Vi gifte oss före prinsen och prinsessan

För tio år sedan, den 17e juni 2010, gifte vi oss, Rodjana och jag. I övermorgon firar vi tioårig bröllopsdag.
Den dagen för tio år sedan var det bara meningen att vi skulle duka ett långbord och samla några vänner hemma för en sommarmiddag. Så grodde tanken att - när vi ändå har folk hemma så kan vi väl...?

När väl idén etablerats så beslutade vi oss för att hålla tyst om saken och omedelbart få tag i någon som kunde viga oss och vi hittade rätt direkt - en kvinna i politiken från den tiden när jag bevakade fullmäktige i kommunen för en lokaltidnings räkning i början av 70 talet. Hon hade vigselrätt.

Dagen D klädde vi oss fint. En enda kamrat hade fått reda på äventyret i förtid och det var vår kockkollega och vän Christoffer Helén som bjöd oss på en buffé dagen till ära och som han dukade upp i köket hemma hos oss.

Den ena efter den andra av våra vänner dök upp i trapphuset och välkommnades. Ingen anade någon om det förestående, eller ens reflekterade över att jag bar kostym och Rodjana en vacker klänning. Vi samlades i köket och sist anlände Norlings som vi, dem ovetandes, utsett till bröllopsvittnen.

"Nu undrar väl Ni varför jag är här", frågade vår vigselförrättare.
"Det ska nämligen bli en vigsel här och nu", fortsatte hon.

Alla tittade på varandra och undrade vilka av oss alla samlade vänner som skulle vigas. Överraskningen var alltså fullständig.
Så stod vi där och lovade varandra och bytte ringar och insåg att vi glömt brudbuketten i vasen i badrummet. Men gifta blev vi och bevittnade och ringar gav vi varandra. Toffes buffé var perfekt. (Idag är Toffe borta och om än att minnet av honom är ljust är saknaden fortfarande ett väldigt mörkt hål)

Nu firar vi 10 år som gifta. Lovisa var dryga halvåret och lillasyster till Gaston och Liva och så har det blivit Alma och August också sedan dess. De båda hade säkert kommit till utan den där ceremonien den 17 juni 2000, men vi känner de där officiella banden som knöts den gången. Varje år vi firar bröllopsdag inser jag mer och mer hur betydelsefulla vi blivit för varandra och hur viktig Rodjana är för mig.

Tioårig bröllopsdag, ett resultat av en mängd händelser som blev till en kedja som höll samman och som gjorde att vi träffades och vågade.