Ibland slår det där räkmackesuget till ordentligt. Inte sällan när man bara passerar förbi något café som är på riktigt och de ligger där lockande, inbjudande, förföriska.
Besvikelsen när man sedan sätter sig ner med sin beställning slår en lika hårt som den tidigare längtan. Räkmackekockarna tycks ha en större fäbless för bröd och ägg än för räkor. Sedan adderar de med en massa pyssel på mackan som något så äckligt som citronskiva tätt ihop med en sladdrig bedagad gurkskiva, monterat med en tandpetare och grön oliv med pimento - hur tråkigt får det bli.
Brödet sedan, är ett kapitel för sig. Ofta tjocka skivor av något uppblåsigt segt modernt surdegsbröd med hårda kanter. Räkmackan blir aldrig nytänkt för det.
Begåvades med fribiljetter nyligen till Åland via Grisslehamn. Åkte dit med barnen nyligen (mer om det senare och allrahelst om smörgåsbordet ombord på Eckerölinjen).
Med hem kom det goda svartbödet som Åland är så känt för, ett sirapsbröd med en djup, nästan mättad, mäktig sädsmak. En tunn skiva sådant bröd matchar majjon och räkorna perfekt.
Alltså, ett hårdkokt milt avsvalnat ägg, dill, majonäs, salt. Ovanpå, ett berg av räkor. That's it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar