Aklejor muterade och oskuldsfullt komplicerade

Min älskade och trogna vallmo i perennrabatten

Tidigt i morse var jag ute i landet och tittade till mina perenner. Egentligen var jag nyfiken på två av dem, vallmon och aklejorna.
Vallmon fladdrade i den ganska hårda vinden som röda silkesvippor och aklejorna förevisade sitt sitt vanliga komplicerade mönster, det som aldrig går att spåra till generationen före. Nu har jag aklejor från vitt till lilasvart och däremellan i en mängd toner.


Aquilegia vulgaris eller också "akvileja" som i "Kom rosor och akvileja..." togs förmodligen till Sverige av samma munkar som förde med sig kirskål och man undrar vad de tänkte och hur.
Att de skulle ha med sig aklejan var självklart. Blomman lakades ur och detta lakvatten användes för att bekämpa löss. Men kirskål denna plåga.


Tacka för att aklejan med sitt vippande oskyldiga anlete kan utrota löss - blomman, eller snarare dess frön är fullsprängda med blåsyra och självfallet därför väldigt giftig, men det hör ihop det där milda med djävulskapet.