Lite självskryt med hjälp av tidningen Kött & Chark

Lagom till decemberköttmånaden kom den "Kött & Chark" en tidning fråmn kött och charkföretagen.
Så snabbt jobbat, Bo Lindmark var här för några veckor sedan och nu ligger det fullmatade julnumret redan ute och med bland annat mig och Jens Linder mellan första och sista. Kul jobb som blickar tillbaka till min bok "Järnspisar Hackekorv och Tabberas". Den har aldrig gått på rea, är slut ändå och fortfarande aktuell.
Planer tycks finnas för en händelserik utveckling av boken, men det återkommer jag till.

Släkten Rudbecks stipendium för lokalhistorisk forskning

Kulturnämndens ordförande Magnus Ramstrand delar ut
 Rudbecks stipendium för lokalhistorisk forskning till undertecknad

Jag är stolt och en smula rörd över att ha blivit tilldelad Familjen Rudbecks stipendium för lokalhistorisk forskning.

Igår var det högtidlig stipendieutdelning vid en middag på Edsbergs slott och i närvaro av Friherre Johan Gabriel Rudbeck och hans Hedvig.

Jag har fått stipendiet för att frikoppla tid att sortera och ta fram ytterligare material specifikt avseende Sollentuna socken och de båda avrättningsplatserna vid Stäket och Kärrdal. När man hyvlar blir det ju spån och bland nästan 500  kartlagda avrättningsplatser kunde inte allt finnas plats för i boken "Döden i skogen" som trots det är omfattande. Det är min föresats att redovisa ansträngningarna både som föreläsning för kulturnämnden och som manus till lokalhistorisk skrift senast i febuari 2016 "Eländets tid - Sollentuna och döden i skogen".

Det blev en helt igenom angenäm kväll med massor av både djupa och underhållande samtal samt möten mellan människor sällan anledning att träffas.
Återknöt kontakten med Kenneth Gärdestad som erhöll Sollentuna stora Kulturstipendium (ett stipendium jag fick redan 1981 (?) kanske -82 eller -83 har bättre ordning på dödsstraffen i Sverige än mina egna rullor).
Sammantaget delades ut åtta olika stipendier, några uppdelade på fler förmånstagare.

Fick vid middagen förmånen att kort få fördjupa varför jag skrivit om något så inhumant och tragiskt som dödsstraff och dra paralleller mellan vår värld och den värld många flyr från. Vi har varit där för inte alls länge sedan och jag kan peka på vad vi gjorde för att förändra.

Middagen så. Jo efter stipendieutdelning med bubbel för den det behagade och läsk åt oss andra samt alldeles utmärkta snittar med en tuggvänlig fast och god räkröra samt knäcke med rökt serverades musik av en trio från Musikhögskolan som huserar i Edsbergs slott (tidigare Sveriges Radios musikskola). Det slår mig vilken förmån det är att ha den här skolan i Edsberg. Divertimentot av Mozart, (han skrev många) sista satsen (den fjärde, divertimenton brukar vara uppdelat i tre till fyra satser). Som stycket heter anger tonläget, underhållning och då självfallet med en hel del ekvilibristik både för fiol, cello och bratsch. Så djäkla bra...helt enkelt och upplyftande passande med Mozart en sådan här festkväll.

Åter till middagen (som alltid hamnar jag i utvikningar.) Levererades genom Magnus Eriksson på Edsbacka Wärdshus. Tryggt, men inte tråkigt för det. En alldeles underbar sotad salmalax som följdes av en majskyckling med rostade rotsaker och syltad morot samt en vaniljpanacotta med generöst täcke av hjortron. Hörde av en bordsgranne att det som serverades till var lättsamma och trevliga viner.

Kaffe i gula salongen där en av stipendiaterna, vännen Karin Runow, satte sig vid flygeln och spelade "Sol vind och vatten" som en hyllning till Kenneth G och alla sjöng med.

Festen pågick nästan hela vägen fram till midnatt på en timme när. Slottsfest, inte illa!

(Snabba bilder av Peter Holstad Sollentuna Kommun)

Lite hipp och happ som blivit över

Hittade det här vårliga porträttet på August i arkivet.
Vet inte om det är från i somras eller från förra.

Potatis tar sig underliga vägar. Det här är Rättviks röd. Om den kan ni läsa här. Så fick vännerna Christina Frohm och Bengt Pernholm sättpotatis från mig efter att jag dragit upp från fyra potatisar från Alnarp och genbanken. Fick missväxt och fullkomnad attack på mina förra året och fick tillbaka sättpotatis från vännerna. Så ska potatis vandra mellan potatisländerna.

När den är kokt går den smultronröda färgen förlorad. Då återstår bara smak.

Rättviks röd serverades tillsammans med egengravad len lax...

...och hemslagen hovmästarsås och ägg från gården.

Kycklingvingar är underskattat. Brukar komma på att hårdsteka efter att först marinerat dem i fisksås, ostronsås och lite soja och tillsammans med lite krossade korianderfrö.

I veckan var Alma hemma från skolan med ont i halsen. Dock inte värre än att hon kunde klämma en pytt tillsammans med mig.

När jag bodde i London

Alltså, det var länge sen, men i min arma skalle är det som igår. Det är det där med smak och plats, upplevelse och närvaro. Smaka på en råvara och du kan säga direkt var, när och hur och dessutom med vilka.

Brukar ta det i en del av mina föreläsningar. Att fånga en hel handfull smultron och man kan känna doften även om smultronen är fiktiva, men man minns platser och vilka man plockade smultronen med och man kan förnimma hur solen värmer nacken där vid den dammiga väggrenen och året är 1959.

Så var det med farsan när han blev gammal. han sa mot slutet när jag frågade om han ville ha något speciellt. "Sylta" sa han, kalvsylta med rödbetor och med ens när jag serverade honom var han hemma i Harnäs och året kanske var 1930 och han var nio år och gammelfarmor Agnes hade gjort sylta och det kanske var mot jul och han mindes alla människor, han som sa "det kommer jag inte ihåg för det har jag glömt".

De där engelska frukostarna med Mothers Pride, bacon, bakade bönor och stekt ägg. Jag far iväg till 1978 och London och alla människor. Maten, minnet och nävaron. När man glömt allt, kommer man ihåg en smak!

Adventskonsert med Nicolai Kammarkör på lördag i Storkyrkan, Stockholm

Det blir nordiskt och Strauss och fyra satser Händel med bland annat Hallelujat sen självfallet också det som hör till Advent, Otto Olssons och nån carol.

Det finns få tillfällen i mitt liv där det invärtes lugnet lägrar sig och lägger sig som en våt varm filt över ångestanslagen. Jo, men så är det väl, alla är vi bärare av vårt inre som nödvändigtvis inte behöver återspeglas i det yttre annat än som kanske ordningens kaos. Sådana tillfällen är lugnet hemma med trädgården och kärleken och barnen, ett annat är körsången, lyssnandet till alla andra stämmor och det fullständiga fokuset på den egna rösten och att ingå i ett sammanhang.

Det tog mig ett glapp på 37 år. Min sambo, Kristina, som jag inte bara var ett par med då för 40 år sedan utan också sjöng i kör med lockade mig till Nicolai Kammarkör. Nu har jag förstått vad jag saknat i alla dessa år.

På lördag 28dennes klockan 13 ger kören en konsert i Storkyrkan tillsammans med Adolf Fredriks Madrigalkör.
Välkommen!

Nicolai Kammarkör med Christian Ljunggren.
Se mig i fluga och mörk kostym bland tenorerna
näst längst bak till höger. Kristina andra raden näst längst
till höger rakt nedanför mig. Jag sjunger henne rätt i nacken!

(Det här var Tabberasets 2264e inlägg på bloggen)

Första gången bloggning om Assar. En ljuvlig liten vildbasing till hundvalp

Han är väldens busigaste valp. Reptilsnabb, påhittig, kärleksfull, lekfull, krävande, tuggande, kissande.

Trodde nog dagarna skulle vara fyllda av vilsamhet. Det är de inte. Kan inte lämna uppmärksamheten en sekund. Vedpinnar, bark, mattfransar, sladdar, allt. Och nu har vi varit ute på en liten rastning (bajsning) och så är det pip av helskotta för att han ska komma upp till mig i soffan och ligga knä och sova en timme.

Allt går i 180 och så...plötsligt sover han. Ligger i mitt knä, vilsamt. Förstår nog inte än hur bra han är för mig inåt. En fantastisk liten valp.

För den som undrar och inte direkt kan se rasen så är han blandad av 50 procent Cocker Spaniel, 25 procent Bichon Frisé och 25 pocent Lhasa Apso.

Tunnbrödsöset till söndagsfrukost

Jag har en kärlek till tunnbröd*, alla olika slags.
I går morse bakade Kristina frukosttunnbröd, varma, mjuka, rågdoftande och lite mjöligt härliga, perfekta till en lite bitter apelsinmarmelad, en lagrad präst och en kopp stark presso.

Äntligen rullar kruskaveln hemma hos oss igen och jag lovar att det kommer bli en vana.
Lite av en dröm är att mura upp en tillräckligt stor grill/ugn i trädgården till i sommar att baka tunnbröd i, eller hitta en bra metod att baka i någon av kakelugnarna. Någon som gjort? Blir väl i så fall ganska små bröd då eldstäderna är trånga.

(Vet en som rökte i kakelugnen. Hängde in korv/kött efter att ha hårdeldat och när bara glöd återstod lade in granris och stängde luckorna. När ugnen svalnat hängde där utsökt rökt vara. Skaprova det i vinter).

Tunnbröden är de enklast tänkbara:

50 gram rumsvarmt smör
2 dl rågsikt
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver (!)
1 tsk salt
2.5 dl filmjöl

Kristina har tagit receptet från Tidningen Hembakat så gå in där för att se vad man gör med ingredienserna för att få fram det enkla, goda och snabba tunnbrödet. Lite norrländsk känsla för scones.

* För några år sedan var jag ordförande i Sollentuna Hembygdsförening. Mitt mål var att försöka modernisera verksamheten och göra sammanhang tydliga samt se till att kommunikationen fungerade. Tyvärr var motståndet och konservatismen för stark vilket skam till sägandes kommer att resultera i en hembygdsrörelse som dör sotdöden. (Vi kommer inte ha någon ungdomsverksamhet för det vet vi att ungdomar inte är intresserade av historia", deklarerade mannen som tog över verksamheten efter mina år).
Men jag hann ändå uträtta en del. Bland annat ställa fokus på brödet, inte helt oväsentligt i hembygdstankar. Läs mer "HÄR"