där de ligger i byttan, klipp ivrigt, nästan hysteriskt, så blir det bra. Häll i sikt och låt rinna av efter överspolning med iskallt vatten.

När röran i den stora stekpannan svalnat så rörs röran ihop med nudlarna, blanda noga i en större bunke.

Sådär ja, nu är det dags att rulla rullar av vårrulledeg. Det blev 50 stycken. Vet att det kommer att gå åt  i morgon, 16 sorterades ner i frysen. Härligt att ha, fyra friterade vi som en förrätt idag, väldigt gott.

Föe dsen som vill laga mat mer nogräknat och som behöver exakta mått så har jag det här, följ länken.

Och här är allt jag skrivit om vårrullar här på tabberaset.

Jon Fosse i vinterlandet, läsning som för mig bort och in i mitt, tenkjer jeg

Meir varmt vatn Olai, seier gamle jordmor Anna

Nei stå no ikkje det og heng i kjøkkendøra då mann, seier ho

Nei nei, seier Olai

Dessa rader är inledningen till Morgon og kveld en osannolikt, sann, historia som för mig in till min egen livsvandring och den efter

skulle han vara obegriplig, knappast, fullständigt glasklar där varje ord blir poesi och varje mening utan punkt, meningar som aldrig upphör, en lång ändlös strof att sjunka in i utan att be om förklaring utan ände och alls inte med ett slut som är ogripbart

läser den lilla korta romanen på nynorsk, och nu vill jag läsa allt av honom i original det blir tätt och nära 

så nära och så tätt att det ibland blir nästan obönhörligt starkt, så påtagligt i språket där själva nerven blottlägges och sprakar ändå tystlåtet obönhörligt stark så påtagligt

jag är kär, jag är förälskad, jag är återbördad till språket, ett språk som poesi där varje ord har en innebörd som leder till nästa och det är vackert och uttrycksfullt, återbördat språk med dessa sköna upprepningar, återtagningar.

så svårt nu att beställa Fosse på nynorsk - bokhandlare vägrar för kostnaderna är för höga med importavgifter och importskatt. Över nätet går det, men dessvärre är det mesta utsålt, listar mig för nytryck och vill att det sker omedelbart.

Snövinter som vanligt, utmärkt skidföre och grannt i trädgården

När jag var barn var det alltid snö om vintern. Minns inte en enda slaskvinter och man fick kälke och skidor i julklapp. Sen tog det slut - mina barn fick aldrig skidor, det var liksom ingen idé och inte hade vi råd att åka till fjällen som villaungarna - plågade mina barn med utställningar och utställningar istället och vi vandrade från galleri till galleri i stockholmsslasket. (undrar nu i efterhand vilken som var den bästa fostran?

Tittar ut genom köksfönstret och tar en bild på plommonträdet där K slingrat upp belysningen. Jo men det är fint och massor med snö. Skulle väl tänka att det är en halvmeter om jag toge tumstocken.

Tänder en brasa och njuter av doften och njuter av stillheten, tystnaden och ser ut där snön fortsätter falla.

Ju(v)lig morgenmad

Det pratas så mycket om allt det där som står i kylen efter julbordet. Skrev nyligen om det, hur resterna skapar lugn och stillhet inombords

Idag till morgens blev det danskt rågbröd från Janssons Bröd i Ljusdal, smockfyllt med fänkål som passade så bra till kalvsyltan och rödbetorna som lades ovanpå tillsammans med en fet klick majjo för att sammanbinda ytterligare. Tänk en rejäl kopp svart kaffe till det.