Fick en förfrågan om thaimat som jag bollade vidare till mitt ex. När jag såg menyn som erbjöds som buffé så blev jag så jäkla sugen och plockade ur frysen det jag hade och som skulle kunna passa. Rejäla kycklingben, egenodlad mangold (jo det passar utmärkt som bladgrönsak isf tex spenat) och lök, vitlök i mängd och chili och som alltihop sedan stuvas med grön currypasta och cocosmjölk.
Det blir nog bra det här med ris till aftons.
Undantaget är vårt sommarviste uppe i norra Hälsingland. I helgen var vi där för att njuta - utöver 4000 kvadrat gräs som skulle klippas (9870 steg) och efterföljande värk i hela kroppen.
Nu blommar häggen och sprider väldoft över hela nejden, Var vi än gick hade vi häggens vårdoft i näsborrarna. Tittade på syrenerna och de var knoppade inte ens till bristningsgränsen än och körsbären inte alls - väntar väl på pollinatörer att vakna.
Annars - våra perenna - sippor, rosor, och allt annat, spirar och gror. Var rädda att rosen Mozart gått åt i vinterkylan tillsammans med Astrid Lindgren. Våra rosor har litterära eller musikaliska namn uteslutande och där New Dawn på tre platser är undantaget jämte de stora klättrande rosorna vid jordkällaren.
Fyra tulpaner har fått skatta åt förgängelsen och det före bockjakten, därefter fick resten stå och de är nästa trolska - lite lika de där tulpanerna som ritas av barn, schematiskt registrerade på papper som emblem för tulpan. Och varmt blev det, nästan 28 grader i skuggan på hustrappan där vi satt med eftermiddagskaffe och rökte cigariller. Hemma igen längtar vi dig och längtan försörjs av de förodlingar som nu gror som tusan på den inglasade balkongen. Virginiatobak, lavatomater, höstastrar, röd toppkål, palmkål, lokförare Bergfeldts jätteärt, solrosor, bönor, frilandsgurka, squash och diverse blommor. allt det övriga ska ner i jorden kring den 11e juni då vi är tillbaka, ännu mer bönor, potatis, betor, mangold. Då är det statistiskt över för järnnätter även i odlingszon 5. NB! gav jag mig ett löfte att sluta vara odlare för fyra år sedan då vi lämnade odlingsbäddarna på Antuna, men Orsa kompani lovade heller inte någonting!
Så har jag då äntligen sällat mig till skaran som lagar till didär makalösa äggen. Jag har ju sedan länge utrustningen men aldrig riktigt funderat på att stoppa i äggen. Igår gjorde jag det i alla fall, satte värmen på 63 grader och tiden på två timmar - ja jag vet att det ultimata ska vara 63 minuter, men som jag förstått det spelar det ingen roll och jag skulle ut med Assar (hunden) och det tar längre tid än 63 minuter - så där fick 'äggen varmmogna under tiden.
Körde ett helt gäng med ägg och åt några efter promenaden - och visst det är väldigt väldigt bra.
Lät några kallna i vattnet och sedan i kylen över natten - till frukostmat.
I Thailand för många år sedan - tror det var i Bangkok, serverades jag löskokta ägg i en skål med fisksås och chili, det var som en krämig örfil i den fuktiga morgonvärmen.
Slog ur ett ägg i morse, stänkte över kanske en halv msk fisksås och en rågad tesked nam prig narog (Köp en sådan burk i din närmaste Thaiaffär, stapelkrydda som inte är svidande het men biter ifrån ordentligt och perfekt till ris med kyckling eller som till nu i olika anrättningar av ägg)
Men vilken smakbomb det här blev då med krämigheten och den runda smaken av den lösa äggvitan och äggula tillsammans med sältan från fisksåsen och så bettet i chilin som verkligen lyfte äggsmaken.
Nu kör jag några ägg igen att ätas i morgon bitti till frukosteringen.
Ibland ser jag att jag nämner en massa ingredienser som kan uppfattas som fullkomligt abstrakta med sin thailändska namn. Jag brukar översätta i den mån det hjälper. Men översätter man nam prig narog så kan man liksom inte gå in i thaiaffären och be att få en burk chili från helvetet eller dess syskon burk "savann" som betyder himmelriket. Lika bra att storhandla. Här är en lista som kan behövas i skafferiet
Och när kollar i min nu ganska digra blogg för att se om jag skrivit om "Narog" tidigare hamnar jag i ett inlägg om när jag saltade in kalkon och ankägg. Läs om detta här.
Nu slumpade det sig dock inte sämre än att både jag och August kände det där suget efter just lever. Det är något märkligt, förmodligen med järnnivåerna i blodet, som sänder signaler till hjärnan att nu måste nivåerna utjämnas.
Sagt och gjort så offrades ett paket kyckling till Assars nackdel. Bara skakade levrar i mjöl och stekte, kokt mandelpotatis och så smör och juice med kapris och finbacon därtill.
"Det ser numera ut som i Grekland" för länge har ett kvarter blivit ofärdigt byggt. Det ligger nu med betongsocklar och plattor i dagen, högar med nersjunket och förstört byggnadsmaterial, ruttnande marktäckdukar och skogar av armeringsjärn som sticker upp lite överallt. Hela kvarteret efter Industrivägen är inhägnat av stålstaket, ogräset tar över, dräneringsrör sticker upp och mattor som ska skydda grunden flisar sönder av väder och frost kring socklarna. Ser ut som att allt stannat av och lämnats åt sitt öde, en slags modern ruin, ett monument över en stadsdelsambition. Vad säger den avgående stadsarkitekten om detta? Och vad säger kommunantikvarien om förfulningen?
Varför ser det ut som det gör i Grekland?
Jo, jag tänkte den där kopplingen för reser man i Grekland hittar man hus med armeringsjärn stickande upp och med byggmaterial kring husen och allt ser ofta ofärdigt ut. Då säger någon att greker inte behöver betala skatt förrän huset är färdigbyggt, men det ska vara en myt. Kanske det ändå är så i Sollentuna efter Industrivägen, att avskrivningarna fortsätter år efter år bara sockeln och plattan är gjuten, ett slags 0-projekt för att rädda företagsekonomin?
Nä, i Grekland sticker det ut armeringsjärn tänkta för en framtida utbyggnad när bostaden blir för liten. Och varje dotter i familjen får av tradition ett hus av sina föräldrar eller förväntas ärva föräldrarnas eget hus. Byggen av "dotterhus" påbörjas redan när flickorna är små och därför kan husbyggena ta hur många år som helst och stå halvfärdiga tills ekonomin tillåter att man bygger färdigt. Pojkarna då? Jo de förväntas gifta sig med flickor som har ett hus att bo i.
Så är det självfallet inte på Industrivägen. Där känns bygget mest som ett misslyckande. Frågan är om de tilltänkta lägenheterna kanske redan är sålda, då är det en katastrof för alla som gått in med pengar. Fortsättning följer.
