Betula pendula - björken från Ornäs

Igår morse började det, det tropiska dygnet. Kändes som att jag var ute i Bangkok en tidig morgon, den där fukten, värmen, ångan från marken. Jag mår så bra av just den känslan, just det där är mitt klimat.

Det finns ett ställe, ett litet ställe, en ände på flera trädgårdar, en liten allmänning som vätter mot gamla Industrivägen och runt Engelbrekts väg i Sollentuna.

Länge, så länge att träden hunnit bli knotiga och gamla, har folk som bor i grannskapet tagit sig före att plantera unika ädelträd på platsen, en rad märkliga tallar och granar, halvträd (vad det nu är?) och en samling lövträd. De står tätt och bildar nästan som en sal. Assar älskar mystiken och skuggan, lövtunnlarna och dofterna på den här platsen som vi ofta går förbi på morgon och lunchpromenaderna.

Mitt i trädsalen står en ornäsbjörk, en betula pendula med gracila flikiga blad, skir. Den är så  olik alla andra björkar att den sånär har en helt egen själ.

Fläskdagar

Tisdagar är stekt-fläsk-dagar på svenska lunchrestauranger (måtte måndagar bli stekt-salt-sill-dagar).

Gick inte iväg för lunch. Grillade fläsk från Björks i Färila. 

Kokade thainudlar, förstärkte med rostad chili, vitlök, fisksås.

Se det blev en fläsklunch det! (...för andra dagen i rad om sanningen ska fram!)

Vevax renovering - måste vara ett brott mot upphovsrätten

Dom ruskar bara på huvudet.

”Det är kommunen som bestämt så och vi gör precis så som de säger.”

Det handlar återigen om Arne Jones skulptur Vevax utanför Rudbecksskolan i Sollentuna.

­­I förra veckan lades sista handen vid ”renoveringen” av skulpturen.

Varför renovering?

Jo, därför att det kluddats på den av "spräyfolk". Men det är inte det värsta, med moderna metoder och kunskap är det en ganska lätt sak att få bort sådant kladd, även på ytor av mattad aluminium. Den kunskapen hade inte kommunens amatörgäng som snabbt var på plats för att tvätta bort kluddet. Det är alltså amatörer, frivilliga så kallade volontärer som sköter kluddborttagandet, folk helt utan kunskaper om vare sig konst eller material. Resultatet blev att deras trastorkning med medel etsade metallen i skulpturen så att kluddet satt för evig tid om inte skulpturen renoveras kunnigt.

Då skrider kommunen till verket och…ja helvete!

Sista handen lades i förra veckan.

Alla riktningar i skulpturen, alla skuggeffekter i materialet, alla räfflor som bryter ljuset och gör skulpturen till en rasande elegant skiftning i gråskalor, allt polerades bort.

”Det är ju rostfritt så vi antar att det ska vara blankt”. Det fick hantverkarna höra när de skulle skrida till verket med maskinerna. Och så polerades det och slipades och polerades igen, spegelblankt och det är rent förfärligt och dessutom ett brott mot upphovsrätten och en kränkning mot konsten.

Nästa steg, enligt renoverarna som själva är upprörda över hærverket mot skulpturen, ät att fylla bassängen under skulpturen med jord och så gräs. Någon har fått för sig att folk kan drunkna.

Åk dit och kolla. Skulpturen nu är något helt annat än Vevax med sina fantastiska gråskalor.

KRO, Konstnärernas Riksorganisation, Skulptörförbundet – snälla reagera. Arne Jonessällskapet. Please! Ditte Jones, det här går inte an!

Här tidigare av mina inlägg om Vevax