Macarons och möte

Har precis avslutat ett hastigt, men effektivt arbets- och idémöte med Kristina Söderbäck som lär mynna ut i något stort till hösten.
Vi träffades hos Sebastien Boudet på Petite France på John Ericssonsgatan 6 över kaffe, smältande fantastiska macarons och smörsmäktande pain au chocolat.
Sådana här möten gör mig inte alls uppagen, bara uppfylld. Tänk att det finns människor som tänker som jag själv - brukar jag tänka. Som också har ett driv utan en massa döda punkter, som helt enkelt får "aschlet ur vagnen".
Det här kommer att bli lysande för oss förstår jag för det är det redan och alldeles abstrakt för den som läser om det just nu. Så ska det vara coh så får det bli ett tag till!

Rostad chili till prig bon och mikrat kladdris till köpegrillad kyckling

"Vad är det som luktar så gott"? frågade Alma när vi gick in i trapphuset hemma hos oss.
Så gick vi uppför trapporna och hon fortsatte,; "Undrar vilken familj det är som lagar så god mat?"
Så var det vår. Inifrån lägenheten och ut spred sig den där djupa doften av chilirost, den som har toner från jord, nötter, olja, säd och peppar. Över chilidoften låg en köpegrillhöna som sprättats upp i ryggen och som låg uppfläkt under grillgallret för en extra duvning.



I mikron kördes blötlagt kladdris, kaoniew.
Chilin har våra vänner haft med sig från nordvästra Thailand från gränsen till Burma, Pai. Ettrigt härliga soltorkade chilifrukter som nu rostats torra i panna och sedan körs i mortel tills det håller samma kornstorlek som ett mycket grovmalet kaffe.
Så blev den middag som doftade ut till gatan. Nam prigbon (recept om Du följer länken) som är en msk nyrostad chili med två urvridna klyftor lime och några msk fisksås tillhopa att doppa klimpar av kladdris i och ätas med bitar av den rostade kycklingen.

Buddha och haverrot

Buddhaaltaren i Viharatemplet i Jakobsberg.

Det blir alltid så efter ett besök i templet att känslan lever kvar. Inre bilder, lugnet, attityder.
Så hade jag ytterligare en duvning mot jorden idag. Den tycks så naturaliserad efter många år av misskötsel, denna nya bit mark. Naturen tar tillbaka väldigt snabbt det man tuktat så länge. Ett ytlager av kirskål (och säg nu inte glatt att den är väldigt bra i soppor och grytor och som smaksättare, jag vet att så inte är fallet och jag förbannar de munkar som en gång tog med sig kirskålen in i detta land!) ett ytlager av kvickrot, nässlor, pålrötter av maskros.
Igår gjorde jag en häftig vridning ligandes i sängen och efter August - det var djävligt nära att det smällde till ett ryggskott, men det klarade sig, En ilande smärda och en bedövning i hela ryggslutet.
Snart är det färdiggrävt och dags för lite kompåostgödsling, algomingödsling och extra på rabarber och perenna landet.
Idag sådde jag haverrot under glas, sådde majs i såbräda på balkongen. I morgon sår jag ännu mer och gräver för potatisen, under ogräslagret är det sandblandad jord. Jag vet att jag får tillbaka investerad muskelkraft.
Vitbeta och gulbeta, rovor och rättika, röd morot och så blomstren från den tiden som var.

Vegetariskt Sri Lankesiskt med munkarna på Stockholm Buddhist Vihara

Vi åkte som efter en ingivelse och hamnade mitt uppe i en minnesceremoni, treårsdagen av en människas bortgång - ett sätt att levandegöra och bevara, lugna och bevärdiga.
Vi har ju också en stor förlust i familjen nyligen då Rodjanas syster tragiskt dog i en obotlig sjukdom. Det är lite över 100 dagar sedan och för Nussara skulle vi samlats för egen ceremoni på dagen 100 dagar. Vo tog med oss frukt till munkarna och blommor till altaret och inbjöds att vara med i den andra Srilankesiska familjens högtid som omfattade ceremoni med läsning av Suttor ur Tipitaka, middag för munkarna och därefter reningsceremoni med vatten följt av middag för oss.
Ceremonierna vars språk är Pali översattes av klokt av Priorn vid templet Bhante Dhamaratana. Han reste därefter vidare till Bangkok för att förbereda sig inför Vesak (Buddhas födelse, upplysning och inträde i Nirvana) som infaller den nionde maj.
Idag var det tre munkar på plats. De övriuga två tog över ceremonien med vatten, rening och jag fick tillföramig själv meriten at köra en av munkarna till hans eget meditationscentrum i Vällingby, Dharmapredeepa.
Före det blev vi serverade en måltid av en rad Srilankesiska rätter. Alla vegetariska då de Sri Lankesiska munkarna är vegetarianer. Dalgryta, gröna böner i curry, makril med örter och curry, färska cashewnötter kokta med kikärter och stuvade till curry, ris och en hel rad desserter.
Det är en fantastisk stämning vid bordet och en hyllning till maten, att servera munkarna först är självklart och en ära. Munkar som inte ska favorisera någon rätt, någon smak eller någon bjudning. För dem är maten inte njutning utan nödvändigt. För oss är det inte alltid nödvändigt utan mycket njutning - vi kan ju äta igen och igen och igen under en dag. Munkarna ska äta före elva - sedan inget mer förrän dagen efter.
Under en kort meditation idag förstod jag att det är viktigt för mig att åka till Viharan oftare.

Dill först i såfåran

Så är det om igen då.
Känner varje år som om jag är ute i sista stunden, men i själva verket har jag hur bra med tid som helst.
Har utökat min kålgård med 90 kvadratmeter. Det är tonvis med jord som ska fösas runt, grävas, djupgrävas, göras mullbänkar av och planeras för olika slags grödor. Gångar ska också grävas och täckas med halm.
Det var så skönt idag att så det första - dillen. I drivbänken ligger redan brysselkål och lite annat smått och gott. I morgon sår jag majsen bak glas på balkongen (turkiskt vete enl Linné).

Vilket valborgsbål

Stallbackens vänner arrangerade Valborgsfirande på Stallbacken till Edsbergs slott igår kväll.
Så har Valborg firats på platsen sedan 60 talet.
Det är märkligt vad tradition och kvalitet kan locka människor.
Gårdagskvällens firande hade allt på två timmar och långt över 2 000 besökare.
Traditionsenlig serverades varm choklad med spröda, lite sega, maränger, varm korv från Percy's, kaffe för den som ville ha, hemlagat godis.
Talet till våren hölls poetiskt och vackert av Kenneth Gärdestad. Sollentunakören sjöng in våren och Edsbacka Spelmän som är Stallbackens vänners "husband" spelade medan solen gick ner över Edsviken.
Så ringde vällingklockan och vi tågade ner till rishögen med facklor för att tända elden. Fantastiskt mäktigt.
Som ordförande i Stallbackens vänner och som arrangör av kvällen måste jag få tacka alla som gjorde kvällen möjlig:
Flodafors fastighetsaktiebolag, Fastighetsbyrån, Civilförsvarsföreningen, OAL Studio med ljudet. Och så alla armar och händer som bar och bar och bar, som byggde och såg till att allt logistiskt fungerade och alla de som skötte grundverksamheten i föreningens bygdegård, Duvslaget och alla som serverade och såg till att alla belv nöjda.
Tack alla frivilliga.
Tack alla entusiaster.

Julrosen min vårblomma

Det exploderade i veckan. Så snabbt gick det att jag inte har hunnit beskära rosorna, vilket av tradition ska göras när björkarnas blad är som musöron. Det var de i förrgår.
Min första vårblomma är annars julrosen (Helleborus), som hos andra blommar i snötäcke. Hos mig slår den ut först nu och det är trevligt.
Nu blommar även doftande violer (Viola odorata) och den lite oansenligt gulgröna sibirisk nunneörten (Corydalis nobilis) - den som Linné trodde var löjtnantshjärta (Dicentra spectabilis) när han sådde de hett eftertraktade fröna. Ett löjtnantshjärta han bara fick se i ett herbarium i London under sin levnad.