Två vackra trädgårdar, Malmköping - Askersund tur och retur

En man och hans häst

Få se nu, jag ska inte avslöja för mycket, men det är klart att den här dagsturen är jobbrelaterad och att det handlar om mat råder det heller inget tvivel om och till och med att det handlar om gastronomi i den högre skolan.

Äh, jag säger inte mer, det får luskas fram och snart blir det mer officiellt - det är mäktigt fett. (tänk om man skrivit så för tio år sedan då hade inte en djävel förstått!)

För en odlingsslänt


För mig är det en makalös söderslänt i ett böljande vackert landskap och med en närande lerjord som håller fukten i värmen.

Han heter Jan Andersson och är trädgårdsmästare. Den där befriande förståndiga typen som är besatt av tomater som odlas i riktig jord och som har ett skal som är så pass tunt att köttet innanför får smak - de tomater vi tvingas köpa i butiken har aldrig matats med jord, bara näringslösning och deras skinn är hårt för att tåla transporter med påföljd att innehållet inte hinner få den solvarma smaken.

Jan Andersson med stensöta i skogen, men mest är han i sin trädgård - lite läskigt när man hittar folk med så stor kunskap och känner att man själv blir hel i hans närvaro, Tack för att han tog sig tid, det var värdefullt

Han är mästare på tomater och har 80 olika sorter när det är som varmast, men också ett böjande hav av sådant som ligger mig nära - de gamla smakliga sorterna, haverrot, skärböna, bondböna och så det smakliga lilla - ofta hittar han detta även i skogen, stensöta, granskott, örter. Men det är jorden som gör mig en gnutta fylld av avund, dessa rader som aldrig vill ta slut, detta tålamod som är som meditation, vilan i själva det hårda trädgårdsmästararbetet, men han är tränad. Förr var han lärare coh skolade barn, nu skolar han det allra bästa av växter.

Den ångande fuktiga havsbottnen - jorden i Åmmeberget


Några timmar västerut ligger Askersund. Där uppe vid Åmmeberg, drygt fem mil från Örebro - dit har Lars Feddeck flyttat. En tysk norrman med en blandning av dialekter. Han har gått från olika slags lantbruk och hamnat i Sverige "för jag tyckte jag skulle byta land", som han säger med ett leende.

Huset i hästhagen - naturnära och svidande vackert



Jorden andas, nästan frustar i den fuktiga värmen när vi är där. Här är landskapet mer slutet än i Malmköping, inte alls böljande, gläntor, mystik och med berg och jord som värmebatterier ovanför xinkgruvan och med kobolt i ytläge.

Lars Feddeck har tre ardennerhästar och ett ardennerföl. Huset liger mitt i hästhagen. Odlingen är inhägnad. Han har byggt en vagn, "ein egen prototype". Framför spänner han en 27 årig klok dam. Jorden svarar som för en dinosarie när hovarna tar tag. Med superprecision kör han mellan rödbetsrader och gul lök och skär fåror för att få bort ogräset som tar näring, Ett ekipage på flera hundra kilo, som en gladiator står han i vagnen med tömmarna.

De sköna svinen

Nere i en annan hage går två suggor och en galt, ett knippe nyfödda kultingar och tre mellanstora. Linderödssvin om är den ällgamla svenska lantrasen och en gång på väg att utrotas. Jag tror att det var på Linderödsåsen i Skåne som det till slut hittades bara åtta kvar. Av dem har man genom skicklig avel fått fram en stabil stam på mellan två och tre hundra individer vars avkomma Gud förbjudit att använda i kommersiell svinindustri. Linderödssvinet har en helt annan konstitution, det smakar "glad gris" och krumbuktar sig inte av tricks vid tillagningen, går de ute har de ett rejält lager fett och späck som smakbärare - se där min julgris!

Precis körning mellan såraderna

Här finns de människorna som vågar gå mot strömmen och som förstått att odla bara det bästa, riktiga sprättkycklingar med det gula fettet innanför skinnet intakt uppfödda på naturlig föda utan tillsatser och med tuppen vakande över dem så att allt går rätt till. Här finns grisarna och här finns grödorna som är ofördärvade.

Det här var värt varenda mil för in-put och inte minst som en stärkare av självförtroendet. Jag har hunnit lika långt, inte haft bråttom, ägnat mig åt tålamod och sett glädjen i den.I morgon är det den nionde, då sätter jag av tradition ut majsen och de bönor jag förodlat. Då sätter jag gurkplantor och squash och då tar jag bort skynket över potatisen och kupar. Jag är övertygad om att det blir fler resor till både Jan Andersson och Lars Feddeck i sommar.