Han är en urstyv tecknare och tillhör även den lilla rest som kallar sig friluftsmålare. Våra vägar korsades för ett och ett halvt år sedan och vi gick till Konstnärshuset och käkade lunch och pratade. Visste inte så mycket mer om honom, Anders Ståhl, än att han målade som det ser ut och att han släpar staffli och färger med sig vart än han går och befinner sig, nästan som ett tvång. Vårt samtal handlade om att se och vi konstaterade att vi såg olika och det är fullt möjligt och tillåtet. Han ser möjligheter i stort sett i varje glänta, varje gathörn och gärna med ett historiskt perspektiv som talar till honom genom skönhet, genom perspektiv eller genom färg. Jag ältar samma sak om och om igen tills jag sett färdigt, men vi ser kunde vi konstatera om än att vårt seende och arbete skiljer sig - vi har alltså sett olika. Och jag tjatar ständigt om mitt sett att se, inte som det ser ut utan som det är.
Friluftsmålare börjar och slutar med sin målning utomhus, gör färdigt bilden, det är vad man kallar för plein-air. Jag föredrar ateljén från början till slut bara med en skiss utomhus, en föreställning och resultatet måste inte alls motsvara det jag en gång sett, noterat, tänkt. Anders Ståhl är mer direkt i sitt förhållningssätt och avbildar i sitt undersökande, förmodligen är vi båda undrande inför om det är möjligt.
Vårt gemensamma är också Grez sur Loing med intilliggande området som samlat konstnärer både förr och nu. Grez och Barbizon och intilliggande orter som befolkades av friluftsmålarna nära Paris, Bourrin Marlotte, Fontainbleau, Nemours och som av andra blev utflyktsmål bara för att sedan krypa in i ateljén och av inspiration kreera storverk.
Jag har haft förmånen att bo på hotel Chevillon i två månader, första gången som stipendiat i september 2023 och andra gången januari förra året (kallt som fan, men varmt inombords)
Anders har återkommit betydligt fler gånger, ofta landat kortare tid men hunnit bygga ett socialt närverk. Blir väl så när man syns på byn dagligen med staffli och målarlåda. Jag dyker in i ateljén tidigt om morgonen och kommer knappt ut annat än för korta promenader över bron och sedan in igen fram till läggdags vid 23-tiden, så byggs inga relationer.
Nyligen drev han ett projekt i samarbete med Stiftelsen Grez sur Loing och samlade dryga tiotalet friluftsmålare i två veckor för att utforska byn och befolka den exakt så som den befolkades av svenska konstnärer i slutet av 1800-talet. Helt jävla spejsad tanke, samtidigt hur seriöst och bra som helst.
Igår drog jag och K iväg till Leksand. På Fb hade Anders annonserat att ateljén, ett fantastiskt fint inrett missionshus i en av Leksands många byar, Hälla. Sagt och gjort, lämnade Hovra vid 10-tiden med frukost på Wilmars i Los och sedan rakt mot Leksand genom skog skog skog, så ogenomträngligt att en friluftsmålare fått fnatt och bara haft 30 olika nyanser av grönt i målarlådan. Här och var ändå våldsamma öppningar efter kalhuggning. Känns som våldtäkt, å andra sidan är även den kompakta gröna muren av träd som kantade vägens sidor också ett slags våld med tallar i räta rader och granar som trängs i samma riktning. En skogens trädgård.
Fint möte med Anders och så roligt att se hans grejer från Grez live, målningar från friluftsmålarprojektet nyligen och målningar från tider då vi växlat boende på Chevillon Aldrig varit där tillsammans, men den tiden är jag övertygad om att den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar