Nattens potatisfåraNär de kungligt blåblodiga smörjde kråset på slottet och i väntan på Daniel Roos dessert smällde jag iväg till potatislandet där några sent isatta knölar kommit långt över tio centimeter och var i trängande behov av kupning. Fladdermössen i skogskanten svirrade över huvudet och det var i stort sett midsommarmörkt. Tyvärr gick ett hundratal ringblommor åt helvete vid kupningen, men det är sådant man får ta.
Har ett 80 tal kvadratmeter stort land för bara potatis av olika sorter där den med äldst proveniens är den amerikanska rosenpotatisen. Alla satta med någon veckas mellanrum av den enkla anledningen att jag inte maktar med mer än att kupa två tre längder åt gången - trots det missade jag serveringen av Daniel Roos dessert, men hann ändå hem till sammanfattningen och fick se en sanslöst utmattad men tydligen nöjd konditorchef stå i den öppna studion och förklara vad han ställt till med för smaker. Idag publicerar han desserten på den egna bloggen
Med knappt ledsyn gick jag åt örtagården också med en rensning, speciellt kring den smått unika linneanska röda krassen som jag "snodde" frön av på Bergianska tidig höst förra året. Härligt snyggt blev det.
Har problem med småsniglar som tagit allt jag satt ner för förodling. Gurkplantorna till exempel - så fort litet grönt visar sig går de hungriga krabaterna åt skotten i krukorna - nu köper jag snart färdiga gurkplantor istället.
Det är inte utan att jag ligger där på knä i landet och hoppas på en rejäl köldknäpp utan snö till vintern för att snigelplågan ska utrotas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar