Potatis i original - Rättviks röd och Leksands vit

Rättviks röd ser ut som små potatisbakelser - Leksands vit en härligt mjölig matpotatis som hänger ihop hela koket.

Det här är de potatisar som Ahlströmer lär ha tagit med sig från England, 1724 vid en av sina affärsresor. Egentligen är det otroligt, men Linné skriver från sin resa till Dalarna redan 1733 att potatisen där slagit igenom:

"Älvdalen den 10 juli är skörden så stor att prästen kunde få tiondet av det som gavs, men så var det också på prästens initiativ som odlingen igångsatts", skriver Linné.

Man undrar om namnen på potatisen kom till under denna tid - för knappast att det var Ahlströmer som namngav: Leksands vit och Rättviks röd.

Förra året hade jag fyra knölar av var som utsäde - jag fick en halv hink av var vilket jag sparade till i maj när jag satt dem i två enskilda land.

I veckan drog jag grepen under ett stånd och var väl då övertygad att få upp ett magert stånd då dessa gamla historiska knölar inte är kända att ge avkastning av stora mått - det kom betydligt senare med framforskad industripotatis. Dröm om min förvåning då ett enda stånd räckte som ett kok till hela familjen - förvisso i olika storlekar, men ändå.

Vi har haft för vana att laga potatis i vår rundbottnade wok som vi sätter i grillglöden i väntan på att glöden ska bli grillklar. Så ock med dessa kok av historisk potatis - kokad med dillstjälkar, lite salt och något lager.

Den som bär namnet "Leksands vit" var en härligt mjölig potatis med en god egen smak (när kunde man säga så om industripotatisen?) något söt och nötaktig med en förmåga att ta emot smöret som "en svamp" och liksom ta smaken från allt annat på tallriken. Den röda "Rättviks röd" en ännu mer stärkelserik potatis, något fastare än Leksandskamraten, vacker med sina invikta ögon och så god att den klarar bravaden att bli serverad som ensamrätt med rejält brynt smör och lite salt.

SEn annan svensk i landet av mina historiska sorter - nämligen rödbrokig

Snart ska vi ta upp vår sent satta amerikanska rosenpotatis - också det en sort med "rötter" från sent 1700-tal till statarnas Sörmland och med en säkrad proveniens.

Det här med mina gamla potatisar (Jollpäru som Leksands vid kallas på Leksandsmål) är den amerikanska importlinjen av potatis till Europa - den andra grenen gick strikt efter de katolska staterna och de lät inte undslippa en endaste knöl åt de otrogna protestanterna. Sålunda har dessa mina potatisar i landet en härstammning från Peru till Amerika och sedan vidare till England - Ahlströmer och Alingsås eller inte alls! Det kan ju varit så att dessa Leksands vit och Rättviks röd är den "experimentpotatis" som infördes till Sverige genom andra vägar redan på 1600 talet och i så fall mina damer och herrar är det verkligt historisk potatis jag äter till vardags - potatis som fördes av conquistadorerna från Peru och först odlades på Kanarieöarna, sedan Spanien, Irland
och Frankrike samt i myrmarken i Leksand och Rättvik där svälten och nöden i Sverige var som störst och som Linné rapporterad om utan att någon då reagerade.

Jag tror att det här är en bild på min blommande Leksands vit