Rosenpotatis och hamburgare

Potatistillägg som instpirerats av gremolata, men som naturligtvis är något helt annat och godare, fetare, läckrare - i alla fall till amerikansk rosenpotatis.

Enkelt och smakrikt. Hade en nyslagen majjo från morgonen och kände mig lite "Gevalia" som att "bra att ha om man får oväntat besök".
Nu blev inte besöket oväntat, snarare 24-timmarsplanerat. Kalle och Liva, dotter och pojkvän, kom över till trädgården för att titta på växtligheten.
Vi tog med haverrot som de aldrig tidigare smakat, nu lättkokt i saltvatten och nätt bestruken med en citrontimjanspäckad rätt lös majonäs.
Så plockade de temynta till tekoppen hemma i studentrummet, salvia rejäla kvistar för att det doftar så gott, dragon om lusten efter BA skulle slå till.
Tog de sista stånden av rosenpotatisen, några kvar för utsäde till nästa år.
Hemma pressade vi ut 175 grams hamburgare, kokade rosenpotatis och vände i en sås som är underbar till, gör den så här:

150 g smör
1/2 dl fin olivolja
1 msk dillolja
2 kvistar citrontimjan
toppen från en dragonkvist
några vippor dill
2 dl finriven lagrad grevé
1 riven chalottenlök
2 rivna vitlöksklyftor
salt, peppar



Lägg alla ingredienser i en bunke och kör till en kräm med handmixern.
Vänd potatisen med röran.

Burgarna serverade vi med picklad råshultlök, sötpicklad gurka, habaneratabasco,

Amerikansk rosenpotatis

I socknens första skola i Sollentuna, Klasro, skrevs in i skolstadgan 1804 att skolläraren skulle hålla med Kålgård.
Idag bor riksspelmannen och fiolläraren Christina Frohm med sin man på Klasro. I hennes boendeuppgifter ingår att hålla skollokalerna som skolmuseum.
Vad man inte visste när Christina flyttade in var att man "på köpet" fick en människa med ett särdeles stort intresse för kulturarvsodling.
När skolan firade 200 år 2004 anlades den kålgård som förmodligen varit lagd i träda sedan skolan upphörde 1881.
Här odlas tidstypiska arter, persiljerot, haverrot, svartrot, vit morot, cirkelbeta, gulbeta, bondbönor...den som läser denna blogg känner igen dem alla för det är precis den odlingsattityd jag själv företräder.
Häromveckan, eftersom Christina är Almas fiollärare, hade jag med mig Bungebondbönor till Christina och som jag själv odlar och som jag i min tur fick av Lena Nygårds på fröuppropet för några år sedan.
Veckan efter har Christina med sig en storslagen motgåva - långt över kilot med sättpotatis och inte vilken som helst, sättpotatis med en egen historia som dessutom är inom familjen.
Det här är amerikansk rosenpotatis som odlades först av Gustaf Larsson, "Lasse i bygget" som var statare och spelman i Sörmland. Inte nog med det. Gustaf Larsson var Christina Frohms morfarsfar och potatisen har hållits inom släkten alltsedan Gustaf Larsson gick bort 1920.



Det är inte alltid ett frö blir intressant bara för att det har ett vagt historiskt förflutet. Det är först när det hålls fram av en berättad eller nedskriven historia som det blir intressant. När min amerikanska rosenpotatis (som är en tidig sort enl ugleupplagan av Nord. Fam.) skördas i början av juli kan jag berätta historien som den står här. Det här gjorde mig väldigt glad och idag kom den i jorden. Den kommer att hamna bredvid min alströmerpotatis från första hälften av 1700 talet. Fantastiskt!

Amerikansk rosenpotatis och grillad högrev

En vardaglig lunch med lite guldkant.
Fick hem förstakoket av rosenpotatis igår, plötsligt förstår jag varför den kallas rosenpotatis, borstad under vatten är den som finaste rosenrosa, glimrande och inbjudande. Man nästan förväntar sig att den ska dofta rosor också. Nu återstår smaktestet - återkommer!
Till potatisen grillar vi några skivor välhängd högrev.
Inte illa!
Nu bär det av till Bergianska.

Fem barn, två respektive och ett barnbarn

Tramsa inte med fläsket och kör med marinader eller annan skit som bara bränner och gör smaken konstgjord!

Vi gjorde så här att vi gick till köksträdgården och botaniserade, en hink med vaxbönor och gröna bönor, en halv hink bondbönor, fem nya gurkor, en nyplockad grön smörig squash, en halv hink amerikansk rosenpotatis och så ett knippe smaksättare som timjan, salvia, estragon. Hemma låg grisnacke från Konsum.

Det är så kul att samla alla barnen för att plocka middagen. August, Alma och Lovisa, de minsta är ju vana trädgårdsodlare, Liva och Gaston är mer åt lägenhetshållet, men det är klart att de inte kan motstå fräschören i nyplockat och Gastons lilla Freija, mitt första barnbarn var med aktivt i potatislandet och tyckte det var skitkul att hitta potatis med den lilla blå spaden och sprätta iväg dem i potatisbunken.

Vaxbönor och gröna bönor:
Det är en myt att bönor ska ha tuggmotstånd, bönor och ärter ska vara kokta - genomkokta, men fortfarande ha en liten spänst, det där karaktäristiska gnisslet kvar när man tuggar dem. Heta lades de upp blandad gult och grön på ett fat och så "dränktes" de i nötigt, salt, brynande smör.

Rödbetor med chevre:
Rödbetorna kokades faktiskt igår, rödbetor från Lars Feddeck i Aksersunds Åmmeberg. (Samma leverantör av rotsaker som Frantzén Lindeberg). Fantastiskt späckade med mineralsmaker. Kalla skivades de på treans läge på min mandolin. Över smulades moden chevre och så min vansinnigt gräsigt sköna olivolja över. Nåltunna skurna flisor av salvia upperst.

Rödbetor och chevre

Egna bondbönor i lök från Feddeck:
Sprita bönorna och ge dem exakt två och en halv minut i kokande vatten. Kläm ut de spänstiga bönorna ur innerskalet. Skiva löken tunt och fräs i rikligt med smör. Strimla mynta och repa estragon. Häll bönorna i löken och krydda med lite mörk kinesisk soja. Lägg upp och strö örter över

Ja får så mycket bondbönor i år att det blir bondbönevälling mest varje dag i vinter när snön kommer. Förvällda är de utmärkta att ha portionsförpackade i frysen.

Gurka och squashsallad med sockerrörsvinäger, olivolja och lite palmsocker:
Använd nyskördad krispig smågurka och squasch. Koka upp en och en halv matsked sockerrörsvinäger med en liten flisa palmsocker. Låt svalna i vattenbad. Skiva gurkor och squash i jämnstora skivor. Salta rikligt och tossa runt i bunke, låt stå i tio minuter. Skölj i kallt vatten och lägg på handduk att rinna av. Lägg upp på fat och krydda med vinägern. Ringla olivolja över.



Grillad grisnacke:
Det vet väl varenda männsk'a hur det går till. Tramsa inte med marinader och annan skit som bara karamelliserar och sedan bränner köttet. Skiva i en och en halv centimeter skivor, riktigt fett fläsk ska det vara. Salta rkiligt och popeppra drygt med svartpepper varje enkel skiva och stapla på hög i väntan på att grillen ska bli riktigt het. Lägg på köttet och vänd snabbt, vänd igen och igen och igen tills färdigt ( känns på spänsten). Låt inte rädas om köttet är en gnutta rosa inuti när det lämnar grillen, men det får självfallet inte rinna rödfärgad vätska ur köttet. Håll varmt under aluminiumfolie korta vägen från grillen till bordet.

Inget är heligt, saftspäckade vinbär i fruktomaten! Eller vinbär och potatis från landet

Har aldrig sett så saftfyllda röda vinbär och med en enorm sötma, kanske djävlighetens djävlighet vad sommarvädret anbelangar plågat bärbuskarna till stordåd?

Så plockade vi av en av våra vinbärsbuskar igår, klasar. 

Bästa, eller snarare bekvämaste, sättet att ta vara på skörden är att låta bären ligga till sig ett tag så eventuella insekter kryper upp till ytan och kan plockas bort och sedan bara köra i råsaftscentrifugen. Vill man kan man koka eftersaft på fnaset som blir över - jag gör det inte. Råsaften paketerar vi i kvartsflaskor av plast och fryser in direkt. Sedan, bara att tillsätta socker om nödvändigt och späda med vatten, kanske värmas och drickas medan vinterns snöstormar rykler utanför husknuten.

Javisst ja, en potatisbild också, blandpotatis av två sorter. Amerikansk rosenpotatis vars historia jag tecknat här i diverse inlägg och Leksands vit som är en svensk originalpotatis från Ahlströmers dagar och som jag bland annat skriver om i boken Frantzén Lindeberg.

Igår avsteg från LCHF med dessa mandelmassekonsistensiga och välsmakande potatissorterna. Skördepremiär!

Vilken mathelg - och möte med gigantiskt grönt på Bergianska

Ankan förberedd för några timmar i grytan i sällskap av sitt eget fett.


Det blev en sådan där lååång härlig mathelg och trots vädret massor med trädgårdsnöje. Vaxbönorna tarvar ständig plockning - hörde för ett eller två år sedan om någon, i den här sfären bland matbloggare, som picklade vaxbönor med väldigt bra resultat, men hittar inte hur hon/han gjorde.

Gurkorna dessutom - slår alla rekord. Vi gör rejäla och varierade gurksallader varje dag, pressgurka självfallet och idag en liten variant med skivad gurka dressad med en honung/saffranrapsolja och en gammal åldrad söt dadelbalsamvinäger - hur bra som helst.

Inledde egentligen veckoslutet redan i torsdags då jag intervjuade en politiker på ministernivå för en uppdragsgivare och passade på att slinka ner i Hötorgshallen för att skaffa det jag verkligen längtat efter - broskben hos Nilssons och ankor hos gamla Kjells fågel och vilt.

Det blev ungerska ankor den här gången, lite för magra för min smak, men jag hade ankfett hemma i kylen så det var inget att oroa sig för.

Trädgården på fredagen med grillning av fläsket som fått marinera - det finns ingenstans på grisen där fläsket blir så smakrikt som mellan brosket i ribbefästet. Nyupptagen potatis till och som kokades med dill i vår rundbottnade wok nedmulad i kolen precis när grillen tänds.

Så fick jag stycka de små ankrackarna och gnida dem i salt för att rimma i tolv timmar - packade i en liten bunke.
Under tiden lät jag skrovet gå på svag värme med några scharlotten för att ta ur det som fanns av fett och så för att lätt kunna lossa kvarblivet kött för en rilette.

Om lördagen fick ankbitarna koka i ankfett, eller bara smälta med i flera timmar på svagaste värme. Ett snabbt uppkok i början och slutet och så upp på papper med hålslev. Fettet silades genom en chinois så att det blev klart som korvspad. Amerikansk rosenpotatis skars i halvor och bakades i ugn med nyskuren timjan, rödlök, scharlotten, lagerblad och saltflingor från någon trakt söderut. Sist fick ankskinnet en knaprig yta på skinnet under salamandern...nåja, grillelementet i morsan och farsans nya ugn - för det här blev en familjemiddag med tre generationer till bords och det var himla gott. Det klarade ankefettet till som en het sås.

Söndag blev det skörd i köksträdgården - potatis, purjo, scharlottenlök, röd lök, gul lök, sqush, vitlök, gurka, bondbönor, dillkrona, lagerblad, timjan.

Kryddorna knöt vi ihop och potatisen tärnades fint. Löken skar vi grovt. Först fick löken svettas med olivolja och sedan hällde vi i potatisen. Ett glas cognac gick i och antändes. "Brasan" släcktes med en halvliter god kalvbuljong.

När potatisen blivit halvmjuk hällde jag i squashen, fem mindre tärnade. Det hela fick koka mjukt och smakades av med salt och mald peppar. Så snart allt blivit mjukt och smakligt fiskade vi upp kryddbuketten och mixade soppan med handmixer. Finurligt blev det med vitlökssmörstekta crutonger, smörslungade lättkokta bondbönor och en stor bukett med gul mangold som stekts i olivolja och en nypa socker - allt detta sista lades som en liten hög mitt i sopptallriken, njutning (!) och allt från egna landet!.

En slags "kalvdans"

Detta nöje avslutade jag alldeles nyss på kvällskvisten med en överlagrad blåmögelost från Kalv som handlaren inte nändes sälja då den levde sitt eget liv sedan bästadatum gått ut redan i maj - men fy katten vilken ost värd namnet. Åt den i omgångar med råcentrifugerad sockrad saft från min vitavinbärbuske.

Boostad beta i Bergianska botan

Utflykten glömde jag, med dessa gigantiska grönsaker i Bergianska trädgården. Brutalt stort i allt och jag frågade förra året och fick som svar att de vätskegödslade med vanlig krukväxtgödsel och de måtte gödsla något alldeles förbannat för min känsliga näsa reagerade på konstgödselstanken och så den lite märkliga doften från nyss brunnen varmkompost. Jag vet inte om jag vill ha det så.

Potatis i original - Rättviks röd och Leksands vit

Rättviks röd ser ut som små potatisbakelser - Leksands vit en härligt mjölig matpotatis som hänger ihop hela koket.

Det här är de potatisar som Ahlströmer lär ha tagit med sig från England, 1724 vid en av sina affärsresor. Egentligen är det otroligt, men Linné skriver från sin resa till Dalarna redan 1733 att potatisen där slagit igenom:

"Älvdalen den 10 juli är skörden så stor att prästen kunde få tiondet av det som gavs, men så var det också på prästens initiativ som odlingen igångsatts", skriver Linné.

Man undrar om namnen på potatisen kom till under denna tid - för knappast att det var Ahlströmer som namngav: Leksands vit och Rättviks röd.

Förra året hade jag fyra knölar av var som utsäde - jag fick en halv hink av var vilket jag sparade till i maj när jag satt dem i två enskilda land.

I veckan drog jag grepen under ett stånd och var väl då övertygad att få upp ett magert stånd då dessa gamla historiska knölar inte är kända att ge avkastning av stora mått - det kom betydligt senare med framforskad industripotatis. Dröm om min förvåning då ett enda stånd räckte som ett kok till hela familjen - förvisso i olika storlekar, men ändå.

Vi har haft för vana att laga potatis i vår rundbottnade wok som vi sätter i grillglöden i väntan på att glöden ska bli grillklar. Så ock med dessa kok av historisk potatis - kokad med dillstjälkar, lite salt och något lager.

Den som bär namnet "Leksands vit" var en härligt mjölig potatis med en god egen smak (när kunde man säga så om industripotatisen?) något söt och nötaktig med en förmåga att ta emot smöret som "en svamp" och liksom ta smaken från allt annat på tallriken. Den röda "Rättviks röd" en ännu mer stärkelserik potatis, något fastare än Leksandskamraten, vacker med sina invikta ögon och så god att den klarar bravaden att bli serverad som ensamrätt med rejält brynt smör och lite salt.

SEn annan svensk i landet av mina historiska sorter - nämligen rödbrokig

Snart ska vi ta upp vår sent satta amerikanska rosenpotatis - också det en sort med "rötter" från sent 1700-tal till statarnas Sörmland och med en säkrad proveniens.

Det här med mina gamla potatisar (Jollpäru som Leksands vid kallas på Leksandsmål) är den amerikanska importlinjen av potatis till Europa - den andra grenen gick strikt efter de katolska staterna och de lät inte undslippa en endaste knöl åt de otrogna protestanterna. Sålunda har dessa mina potatisar i landet en härstammning från Peru till Amerika och sedan vidare till England - Ahlströmer och Alingsås eller inte alls! Det kan ju varit så att dessa Leksands vit och Rättviks röd är den "experimentpotatis" som infördes till Sverige genom andra vägar redan på 1600 talet och i så fall mina damer och herrar är det verkligt historisk potatis jag äter till vardags - potatis som fördes av conquistadorerna från Peru och först odlades på Kanarieöarna, sedan Spanien, Irland
och Frankrike samt i myrmarken i Leksand och Rättvik där svälten och nöden i Sverige var som störst och som Linné rapporterad om utan att någon då reagerade.

Jag tror att det här är en bild på min blommande Leksands vit

Skördefesten, liten, gemytlig och lyckad

Reis och Martin Nyströms kånkade med pumpor till Hersby och Skördefesten, granna saker som ömsint vårdats för att visas upp, Great Job!

Bockar och tackar alla medverkande och tillströmmande till dagens lilla gemytliga skördefest på Sollentunas hembygdsgård Hersby och i regi av Sollentuna Hembygdsförening i samarrangemang med Sollentuna Trädgårdsgille.

Det här är optimism - Klasro Fiol och jag är övertygad om att det inte är sista gången vi hör dem på Hembygdsgården

Jag tycker nog att allt som skedde på Herby under dagen var höjdpunkter. Inte minst den kvartett ungdomar som gick runt och "buskspelade" "Klasro Fiol"! Tack för Er medverkan - musiken skapade rum och närvaro.

Eftersom årets skördefest på Hersby var den första någonsin så räknade vi inte med en anstormning av människor. Små grupper lyssnade till föreläsningar på logen och några fikade eller åt soppa hos Biblos Kafé från Sollentuna Centrum som flyttat ut i grönsgräset och höll kök i Silverdalsboden.

Kenneth Karlsson Bondens Matbod

I vår egen gamla handelsbod stod Bo Dahlner som nedärvd handelsman från förr och en bit ifrån Turebergsboden stod en betydligt modernare handelsman Kenneth Karlsson på Bondens Matbod, men som ändå kan sägas ha släktskap med rörelsen i vår historiska bod - kvalitet, närodlat, mångfald. Till vardags finns Kenneth Karlsson med sin matbod i Sollentuna Centrum, i Hötorgshallen och på Siggesta Gård.

Inger Grimlund

Det den som inte masat sig till Hersby missade var ett lysande framträdande med Inger Grimlund, nestor inom svenska matjournalistik, bondmora på Gotland, kolumnist och krönikör och idag med och leder arbetet i Föreningen Låt Måltiden Blomma.

Jan Enfors

För dem som ser till och värnar den modernt framväxande hembygden talade stadsarkitekten i Sollentuna Jan Enfors med fokus på en liten torgplätt han planerat vid den nya kyrkan i centrum, en liten modern klosterträdgård mitt i byn.

Naturvårdschefen i Sollentuna Rikard Dahlén

Alldeles nästgårds och visst med ett sammanhang till Hembygdsgården och Sollentuna Hembygdsförening, bedrivs ett stort odlingsarbete med landskapsvård och odling genom tidsåldrarna från stenålder till idag. Tidsaxeln i landskapet beskrevs av Naturvårdschefen Rikard Dahlin och agrarhistorikern Olof Lundkvist. En resa genom ogräsåkrar, halmade träd, pukvete och manshög råg (kommer ni ihåg raderna ur Hemsöborna?).

Agrarhistorikern Olof Lundkvist med manshög råd



Kompostering är en konst, inte minst om den ska ge ett odlingsresultat och kunna försvaras ur rötnings kontra förmultningsperpektiv. Bäst rustad på Hembygdsgården denna dag att berätta var Kristina Sjöblom på Sollentuna Energi.



Det är en sådan professionalism som genomsyrar Bosse Rappnes alla anställda vid Ulriksdals Slottsträdgård. Det spelar ingen roll vem man än frågar ute på plats, man får alltid en intressant smärre föreläsning som svar - imponerande! En av dessa boklärda trädgårdskännare Maria Andersson besökte Hersby med trädgårdsrådgivning sist i programmet och det gjorde hon som samtal över disk.


Mina egna historiska potatisar, Leksands vit, Rättviks röd, Rödbrokig svensk och Amerikansk Rosenpotatis

Jag är övertygad om att Skördefesten återkommer nästa år.

Rosenböna på 50 år när

Hos oss odlar vi efter tidiga 1700-talsböcker. Där nämns rosenböna, dock inte den vi odlat de senaste två åren, den är från 1850 talet.

Nu är det sista skördat och då är de "seniga" skidorna borttagna till förmån för de juvelliknande fröna, till färgen ser de ut som glada papegojägg eller något slags lockande smågodis.

Tidigare har vi kunnat skörda unga bönskidor och skurit i bitar och kokat och sedan blandat med vitlök, persilja och olivolja.

De nu spritade bönorna kokar vi i minimalt med vatten så att de nästan får ånga sig mjuka. Sakta rör vi i potatismjöl med kallt vatten för att reda, salt och peppar, en skvätt mörk sirap och en rejäl dusör med ättikssprit. Vad det påminnor om då? Bruna bönor förstås. Servera till hårt nystekt rimmat kvalitetsfläsk och nykokt potatis, gärna potatis från samma tid som bönan - smakerna gifter sig egendomligt också för att de är odlade i samma jordmån. Vi tar Amerikansk Rosenpotatis till anrättningen.

Jordförbättring i landet, en nystart över det gamla misskötta

Ja, se det är ett moras efter förre brukaren av min köksträdgård. Till en början tänkte vi sätta gris att beta av kirskålsrötter och kvickrot, men våren kom och försvann alldeles för fort om än den varat längre än normalt, så nu blir det halvfart då den förra trädgården är under avveckling. Var där i våras och såg hur de söta grannarna vandaliserat och hur växthusfönster stulits. Nu låter vi skiten ligga i träda och plockar över rariteterna efter vart. Till hösten blir det gris i kökslandet som sedan får frysa sönder efter grävning och så till nästa vår så...att lägga köksland är långsiktigt för bra resultat.

Nu ser jag fram mot lite utsäde från Lena Nygårds, hon som står för kunskapen om mångfalden och som försett mig med många rara och smakliga fröer tidigare.

Hade några få gråärtor att sätta och lade obetänksamt ut dem på såbordet och gick och fikade. Duvorna, eller några andra flygande fän var direkt där och snattade åt sig karamellerna.

Ställer mig i fighterställning mot kirskålen, kortsiktigt och kanske långsiktigt. Rensat ut två bäddar till potatisen, Amerikansk rosenpotatis och Rättviks röd.
Förargas återigen över hur man kan spärra in odlingarna i små trälådor till ingen nytta. Pratade med förvaltaren och undrade om det alltid varit så här i köksträdgården vilket det naturligtvis inte alls varit utan strängat i långa odlingsbäddar om två alnars bredd och en halv alns gång emellan.

Fick tag på en hel rullbal skadad ensilage genom min vän Pär. Täckte en av "lådorna" med gammal kartong, supertätt mot jordytan, eller snarare kirskålen.
Nu säger en och alla att det där inte hjälper mot kirskål. Nej jag vet, inte långsiktigt, men för i sommar och för bönorna och gråärtorna, sedan får grisarna göra sitt i höst.
Lade ut vår halvsmälta kompost över kartongerna och packade sedan ensilage över.

I veckan gör jag små gropar i ensilagebädden, fyller med färsk mullrik jord och sätter dit mina små förgroningar, gurkor, signes bönor, rosenböna, störvaxböna etc. Böjer gjutjärn över så att växterna kan klättra och bygga som ett bönhus. Vi får se om det lyckas.

Vackra dottern Alma med farsan på stan

Vi tröttnar aldrig på musslorna, middag i helgen mellan köksträdgårdsvarven

Trädgården berövades av frosten

Det är höst, på gränsen till svinvinter. Kakelugnarna går varma här hemma, sprider en sådan go värme. Snart letar sig allt detta goa upp till ateljén, doften.
Gurkor, squash, pumpa har givit upp. Majsen blev inte riktigt klar, mangolden håller ett tag till liksom morötter och potatis. Trivs bättre i jorden än i hink. Ska ta itu med jordkällaren snart, den som ingen tydligen rört sedan den renoverades för 17 år sedan, långt innan jag ens visste var Lugnet låg. Kanske i morron.

Så blev det lite skördegryta, höstvego, med tillsatser av köpelinser och rödvin.
Enkelt och gott, mustigt och mättande.
Så här förbereds grytan
Sex deciliter rödvin kokas ner till fem och tre deciliter sköljda gröna linser hälls i tillsammans med ett lagerblad, salt och lite spiskummin (knivsudd).
Ett stånd amerikansk rosenpotatis, denna Guds gåva till statarna i Sörmland. Kokas.
Fem präktiga morötter körs i kuber med 0.5 cm sida, en palsternacka skärs ner likadant.
En fast squash i lite större bitar
Två gula lökar, skurna i tunna båtar
Åtta hackade viltlöksklyftor

Rödvinskokta linser

Gör sen så här att morötterna steks i olja, jo de ska ta lite färg. När de är halvstekta hälls palsternackan i bara för att den blir mosig om den får lika lång stektid som morötterna.
Under tiden kokar linserna i vinet. Nu kan man om man vill smula ner en grönsaksbuljongtärning och eventuellt späda med lite vatten.
Hetta upp en gryta med lite olja och en klick smör. Stek vitlök och gullök, det är ockey om de får lite färg, men inte för mycket. Häll i squashhacket efter ett tag.
Glöm inte bort att ta av potatisen när den har mandelmassekonsistens.

Klart att äta.

Jo, jag hade några bondbönor över, femton tycken kanske som jag förvällde och klämde ur inneskalet. De fick ner i grytan vid pass nu. Skär den avsvalnade potatisen i klyftor eller större bitar, det ska synas att det är potatis som är med.
Häll över rotsakerna i grytan och blanda. När nästan allt vin är dunstat och linserna i alla fall är så pass att de inte går sönder blandas även dessa i grytan. Den som är extra pysslig kan klippa lite persilja över eller det sista av gräslöken.

Skörd och bad, augusti knackar på dörren.

Det är i sanning en fantastisk sommar, kladdigt härligt varmt, men Mälaren kunde dock varit ett par tre fyra grader varmare i mitt tycke.

Bästa badet just nu har vi slagit fast är Kairo i Upplands Väsby, vägen mot Runsa. Tyvärr, som på så många andra håll, med gåsskit överallt.

Grässlänten ända ner mot vattnet ger en bra överblick när ungarna badar, glasskiosk finns också och man träffar alltid på folk att fika medhavt tillsammans med.

Skörd i kålgården

Vi skulle bara åka och ta ett sent eftermiddagsdopp efter att ha tagit upp potatis, lök, plockat bönor och skurit örter till middagen som skulle bestå av örtstekt grisnacka med ljummen potatissallad på amerikansk rosenpotatis, riven prästost, rapsolja och limecest.




Vi blev kvar till länge efter att alla andra gått hem. För första gången på länge, länge blev det snabbnudlar istället till middag, hatade av mig, älskade av ungarna. Å andra sidan hade vi ätit gräddkokt fläsk till brunch.

Idag bär vägen till närmaste Östersjölandskap. Vad vi har i matsäcken är ännu inte bestämt.