Varje gång jag öppnar en surströmmingsburk minns jag alla barndomens surströmmingsmiddagar. När farsan öppnade burken och alla andäktigt inväntade att få sätta sig till bords med västerbotten, tunnbröd, rödlök, tomat, mandelpotatis och surströmming. Och luften var klar och himmelen hög och svart och månen sken som en lampa den tredje torsdagen i augusti för då var den klar, årets inläggning och som vi njöt, fast av fjorårets sparade för den var bättre.
Nu har vi egna traditioner, Jag från mitt och Rodjana i sin smakvärld från Thailand där det syras både fisk och risfältskrabbor.
En av traditionerna är att äta surströmming så här års tillsammans med Janne och Gittan som likt oss fullkomligt älskar smaken och strömmingen som mat, inte bara traditionen och formaliteterna, gesterna.
Precis är vi hemkomna efter en liten orgie i sälta och jäsning. Oskars fjorårsströmming - jättegod i sin mildhet, Kallas av båda sorter, mer kolsyra, mer gasverk. Herregud, detta är husmanskost och våra barn och värdparets barn är älskare av surströmming, men det vet ju ni alla redan som följt tabberaset en tid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar