Vi åkte som efter en ingivelse och hamnade mitt uppe i en minnesceremoni, treårsdagen av en människas bortgång - ett sätt att levandegöra och bevara, lugna och bevärdiga.
Vi har ju också en stor förlust i familjen nyligen då Rodjanas syster tragiskt dog i en obotlig sjukdom. Det är lite över 100 dagar sedan och för Nussara skulle vi samlats för egen ceremoni på dagen 100 dagar. Vo tog med oss frukt till munkarna och blommor till altaret och inbjöds att vara med i den andra Srilankesiska familjens högtid som omfattade ceremoni med läsning av Suttor ur Tipitaka, middag för munkarna och därefter reningsceremoni med vatten följt av middag för oss.
Ceremonierna vars språk är Pali översattes av klokt av Priorn vid templet Bhante Dhamaratana. Han reste därefter vidare till Bangkok för att förbereda sig inför Vesak (Buddhas födelse, upplysning och inträde i Nirvana) som infaller den nionde maj.
Idag var det tre munkar på plats. De övriuga två tog över ceremonien med vatten, rening och jag fick tillföramig själv meriten at köra en av munkarna till hans eget meditationscentrum i Vällingby, Dharmapredeepa.
Före det blev vi serverade en måltid av en rad Srilankesiska rätter. Alla vegetariska då de Sri Lankesiska munkarna är vegetarianer. Dalgryta, gröna böner i curry, makril med örter och curry, färska cashewnötter kokta med kikärter och stuvade till curry, ris och en hel rad desserter.
Det är en fantastisk stämning vid bordet och en hyllning till maten, att servera munkarna först är självklart och en ära. Munkar som inte ska favorisera någon rätt, någon smak eller någon bjudning. För dem är maten inte njutning utan nödvändigt. För oss är det inte alltid nödvändigt utan mycket njutning - vi kan ju äta igen och igen och igen under en dag. Munkarna ska äta före elva - sedan inget mer förrän dagen efter.
Under en kort meditation idag förstod jag att det är viktigt för mig att åka till Viharan oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar