Arne Jones Vevax på väg att förstöras

Hörde det vid sidan om, hittar inget skriftligt dokument, än.

Men källan är helt säker.

Arne Jones skulptur Vevax, den som står utanför Rudbecksskolan, kommer att förstöras. Enligt uppgift efter de efterlevandes godkännande.

Det är självfallet enligt juridiken helt möjligt, men moralen, etiken. Det vete katten?

För åtta år sedan gjorde jag ett inslag i en lokalTVkanal om Arne Jones viktiga verk Vevax. Detta för att jag många, många år tidigare och för en tidning varit hemma i Jones Ateljé och intervjuat honom om bland annat den här skulpturen som han också själv ansåg vara ett centralt verk i sin produktion.

Det lilla TV-inslaget har fokus på hur Jones Vevax var i starkt behov av renovering. De olika ytorna har genom anodisering och eloxering medvetet skapats så att de reflekterar ljus olika och det skapar riktningar, rörelse och stillhet varierat. Tyvärr har skulpturen utsatts för nerkladdning upprepade gånger. Lika ofta har amatörer tillåtits gå lös på skulpturen för att ta bort klottret och då använt lösningsmedel och kemi som skapat nästan värre ytsår än färgkladdet. (Hade en riktig konservator inkallats så hade skulpturens nerkladdade ytor återställts, men kommunen förlitade sig hellre på okunskap för det blev billigare kortsiktigt.)

Jag berättar i den lilla filmen hur skulpturen anger riktningen för den sankmark som var länken mellan Mälaren och Saltsjön och där fornlänningar släpade sina båtar från hav till insjö. I Sollentunas kommunvapen skildras just den tiden med tre vikingaskepp som rullas fram. Platsen där skulpturen står har en andemening. Och Jones tänkte sig riktning, höjd, rörelse. Som en ytterligare förstärkning lade han en grund vattenbassäng under skulpturen, också den i samma material som skulpturen och med eloxering så att olika riktningar i metallens yta kom fram beroende på varifrån ljuset riktats. Vattenytan skulle i sin tur reflektera rytmen i skulpturen och himlen ovanför.

Nu ska bassängen läggas igen och under skulpturen blir blott en plan yta. Sicket hærverk!!!

Plötsligt blir skulpturen något helt annat, den skakas i grunden och blir ofullständig.

"Den håller inte tätt" – Nä just det, typiskt Arne Jones (jmr den stora vattenskulpturen i Lund han gjorde ihop med arkitekten Klas Anselm som inte heller höll tätt) Men idag, snart 2019, är inte det något komplicerat inte heller cirkulerande vatten.

"Den är farlig för barn" – Ja vatten och barn är ingen bra kombination, men en vattenyta behöver inte vara djupare än tre centimeter för att göra tjänst som spegelyta och det ska till en förfärlig olycka att dränkas i detta och med teknik går bottnen i bassängen att höjas utan att förändra grunden  och andemeningen hos skulpturen.

Förra året var det ett företag som skulle renovera/konservera Vevax och återställa den så som den var vid invigningen 1970. Dessvärre slutade den konserveringen innan den ens börjat med en tragisk arbetsplatsolycka då den som skulle utföra arbetet ramlade ner från skulpturen och avled av skadorna.

För åtta år sedan siade jag lite om vad som skulle kunna hända med Vevax. Farhågorna jag uttryckte då besannas tydligen idag, snart 50 år efter att skulpturen invigdes, när ryktet om en grundläggande förändring når mig. Tragiskt!

Vevax renovering - måste vara ett brott mot upphovsrätten

Dom ruskar bara på huvudet.

”Det är kommunen som bestämt så och vi gör precis så som de säger.”

Det handlar återigen om Arne Jones skulptur Vevax utanför Rudbecksskolan i Sollentuna.

­­I förra veckan lades sista handen vid ”renoveringen” av skulpturen.

Varför renovering?

Jo, därför att det kluddats på den av "spräyfolk". Men det är inte det värsta, med moderna metoder och kunskap är det en ganska lätt sak att få bort sådant kladd, även på ytor av mattad aluminium. Den kunskapen hade inte kommunens amatörgäng som snabbt var på plats för att tvätta bort kluddet. Det är alltså amatörer, frivilliga så kallade volontärer som sköter kluddborttagandet, folk helt utan kunskaper om vare sig konst eller material. Resultatet blev att deras trastorkning med medel etsade metallen i skulpturen så att kluddet satt för evig tid om inte skulpturen renoveras kunnigt.

Då skrider kommunen till verket och…ja helvete!

Sista handen lades i förra veckan.

Alla riktningar i skulpturen, alla skuggeffekter i materialet, alla räfflor som bryter ljuset och gör skulpturen till en rasande elegant skiftning i gråskalor, allt polerades bort.

”Det är ju rostfritt så vi antar att det ska vara blankt”. Det fick hantverkarna höra när de skulle skrida till verket med maskinerna. Och så polerades det och slipades och polerades igen, spegelblankt och det är rent förfärligt och dessutom ett brott mot upphovsrätten och en kränkning mot konsten.

Nästa steg, enligt renoverarna som själva är upprörda över hærverket mot skulpturen, ät att fylla bassängen under skulpturen med jord och så gräs. Någon har fått för sig att folk kan drunkna.

Åk dit och kolla. Skulpturen nu är något helt annat än Vevax med sina fantastiska gråskalor.

KRO, Konstnärernas Riksorganisation, Skulptörförbundet – snälla reagera. Arne Jonessällskapet. Please! Ditte Jones, det här går inte an!

Här tidigare av mina inlägg om Vevax

Minsta möjliga motstånd och till dårskap gränsande

Vårt hårdstekta fläsk med vitlök och ostronsås

Jag tror att vi alla såg fram mot att klockan skulle slå 11:20.
Det är då vi samlas i receptionen på kontoret varje fredag och reser ner till vårt bord på Edsbacka Bistro för att äta långlunch och prata med varandra om sådant man inte pratar om på kontoret.
Så kunde jag inte motstå att äta kalvläggen igen. Det var några minusgrader ute, klart väder och kallt. Alltså kalvläggsväder och det var lika gott som sist.
Jag har sagt det förut att kärleken i köket kan mätas på limmigheten i såsen och läpparnasdärpå följande klistrighet, utan andra ekivoka jämnförelser!
Så var det att limmigheten satt som en klistrig marinadhinna i munhålan när vi tågade ner för att besiktiga en av landets kanske viktigaste offentliga konstverk, Vevax av Arne Jones:

Jag skrev om konstverket när det sattes på plats i början av 70 talet och vid ett flertal tillfällen hade jag förmånen att få besöka Arne i hans ateljé, titta på när han jobbade, vara med och samtala.
Nu står konstverket/skulpturen, av en av 1947 års mäns viktigaste skulptörer, där, skavankig och klottersanerad, sönderetsad i den vackra ytan. Det är så oerhört viktigt att sådant som detta bevaras till eftervärden, den samlade konstnärliga erfarenhet och det storslagna uttryck och gestaltning som finns inkapslad.
Tyvärr är det ingen som lyssnar, ingen som reagerar, ingen som gör något. Konstverket får förfalla i sin egen förtvivlan över beslutsfattares ytlighet, okunskap, dumhet.

Lite längre bort har det beställts en formslapp och uttryckslös idrottsskulptur i en rondell. Skulpturen består av formklippta plåtsilhuetter av höjdhoppare. De dinglar i stålbågar. Meningen är väl att uttrycka spänst, rörelse, hastighet och hurrarop, men resultatet är något som påminner mer om slaktkroppar hängande på steglingsstolpar idragna en aln långa dragnaglar med hullingar. Det är vedervärdigt vid en jämförelse, att detta är något som får vara iögonenfallande medan den verkliga konsten förfaller.

Tröstade oss med gula, äggsmäckade kinesiska nudlar och hårdstekt fläsk med ostronsås som även lille August estmerar med största entusiasm om med ätpinnarna i högsta hugg.

Rymdkraft som bara konst kan uttrycka

Arne Jones Vevax, skulptur

Balans, energi, rörelse, nya rum, hemliga rum, uttryck, tid, hastighet - det är bara i konsten detta går att uttrycka fullständigt och ändå överträffas den av verkligheteni det stora.