Fjädrar sig i tid

Jag lyckades för första gången, någonsin tror jag, att pricka in påsken.
Det kan vittna om en viss sysslolöshet om man tänker negativt eller kanske en ökad effektivitet. Och när jag skriver om att "pricka in" så handlar det om att få in påskriset i tid tillräckligt för att bladen ska bildas och blommorna blomma. Vi har en körsbär alldeles vid kolonilotten och av den klippte vi grenskott för några veckor sedan och satte i vatten.

Körsbärsblommorna kläder grenarna vackert samtidigt som det blommar i Japan.
Och så har jag flera plastkassar med påsvippor, fjädrar alltså. De är lite otidsenliga i färg för påskfjädermodet växlar visst varje år. Det fick jag reda på när jag gjorde ett jobb på landets enda producent av påskfjäder. Det är massor med år sedan nu och verksamheten har konkurrerats ut av importerade billigare fjädrar. Då var det en stor betongblandare som gick med färgmedel och kalkonfjädrar. Sedan bands vipporna ihop med ståltråd för hand, tre fjädrar i varje vippa och tio i knippet.


Och det var Nisse Peterson som plåtade jobbet. Jag tror det var för någon "desajntidning" eller inredningstidning eller rent av en mattidning till påsk. Vi fick med oss några kassar fjäderknippen i olika färger för plåtning; grått, rosa, beige och riktigt orange. Sedan under påsken tittade vi på Hötorget och det badade i dessa färger och då förstod vi vilket djädrans arbete det var som utförts helt för hand däruppe åt Rimbohållet nordost om Stockholm. Hundratusentals vippor.
Jag tycker det är lite fint att i begränsad omfattning ha dem i de blommand körsbärskvistarna.

Aom moo - en riktig soppa

Överallt serveras soppa till maten, en middag känns liksom inte riktig utan att den kompletteras med en soppa och jag pratar alltså Thailand. Det är många som frågar oss om vi äter thai eller svenskt och vi brukar säga att det är fifty-fifty eller hasip-hasip som det heter på thai, men det är det inte. Med lite eftertanke förstår vi att det thailändska överväger. Och idag gjorde det rejält för vi åt väldigt traditionellt Isaan - dvs mat från den nordöstra platån i Thailand, den som vätter ner mot Mekong och Laos, den trakt som många väljer att kalla Real Thai.
Real Thai är långt ifrån wokar, här är det grillat kött som gäller fläsk och kyckling och kaoniew, kladdris, nam prig bun och soppa med syra och sötma och dill(!!!) för just dill är en av de stora örterna i Isaanköket.
Rodjana snittade kycklingklubbor och gned dem med soja och fisksås och stekte dem hårt i rejält med olja i restaurangpannan. Samtidigt ångade kladdriset i riskokaren. Vi har en speciell insats som vi klär med en linneservett för det blötlagda riset som sedan vältes över i en bambukorg av rökt bambu.
Soppan idag, en Aom moo, är enkel, stark, syrlig, het och söt, en riktig energibomb, skulle kunna tänka mig att byta ut kålen i den mot fina nyplockade nässlor...men, då bryter jag konvenansen för ögonblicket.
Gör så här. Ta en halvliter vatten och koka upp. Hetsa ett citrongräs i morteln tillsammans med fyra fem små thaichilli och en grachai (släktingen till galangal. Kör hårt med stöten och skrapa ner i det kokande vattnet. Häll i en skvätt koncentrerad hönsbuljong eller en halv tärning (ja jo, men thailändare fuskar med det också om de inte haft ett riktigt hönskok på g!). Låt koka upp för at ge smak och repa ner malt fläsk, det behöver inte vara som, men kan likna bitar som frikadeller.
Låt koka upp - nu simmar lite fläskfett på soppytan, det är så trevligt med den smaken som bryter mot sitrongräset och mildrar hettan i chillin.

Skär kinakålen i lagom stora bitar och purjo i lövtunna slantar (purjo ger bättre och mer smak än de taniga sättlökarna.) Lägg det gröna i koket och rör runt. Ta ett rejält stånd dill, med stjälkar och allt, dela med kniv i två tre delar. Vänd ner i soppan och servera en skål till var och en vid bordet, bjud riset ur korgen och de hårdgrillade kycklinglåren till. Ta rostad mortlad chilli och rör ut i fisksås och lite limejuice till en trögflytande smet, en nam prig bun att doppa risbollarna i.
Servera också med ett stort fat med kinakål, gurkstavar och rejält med färsk dill. Prova att göra en risboll, snurra på en dillkvist och doppa i nam prig bun och ät. Ta en sked soppa i direkt anslutning till tuggan. Wow!
(Vad gäller dillstjälkarna i soppan så ger de extra smak och ska bara tuggas på och sedan läggas åt sidan vilket också gäller för bitarna av citrongräs och grachai)

Slow food

Inger Grimlund skriver om ett möte i Falköping. Läs det!

Mo pad prig pao

Nu återkommer jag ännu en gång till bloggträffen igår, men bara för ett ögonblick och i konstaterandet att umgänget var bättre än maten - det är det fler än jag som intygar så här dagen efter.
Skönt hemma ikväll med riktig karlamat. Fläsk på thaivis och inte utbankad torrkalv som wienerschnitzel. Mo pad prig pao kan man kalla det, men jag vet inte om man kan hitta rätten på menyerna - jag skulle inte ens försöka.
Två krossade vitlöksklyftor slängs i en råhet restaurangpanna av gjutjärn med lite olja. Vitlöken behöver inte skalas - det är så hett i pannan att fnaset går upp i rök. Finns det fläskfärs hemma så skrapa i som till en dubbelburgare ungefär och fördela köttet medan det steker. Nu sjunker värmen när man rör runt köttet - men det gör inget. Rör i en rågad tesked Nam prig pao och lite till. Nu fräser det upp i pannan. Håll undan näbben för det är inte roligt att få ångpusten från chillin direkt upp i näshålorna. Ha samtidigt tunna båtar av en liten gul lök uppskuren och minimajs i skivor tillsammans med snedskurna sockerärtor. Ös i och rör runt. Låt svettas ett tag precis tills bönorna grönskar till och djupnar i färgen. Kör i några skvättar nam pla, fisksås, för sältan och en msk nam hoy, ostronsås, för smakbredden samt en skvätt mörk kinesisk soja för färgen. Låt bli hett. Lägg upp på riset och var inte skraj för att ha med det goda klara fettet från fläsket. Det silar ner genom riset och smaksätter. Toppa med ett friterat frasigt ägg. Det är så förbaskat gott att gårdagens schnitzel kan läggas i det glömdas lilla låda tillsammans med annat man inte vill bry sig om.

K KORV OCH KORV AV RÅDJUR

K som i Korv. Han var på bloggträff igår och hivade upp en smalis invirad i plast ur innerfickan. "Socialistisk salami" kallade den kinesiska vinlusendet för. >
K skar upp i väntan på fläsket och kalven och varmkorven på Moldau. Först (1) den var så tunn, sen (2) den var så torr, tre (3) den var så späckad. Och när jag tuggade, smakade på den tilldelade biten så kom det över mig, den där korven jag brukade göra själv men som jag glömt att jag brukade. Djävlar! Smak som minne. Där satt jag med alla mina bloggkontakter omkring mig runt bordet och blev liksom helt borta för ett ögonblick av det där lilla sega i köttet buret av späckpärlorna, torrheten som bara koncentrerat smaken. Det var helt enkelt en bonnsalami som man blev glad av.

Det står en hel del om annan korv än falukorv i min bok "Femton kockar och Falukorv" som kom ut 2000 och som faktiskt fortfarande finns kvar hos en del näthandlare.

Alltså. Jag sköt ett rådjur i baken, ett misstag, jag erkänner det. Det var mycket kött som fick skäras bort och mycket hagel att plocka ur. Av allt det förstörda urskurna skar jag malbitar till färs. Så fick jag idén att göra korv. Det är femton år sedan. Jag bodde på Gotland (men det var inte där jag sköt rådjuret!). Och jag hade späck, mycket späck som K och skar och hackade och blandade och kryddade med svartpeppar, vitlök, lök, enbär och gin. Några recept hade jag inte utan förstod ändå hur detta skulle smaka och se ut. På fornordiska kallas gömsle för fjälster. Jag stoppade alltså undan den grova smeten i kroktarm och hälften lämnade jag till kallrökning i Roma och hälften gned jag med salt och krossade enbär och lät dem ligga några dagar i mjölkboden som hörde till ladugården som hörde till huset. Sedan hängde jag korvarna och de började torka, blev skrynkliga och så vitnade de sakta och jag tvättade dem med vinäger var tredje dag och de blev tunnare och drog liksom ihop sig, fjälstret blev genomskinligt under det vita. Efter tre veckor smakade jag den första och där går smakminnet ihop med K-Korven igår om än att min smak från min rådjurskorv var mer åldrad, mogen. Bonnsalami helt enkelt och efter att man ätit den väcker den lust.

Alla med ansikte

Så makade jag mig iväg till Stockholms Söder - trakter som det är snart 40 år sedan jag befolkade. Min första egna lägenhet låg på Hornsgatan, nästan nere vid Hornstull. Då l´åg det fortfarande härliga caféer med svartrutigt marmorgolv och träbänkar där det nu är trendställen och vi gick upp till Skinnarviksbergen och tittade på solnedgången som underhållning. /efterkonstruktion för förmodligen satt vi där och drack Villafranka eller Beyaz a 4:40 flaskan och blev skitfulla/.
Alla fick då ansikte igår kväll.
Bra eller dåligt?
Jag menar att innan har jag haft en helt annan bild av människor jag nu fått en ny bild av. Från och med igår kväll tänker jag annorlunda när jag läser deras bloggar, jag kommer att läsa dem med en ansiktsprofil i mig, med deras gester och skratt.
De flesta hade träffas förr på samma ställe och vid tidigare bloggträff. Jag var ny. Och jag får tänka att nu skapades en helt ny relation till dessa alla som jag till vardags utbyter erfarenheter med i så hög grad att när vi träffades var det som att träffa personer som man känner väl. Märkligt. Man kommer in och vet nästan precis vem som är vem. Och det sociala sammanhanget blir verkligt. Istället för bloggadresser från nätsökningar har jag nu telefonnummer och visitkort i fickan.
Och visst, de matbloggare jag med förtjusning läser var lika förtjusande i verkligheten. Nätverket blev plötsligt liksom synligt.

Barnvagn

Barnvagnen har kommit. Sprillans ny. Kom som ett IKEA-paket och har tagit timmar att plocka ihop. Ingenjörsskap på hög nivå efter ritningar som kunde gjorts bättre.
Den doftar av pumpdäck - nytt helt enkelt.
Till alla de tidigare ungarna har vi kört begagnat. Nu fick det bli nytt för alla gamla tidigare vagnar har fått skatta åt förgängelsen för inte skulle vi ha fler barn inte.
Nä, vi har några stående i barnvagnsrummet, sådana vi köper i Thailand när vi är där för inte drar vi med oss en vintervagn till sommaren heller. Små veka trillor som inte alls rimmar med svensk säkerhetsstandard och med hjul som fladdrar runt runt när man kör. Ingenting för svenskt klimat.
Nu fick vi en vagn med stora pumpdäck som går att köra med i svampskogen till och med och det ser vi fram emot.