Thailändsk fruktskulptur på Gastronord

Senast såg jag henne på Grönsakshallens stora julfest. Hon stod i ett hörn och skar rödbetor till rosor och lökar till astrar (Astrar?)
Så stötte jag på henne igen på Gastronord, Ladda från Thailand.
Hon skar blommor ur det som fanns.
Vattenmelon, sötpotatis, rödbetor och purjolök.
Hon har gjort det så länge att hon inte behöver tänka längre, berättade hon och när hon svarat på frågor ganska länge slog jag över till min knaggliga thai. Först märkte hon det inte utan svarade på svenska, sedan slog hon också över till thai och då plötsligt sprack hon upp i ett leende när hon förstod att det var thai vi pratade och att det var en blond (Nåja en gång i tiden) farang som stod framför henne. Sånt är kul!
Jag berättade att jag minsan köpt ett fruitcarving knifeset för 11 år sedan i Bangkok, men det har inte kommit ur originalförpackningen ens. Jag är för feg för att misslyckas antar jag och jag var väl inte alltför vass på konshögskolans skulpturkurs heller en gång i tiden (Herregud det var 1973). Jag borde klara det och jag frågade om hon gav kurser och det gör hon så man kanske skulle eftersom knivarna finns.
Idag hittade jag henne på bild ute från Haningen och Wat Santinivas och Songkranfestligheterna där. Kolla själv

Mötet med människor viktigast på Gastronord

Vad är det egentligen man mest ser tillbaka på de gångna dagarna. Jag tänker på GastroNord. Denna köckenmödding som det tar flera dagar att gå genom på allvar.
Tonkabönornas doft som följde mig ända ut i bilen från Werners Gourmetservice? Ett finländskt sötemaltbröd på råg från ett familjebageri Backers. Fingerlimen och alla naturliga kemigrejer på Grönsakshallen Sorunda eller kanske grönsakerna på det som låter som något man slår upp i FASS, Menigo" (Tidigare ICA Meny).
Nya och gamla bekantskaper under mingeldagar är nog det som i övrigt mest sitter kvar:
Kinna redan första minuten, sedan Lisa och Gitto som kom i sällskap av Omar som sedan blev sällskap i mässlunken under halva dagen och det var rasande trevligt. Vi hittade de mest njutbara sardeller man kan tänka sig hos Jens Dolk och vi satte oss ner med alltid kunniga Jan Hedh som kunde dra sig till minnes att han och jag drog socker i radio tillsammans redan för 13 år sedan.
Shit! och ingen blir yngre!
En heldag vigde jag åt sällskap med gode vännen Dan Berntsson som alltid hasr reflektioner över inte bara potatis. Tillsammans träffade vi vänner från varandras olika håll och blev introducerade. Gemensam bekant är Lotta Hultén som drogs bort från Sollentunamässan, men som raskt och framgångsrikt nystartat i Göteborg.
Dan har ju försänkningar i hela leverantörssverige av det gröna. Här träffade vi Thomas Larsson från Salico och Janne Olsson från Everfreshgroup. Mitt emellan allt fick jag en stund med Danyel Couet som flyttat tillbaka till min hemkommun och vi kunde konstatera att mitt kontor numer är "nästan granne" med hans bostad - nu ska vi introducera honom i Sollentunas sociala liv så han förstår att Stockholm är tämmeligen överflödigt. Systrarna Brydling saknar länk och restaurang men stod och kockade "dagens" hos menigo och Stefano Cattenaci satt i juryn för tabascokocken och det var ju trevligt att ses.
Saknade Gunnar Göransson, men vi hade dagskontakt över telefonsvarare, men vägarna korsades inte på mässan. Nina på Grönsakshallen däremot körde stor introducering och Ninni Dickson packade upp egna tidningar. En annan tidning om mat hade satt upp en tävling med titeln "vinn ett reportage" - hur galet kan det bli i försöken att locka annonsörer?
Plötsligt ser jag en gammal vän som inte alls ska vara där, men är det ändå och Anders Fröhling dyker upp. Han kokade pasta efter alla konstens regler hos en återförsäljare.
Christer Svantesson och Robert Maglia kommer i par tillsammans med bland andra Gladys del Pilar och i deras sällskap blir det aldrig tråkigt. Inte heller i Christina Möllers som jag hade förmånen och den stora underhållningen av att ha till bordet på DN-rosade Frantzén/Lindeberg nyligen och umgås med under fyra och en halv timme och 20 rätter - underbart.

Man ska inte ge sig in på att lista folk man känner så här upptäcker jag, De flesta blir nämnda, men många är dumt nog glömda.
Ja se där, idag, dagen efter rannsakar jag minnet och kommer på en av dem jag träffade på väg ut och som lockade tillbaka mig in igen och det var trevlige Jesper på Krubb

Kalvsdans på min föreläsning

Jag hade en häktisk dag idag, ändå ganska avslappnad.
För det är så föreläsningsdagar att man ger allt i raketfart, liksom hela dagens uppdämda kreativitet på två timmar, sedan är det över så att man kan gå ut i solskenet igen, men det gjorde jag inte utan satte mig med research för en ny bok. Ett arbete som är så himla spännande att tiden står still.
Jag fick tillgång till ett stort kyrkoboksarkiv över nätet och kunde följa människorna jag skriver om i original.
Alltså, när man träffar på dem i en husförhörslängd så förstår man att de existerat, att de funnits i verkligheten - det är en smått underbar känsla. Speciellt som de kanske försvunnit under vägen...och så dyker de upp efter ett tag som gifta med barn och då förstår man att det kanske kan finnas folk därute, i levande livet, som bär arvet vidare och som man kan prata med i nästa led och fråga dem hur de minns och om det kanske till och med finns några gamla fotografier.
Det är en mycket stark lockelse i ett sådant arbete och det ska bli så roligt att sätta igång och skriva. Kanske hinner jag klart till julutgivningen, eller till nästa vår?

Rodjana stekta grisnacke perfekt och med mitt favorittillbehör - kapris i brynt smör. Isf potatis - lök och vitkål med tryffel. Vardagsmat!!!

Var i Uppsala idag och pratade mat i dryga två timmar för ett trettiotal pensionärer, alla ombud för olika lokala pensionärsföreningar i Uppland.
Det är så tacksamt att prata "MIN" mat med människor som passerat 65. Då är smakminnet utvecklat till nostalgiens gräns. Fantastiskt!
Efteråt hade de lagat middag från min kokbok. Först en pepparrotsströmming i ugn följt av fläskrulader med gräddsås och potatis och som dessert en rent underbar kalvdans med saftsås.
Tänk, det känns som en folkrörelse är igång med den vällagade maten som mål.
Miina gamla föräldrar bor i Skåne och får dagligen sin plastbox där fisk av oidentifierbart märke läckt vätska ut och fått såsen att skära sig,
Jag sa till farsan sist jag såg honom sitta och äta den mikrade maten att:
"Hörru, nu är det djävligt långt från Teatergrillen".
Till saken hör att Teatergrillen genom en rad av år var hans stamlokus och han kunde garva ganska gott åt påpekandet. Man får låtsas att det är bra för att stå ut.

Sathaa eller stinkböna

Så här ser den ut "oskalad", vår härligt doftande och välsmakande trädböna "Sathaa"



Det är ett underbart namn på en liten gruvligt vacker grön trädböna med en smak som dansar mellan en kraftfull grönärtpuré och en välmättad tryffel med vitlök i botten. Många tycker verkligen att den stinker - jag förstår inte vad de menar, men jag förstår Lisa när hon först av alla uttrycker förtjusning i kommentaren och naturligtvis omedelbart ser vad den ordlösa onsdagen försöker säga.
Hemma knaprar vi den gärna rå till olika thailändska sallader och små heta"nampricker" och den får gärna ingå i en Pad thai som senast i veckan då den uppmärksamme kunde se bönorna på bild i tillagningen.

Pad thai i veckan som var

Ordlös onsdag

Flera ordlösa onsdagar hos Nejma

J. Lindeberg - jeansmästaren

Johan Lindeberg designguru i NY

Jo, han gör annat än jeans - det vet den som är på banan, men det var jeansen som fick honom att ändra inriktning i livet. Först som reklamare för Dobber och sedan som marknadsförare och designer på Diesel vilket efter sex år ledde honom in på ett eget märke och nu har han startat ännu ett designföretag - vilket? Det får den som läser min intervju med honom så småningom reda på.
Var den kommer att publiceras? Det får jag själv reda på inom kort.
Trevligt möte var det i alla fall igår eftermiddag - ytterligare en framgångsrik 56a jämte Borg, Stenmark och Linda Haglund - men Linda tog hjälp av otillåtna medel för att bli framgångsrik och det för mig osökt in på ett annat stort projekt.

I mitten av juni kommer min nästa bok: "Dopingjägaren" en biografi över Arne Ljungqvist. (Ersatz)
Boken släpps några månader före OS i Peking och tar självfallet upp hans hållning visavi bojkott.
-Det finns tre områden där man aldrig kan använda sig av bojkott som påtryckningsmedel och det är inom vetenskap, inom kultur och inom idrott. Genomför man en bojkott inom något av dessa områden så frånhänder man sig möjligheten till all kommunikation!, säger han.

Och så, eftersom bokens titel är som den är, handlar den naturligtvis mest om den envetna kampen mot medikamenter som prestationshöjande medel inom idrotten. Ljungqvist har berättat för mig hela dopinghistorien och avslöjar det östtyska undret och berättar om hur svenskarna hakade på. Under Ricky Bruchs tid var det mer undantag än regel att svenska idrottare INTE tog anabola steroider.

Arne berättar också om sin uppväxt och om sin karriär som läkare, patolog, och forskare. Om hans hustru som insjuknade i Altzheimer för tio år sedan och om hans engagemang för Cancerfonden som han satt ordförande i och som han lyfte till stor framgång.

Min bok anses så angelägen att den kommer att översättas till fem språk inom kort och ges ut i en hel rad länder, bland annat Kina.
International Athlets Foundation med Prins Albert av Monaco kommer att täcka kostnaderna för produktion och översättning samt lansering.

Thailändsk budgetsoppa på norsk fiskpudding

Det slog mig idag hur mycket fisksås kan betyda.
Rodjana kom hem med en burk räkor i spad, en burk kräftstjärtar i spad och en norsk fiskpudding.
Lök och morötter kokades i vatten och låglaktosgrädde (38%), fisksås och tamarindpasta.
Fiskpuddingen skars i kuber och alla ingredienser fick värmas i soppan sedan den tagits av spisen.
Serverades omedelbart och det enda thailändska i det här utöver fisksåsen och tamarinden var väl Rodjana som stod bakom kastrullen. Fisksåsen gjorde allt för soppan! Och dill också för katten - en av thailands viktigaste örtkryddor...visste ni inte det?
Gott var det hursomhelst och vackert och budget....

....javisst ja, ser vi på bilden, ostronskivling revs ner i också och en klick smör.