Hos oss odlar vi efter tidiga 1700-talsböcker. Där nämns rosenböna, dock inte den vi odlat de senaste två åren, den är från 1850 talet.
Nu är det sista skördat och då är de "seniga" skidorna borttagna till förmån för de juvelliknande fröna, till färgen ser de ut som glada papegojägg eller något slags lockande smågodis.
Tidigare har vi kunnat skörda unga bönskidor och skurit i bitar och kokat och sedan blandat med vitlök, persilja och olivolja.
De nu spritade bönorna kokar vi i minimalt med vatten så att de nästan får ånga sig mjuka. Sakta rör vi i potatismjöl med kallt vatten för att reda, salt och peppar, en skvätt mörk sirap och en rejäl dusör med ättikssprit. Vad det påminnor om då? Bruna bönor förstås. Servera till hårt nystekt rimmat kvalitetsfläsk och nykokt potatis, gärna potatis från samma tid som bönan - smakerna gifter sig egendomligt också för att de är odlade i samma jordmån. Vi tar Amerikansk Rosenpotatis till anrättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar