Värsta scenariet - August med pärla i näsan - Atrid Lindgrens Barnsjukhus Nästa!

"Fångad näspärla under fredagsmyskväll"

August hinner hitta på grejer fortare än en gris hinner blinka.
Eftermiddagen tillbringades nämligen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm sedan de ringt från dagis och berättat att August var lite i panik efter att ha pillat in en pärla i ena näsborren. Hur man en försökt ville den inte komma ut.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen om råd och sköterskan där lät som farbror Melker i Saltkråkan (hela scenariot fick lite Astrid Lindgren-stuk över sig.
-Lung, bara lugn, sa hon. Det här ska gå så bra så, men han måste in till sjukhus, förstår Du?
Ja, jag förstår för det är ett sådant pillerilljobb med små näsor och lite större hala halsbandspärlor och man behöver specialredskap för att inte göra näsan illa..
-Ja ja ta det bara lugnt nu.
Jag är lugn - jag har en hel hög av barn - jag är lugn och jag är van att sådant här händer - (Gaston är sydd i ansiktet värre än Salming).
-Ja bara man är lugn så...... Sluta nu!

Vi for upp till Astrid Lindgrens på Karolinska och i värsta fredagstrafiken. Där blev vi visade till öron näs och hals och blev sittande med kölapp i väntan på läkaren.
-Kan Du fräsa August - frågade jag för ingen hade bett honom om det tidigare kom jag på för två och ett halvtåringar brukar inte vara så bra på att fräsa.
Han fräste och jag såg den blå pärlan skymta i höger näsborre och gjorde mig beredd med lillfingret.
En gång till.
Shit, jag fick ur den, lätt som en plätt.
Vi gick tillbaka till kassan och meddelade att vi inte behövde någon läkare - "barfotaläkaren från kulturrevolutionen" hade klarat biffen galant själv och pärlan ska jag spara tills han blir myndig.
Kul fredagsmysutflykt!

Östersundsflyg - folkflyg

Vi börjar känna igen dem nu; det började med Gotlandsflyg och Ängelholmsflyg - i veckan bussades jag luftvägen av Östersundsflyg. Driftiga gotlandsentreprenörerna Pigge Werkelin och sonen Juniwik (vars pappa jag köpte en Mamaya av en gång i tiden om det ska vara intressant) startade det hela i akt och mening att klä av SAS finkläderna och väcka prismedvetandet till liv. Biljetter som kostat 3500 kronor är nere i 305 kronor - shit! Det är så bra att det är otroligt bra!
Hemmahamnen i Bromma är flygplatsen mitt i stan - lite oåtkomligt för oss som bor på norr, men OK ändå. Och flygflottan rattas av Golden Air med SAABar - bästa kortdistansknarren som tillverkats, men det har inte svenskarna förstått förrän nu - nere i Europa i öst-väst riktning surrar SAABar som bålgetingar.

Tystnaden i Östersund

Plötsligt fick jag sådana där påtagliga minneskänslor hur det är att bo i en småstad - på 80 talet bodde jag några år i Falun och ibland har det hänt, blinkvis, att jag längtat tillbaka till den där småskalighet i såväl tänk som miljö.
Uppifrån höjden vid stora torget såg man bergen, fjällen lite längre bort i blå timmen - det kändes som att jag stod mitt i scenografin till de vinterolympiska spel som inte blev av - och jag undrade;
Var är alla människor?
Kom från ett kvällsmöte och klockan var vid pass 20:55. Några tonåringar stimmade förbi på 20 meters håll i korta kjolar i våtkylan - killen i sällskapet rökte på en cigg utan filter (det är väl ovanligt nu, är det inte?) Annars var det helt tyst som om det varit kärnvapenkrig och jag inte märkt det.

Så var det - javisst. Så var det i Falun också när jag bodde där - lördag kl 15 stängde butikerna och då var det som om en gas hade sipprat ut och alla människor var borta - jag minns att jag brukade fantisera över vad de tagit vägen - vad de pysslade med - det lyste i alla husens fönster och det såg varmt och ombonat ut - jag tror inte Panduro fanns då, flörtkulor och piprensare, potatiskok och stekar i ugnen, de kanske åkte runt, runt på skidstadion, alla var kanske där utan att jag märkt att de åkt dit.

En gång hade jag ett helt gäng mediagäster och vi ville gå ut och äta, stadshuskällaren var stängd, men vi såg hur folk ur personalen rörde sig därinne - en höll på att göra rent en spis, så vi bankade på. Vi fick honom att tända spisen igen - öppna ölpumparna för den som ville dricka öl och så lagades mat, riktig stadshuskällarmat med socker och paprikapulverstekt kulpotatis.

Men jag flyttar nog inte tillbaka till en småstad för några minnesblinkars skull - tänkte jag där jag stod på OS torget i Östersund igår kväll - kanske för getostarna då - funderade jag. Nej förresten, inte ens för dem.
Gonatt blå Östersund.

Gåsagille mitt på dagen

Gås på Edsbacka Bistro

Skåningarna kan säga vad de vill - GÅSEN ÄR STOCKHOLMARNAS!
För så är det att förr var det gåsfarming ända upp till nedre Norrland. Det präglade även stockholmarna till att äta gås till vardags.
Under drottning Kristinas hov (mitten av 1600) hölls det rikliga och stora gåsmiddagar då det även bands girlanger av granatäpplen och citrusfrukter i taket.
Den bästa svartsoppan
Alltså vanan vid denna gastronomiens pärla fanns sedan urminnes tid då en stockholmskrog började envisas med att bjuda gästerna till bords Mårtensafton med svartsoppa med krås, stekt gås med äpple, plommon, rödkål och sås samt avslutningsvis äppelkaka bakad av äpplen och smulad kavring (sedemera kallad skånsk äppelkaka).
Vi stockholmare kan vara ganska stolta över denna huvudstadstradition och att den till och med estmerats av skåningarna i så hög grad att de allra flesta går omkring och tror att traditionen är skånsk, pytt.
Det här är en bakelse - helt perfekt

Visst äter skåningarna gås och visst har gåsen serverats i olika skepnader på de skånska borden, självklart - de skånska landskapen är fortfarande gässens landskap - men gåsen åts utan annan tradition än att det var god spis och absolut inte förgånget av svartsoppan och allrehelst inte med det vi kallar skånsk äppelkaka utan snarare med en syltkaka eller något liknande enkelt och sött.

Vart jag vill komma?
Jo till att vi i fredags njöt av gåsalunchgille på Edsbacka Bistro. Vi är ju några stycken som har som tradition att äta där om fredagar.
För rejält antal veckor sedan annonserade vi för Fredrik Pettersson att det inte vore så dumt med en gås med tillbehör till lunch. I torsdags när vi var där för middag meddelades det oss att gåsen var på väg och skulle serveras nästkommande dag.
Jag har ätit Fredrik Petterssons svartsoppa ett antal, jag vet inte hur många, gånger. Den är lysande och med krås därtill - finns inte maken i avlånga landet! Gåsen var köttig och mör med enormt mycket smak lyft av de klassiska tillbehören, äppelkakan var meditativt mäktigt god.
Satt vi i tre timmar?
Jag tror vi gjorde det!
Tabberaset gåsamätt på Edsbacka Bistro. Tack Jan Dahlqvist för bilderna!!!

Ny Epostadress

Varje gång jag får en ny epostadress, vilket tack och lov inte händer så ofta, uppstår det omedelbart en hemkänsla som om adressen var i något slags symbios med mig själv - allt i ett, adress och jag själv.
De allra flesta gånger som har resulterat i ett epostbyte har det varit en leverantör som sålt sig till en annan leverantör som i sin tur lovat att behålla adressen, men som snart brutit sitt löfte.
Då har det känts som att skiljas från en bil man boat in sig i år ut och år in.

Jag hade ett tag en Internetleverantör som fanns någonstans upp i den svenska urskogen och var så liten att när man ringde supporten så var det alltid direktören själv som svarade och när man sa vem man var så frågade han om barnen mådde bra.
Det är den leverantören som är orsaken till att jag hade en ganska krystad men ändå hemtrevlig adress som slutade på @wtnord.net.
Många av mina vänner har den adressen till mig - ni kan kasta den nu, för från och med denna timme 1:56 så finns det ingen mottagare - mailen kommer obönhörligen att förbli oresponderade.
Min nya adress som jag inte skriver i klartext för då får jag en massa skräpmail är som följer:

lager (alfakrull) tabberaset.se

Är det så att Du har anledning att kontakta mig och Du har min gamla adress kvar i datalådan - Ändra nu!!!

Några få rader till ett "Äventyr"

Häromsistens hade kommunen en presentationsdag på ett närbeläget köpcentrum. Alla nämnder och kontor fick presentera sig, dessutom underleverantörer och andra tillknutna.
Luftfartsverket var där, förmodligen för att Arlanda ligger nästgårds och kan användas i kommunikationen med hågade entreprenörer som vill etablera sig här.
Vår lille August har ärvt flyggalenskap av sin far - det liksom säger ogenerat "tjong" vid åsynen av flygetyg. Sålunda blev vi fast i Lfv:s hörna där det bjöds flygaffischer, information och sötsura karameller. Så fick jag ett papper och penna i handen också - en liten tävling om hur många passagerare som varje dag passerar på Arlanda, hur många butiker, hur många krogar, hotell, barer etc. Avslutningsvis skulle det formuleras ett litet argument om varför just vår familj skulle vinna en äventyrsdag med övernattning på Arlanda.
Mest på skoj rafsade jag ner att det hade "varit kul att åka till Arlanda utan att nödvändigtvis åka vidare"...något åt det hållet.
Igår ringdes det från lfv är jag var på jobb i Strängnäs och en röst meddelade att vi vunnit! Så nu blir det övernattning i Jumbojetshotellet, lyxmiddag, SPA med massage, shopping och flygtornsbesök - hur kul som helst!

Vinstbevis, klicka på bilden för att läsa det finstilta

Fiskepudding som jag aldrig lagade den förr

Noen ganger hender det at min norske fortid gjør seg gjeldende. Særlig i det vi spiser hjemme - fiskepudding, for eksempel - som kunststudenter var akkurat det et billig alternativ i et Oslo der det på den tiden, knapt tilbys fersk fisk.
Det finns en alldeles utmärkt norsk fiskpudding att få i Stockholm - sök den.
Liksom all fisk kan även fiskpudding varieras och tål väl att marineras så som Rodjana gjorde idag.
Marinad: Misopasta, sockerrörsvinäger, honung, peppar, rapsolja och nam prig pau
Strimla fiskpuddingen och salladslök, sockerärter och noriark.
Marinera i några minuter, blanda, servera.