Slipade rännor

Jag har stött på fenomenet flera gånger tidigare, mest på Gotland där slipskåredebatten gjorde folk osams för några decennier sedan. Frågan var um dessa sliprännor i berg och sten var astronomiska instrument eller rester efter svärdslipning (vid astronomiska tolkningen skulle skårorna använts som sikten till himlafenomen).
I juni hittade jag sandstensberg i dagen i Viken, mitt i en liten park inne bland villorna. Nu tog vi en ny sväng i området häromdagen och fann en ännu större häll med fullt av skåror. Små, en del bara som små hål andra som långa vackra piskrapp. Hällen ser ut som rester från en forntida industri.
Här går kunskapen omkull, inget berättande når fram till oss idag kanske tre-fyra tusen år senare, alla koder är borta alla nycklar är tappade, vi förstår inte vi som kan skicka folk till månen.

Tomatradio

Mats Olofsson och Susanne Hansen med sina mest älskade tomater.

Under semestern i veckan sände Måns Rossander på Meny i P1 ut mitt jobb om Vikentomater i Skåne.
Den som läser Tabberaset är väl införstådd med vad Vikentomater är.
Läs annars om hur tomaterna tar slut, och om hur slumpen torkas och läggs i en soppa. Om en märkligt trevlig vana skrev jag också för en tid sedan.
Ladda ner och lyssna på Mats Olofsson på SR P1 Meny vecka 29.

Jag bad om hans bästa recept på något med tomat och det finns nu på Menys hemsida här.
Det är klart att har man 25000 plantor så kan man ta de mest aromatiska tomaterna och göra "mamma Gunnels tomatsoppa".

Igår var vi där igen och fick med oss alla solvarma smaker hem.

Tabberaset med en ny bok nästa vecka

"Dopingjägaren - Arne Ljungqvist" blev titeln på min nya bok. Arne Ljungqvist är en av världens främsta idrottledare och nu vice president i World Anti-Doping Agency, WADA.
Igår skrev Expressen om boken över fem (5) sidor
Förväntningarna på boken har varit så stora att den nu kommer att översättas till fem språk.
Läs mer om boken Här!

Radioskugga

Så kommer det att vara och så får det bli!
Jobbar bara två dagar till, på annan ort, sedan semester.
Första veckan i radioskugga så det här är sista inlägget på några dagar.

Morsning - korsning - goodbye på ett tag!

Första egna potatisen

Anja, nykokt och första för året.

Det blev en potatismiddag...med sill, matjes med egen gräslök, köpegräddfil och med potatis direkt från landet.
Jag satte ju några stånd ganska tidigt, 8-9 maj, för att ha i sommar. Nu skulle jag bara skatta dem och då "rök" det med tre stånd och det blev väl en dryg halvkastrull med små mandelmassepotatisar, fasta, ändå lite smöriga, mild sälta och med aprikos.

Det är nämligen första gången i svensk jord som Anja odlas. Vi fick dem av Dan Berntsson.
Tack, det är årets potatis, den kommer att gå långt i krogled när väl den kommer i kommersiell odling.
Nu ska vi fortsätta och pröva dem dels mot olika smaker och dels i olika tillagningar där potatis är huvudråvara, hur den binder smör och olja och hur den låter sig lyfta andra feta råvaror, fläsksida till exempel (skulle kunna tänka mig de minsta exemplaren kluvna och så råstekta mot ett gott fläsk).
Samtidigt blommar vår traditionella allmoge. Hade egenodlad utsädespotatis, men det kändes lite redan förra året att den var vikande så jag när inga förhoppningar i år.

Willys kan konsten att skrämma iväg kunder utan att egentligen veta om det!

Han heter Anders. Han behöver ha en lång sittning med sin personal så att de lär känna sin chef. Det är nämligen det som han är. Han är enligt uppgift chef på Willys i Sollentuna/Häggvik och kassörskan sa att det är nog ingen riktigt som vet vad han heter i efternamn för det finns ändå bara en Anders på jobbet.
Anledningen till att jag ville prata med en ansvarig på Willys var att jag har synpunkter på butiken.
En måndag ska man tydligen inte åka dit. Premiär vatten var slut, snuset var slut, melonerna var slut och mjölk med kort datum var utskjutsad framför längre daterad mjölk (tror handlarna vi är dumma i huvudet?)
Så, jag tänkte ta en prat med chefen för det är inte första gången det ser ut så här en måndag och numer är det enda anledningen för mig att åka dit (vatten och snus och ibland en alldeles utmärkt högrev och bra bacon. Inte långt ifrån har det öppnat en ICA Maxi som jag ratar och en gammeldags OBS.
I Sollentuna finns en ICA som är under all kritik och dyr som fan. Vinn ligger i Stinsen och är hyggligt med. Alltså för chefen Anders finns det hot från många håll och kanter och köerna har krympt hos Willys, stimmet och rörelsen i butiken har minskat.
Anders var inte där! Sorry!
Till detta blogginlägg är adressen mailad tilol Willys kundkontakt för ev. kommentar då nu Anders vad-det-nu-är-han-heter-i-efternamn inte var på plats.

Med Heini och Gunilla i sällskap av Linzpotatis och en blutwurst

Heini är en gammeldags chief. En sådan som fortfarande pratar med samma vokabulär som gamle Blunken och det är både hedrande och respektingivande. Med en sådan kunskap är det roligt att prata mat, man behöver inte förklara för varandra så förbannat mycket! Bara njuta av samtalet!

Vi hade en fantastisk eftermiddag, ta del av den du också, den kommer nämligen på Meny i P1 i höst.
Här på deras odlingslott växer allt från persikor till potatis, den sistnämnda provåt vi idag, en hårdknuten gulaktig fast, med nöt, mandelmassa, vanilj och gräddkolearomer, mer tossad än brynt i smör med lökstjälkar och dill. Lägg Linzpotatis på minnet.

Gunilla, som jag har gemensamma bekanta med sedan hennes tid i mediavärlden, dukade upp två slags burkade korvar, den ena en bratwurst och den andra en blutwurst, den sistnämnda med det där lite kärva och samtidigt fruktiga som är så karaktäristiskt för blodmat. Tysk senap till som sig bör och Gunillas hemsyltade gurkor för att med en precis syra i ättikan bära fram de mest fantastiska smaker i korvköttet som mer än korv påminde om en rilette med det digra köttinnehållet. Det feta goda band ihop köttet som i en mallig sylta.
Det här är riktigt härlig mat.

Se där! Så ska en söndagseftermiddag njutas!!!!