Valeriana och två av mina tre vackra döttrar

Nä, men jag behöver inte ta något lugnande, Vipassana och Sammatha(*) gör godare för själen och i kombination med trädgård är lugnet betydligt - inget behöver nå mig av det jag inte vill, att styra över mig själv i förhållande till omvärlden.

Självfallet reflekterar jag över bilden på Valerianan som nu blommar för fullt i örtlandet. Egentligen borde jag inrätta en odlingsbädd för medicinalväxter, men örterna och de klassade medicinalväxterna växer så intimt samman att det nästa vore löjligt. I stället då att öka helheten. Det börjar bli trångt.

Vänderot

Valerianan, eller vänderoten, har en fantastisk doft. Blir den för intensiv är den så gott som kväljande och blir så om man tar in den. Ännu värre är det med roten, som bara är kväljande när den torkar. För så kan den det behagar försöka sig på. Vänderot att torka. Hacka och bered en tinktur genom att täcka med kronvodka. Låt stå att dra ur och oxidera i en täckt burk i köksfönstret i fyra veckor, sila från och skänk med 30 droppar(**) i en sked före sängdags för lugn sömn.

Namfon
Prayfaa

Tack och lov är min sömn att föredra. När huset tystnat och jag gjort färdig tjänst som make och familjefar brukar jag stjäla några ögonblick för mig själv i den egna natten. De rogivande skrivtimmarna vid pass midnatt, Inte sällan sjunker jag in i en vaggande skön sömn, sittande. Efter en stund är det bara dags att masa sig till sängen.

Plockade en bukett med vita pioner och blåaste iris, när vi före regnet och som hastigast var i trädgården, Jag, Lovisa och Alma.

Pioner och Iris

*Pali för meditation och enkelhet
** Vissa människor kan vara så funtade att de inte tål Valeriana och blir då snarare rastlösa, får mardrömmar, får oförklarliga förändringar i sinnesstämmning, kan börja gråta och skrika när som helst, får andnäd och huvudvärk. Så, vid närmare eftertanke, skit i det där med tinktur och jobba Er trötta i stället.!

Äntligen krollilja

Jag har alltid och sedan jag första gången var på Linnés Hammarby för en förskräcklig massa år sedan, önska mig krolliljor i perenna rabatten. Jag gjorde försök hit och dit och frösådde och planterade lökar, men inget liksom hände. Jag visste ju att inget skulle hända - det som händer sker nämligen väldigt sällan med krollijla ända tills dess de själva sätter fart och då för de det med bravur och begär.

För något år sedan fick jag en planta av min estniska granne Reisi Nyström. Så plötsligt i vår är den där. Nu väntar jag bara opå att knopparna kliver ut. Om nu inte, liljebaggenvarit framme även här.

Inte frågesport, inga priser, men vad i himmelens namn är detta?

Den här kom upp i änden av sparrisbädden. Jag vet inte om det kan vara en ledtråd, det är det inte för mig, men jag knäppte två blodröda liljebaggar som kröp på bladen häromdagen.

Så sover August efter en lång dag

Den vackre August i djupaste sömn, även en nattugla måste vila

Han är en liten nattuggla och han älskar kaffe. (det gjorde jag också när jag var fyra, sedan har det bara fortsatt.)

August är alltså bara fyra år. Nu sover han sent omsider.

Trodde jag skulle få några timmar att jobba i kväll, men en "snatterand" höll mig sällskap; Varför då? Hur då? Hur gör man? Vad händer?

Har varit stand in för personal på vårt dagis idag. Fått förmånen att vara med August under halva dagisdagen - började klockan 12 som jourförälder på föräldrakooperativet.

August föreslog att vi skulle så alla fröer i dagisträdgården.

Turligt har jag en papperspåse och en plastpåse. Däruti ligger "våldsamma samlingen", fröer jag hittar under soliga vindstilla dagar om hösten. Fröer från trädgården i en salig blanding.

Jag grävde och lade ut riktningen där barnen skulle så, sedan, med små små händer, sådde de av hjärtans lust.
Solros, bondböna, rosenskära, pumpa, melon, bondböna, ärtor och en massa annat i enastående rader.

Sedan gick vi att rensa grönsakslandet och det behövdes. Barnen gick med ogräs till komposten och byggde en stor hög. I veckan ska vi så rödbetor, morötter, bönor. Då kommer de att vara klara till efter sommarlovet.

LCHF - det fungerar

Härligt mör högrev av fransk beuf, ska jag erkänna, blir lite trist i längden, men Rodjana lagar ibland med smaker jag trodde inte fanns

Det var den tredje maj. Jag ställde mig på vågen. Och jag bloggade tre dagar senare, den femte maj. Fetdrypande mat i tre dagar hade redan givit resultat.

Ha ha ha, skrattade folk som varit inne på min blogg - självklart måste den djäveln banta som bara äter. ha ha ha den fete fan.

Sånt är ju kul! Ännu roligare är att jag idag, snart sex veckor efter start faktiskt måste använda byxorna från början av 2000. Mina vanliga gångkläder bara hasar av vilket inte är upplyftande för någon. Sockervärdena ligger så lågt att jag är friskförklarad. Nu är så pass mycket borta att jag vågar mig på att promenera/träna vilket jag klarar idag utan att hälsporrar, krampvader och knäsenor skriker av tyngd och smärta. I böckerna står att då ska man rasa i ännu hastigare vikttempo.

Så här sörru bröätare, det är så här det ska se ut. Si där ett riktigt stycke kött!"

Synd då - har jag ägnat mig åt synd. Jodå, vad vore livet utan det där extra som feta belackare genast kategoriserar som synd. Jag har syndat. En middag i trevligt sällskap på restauang Frantzén Lindeberg om den är känd? Och titta på bilden från igår, den lilla macaronen som ligger där på det vita klädet och inte bara ser oskyldig ut och lockande utan också är en av de bästa att äta i helöa landet, kanske Europa, äh fan, jag vet, det var den godaste jag någonsin ätit. Sytes det på bågen i morse, nähehehe.

Förenklare av omvärld säger "Du det där är skadligt och något djävla skit som man inte ska ägna sig åt. Grattis Dina ådror ser ut som feta avloppsrör vid det här laget.

Jag konsulterade en kärlkirurg. Han har ägnat sig åt mikrokirurgi i hela sitt liv och han har aldrig kunnat konstatera kärlförändringar kopplat till kost (däremot till rökning!)

Så fortsätter vän av ordning, den prudentligt hederliga som hymlar med alkohol och som röker cigaretter av märket Prince: "Det som man stoppar in måste komma ut. Enda sättet att gå ner i vikt är att äta normal och röra sig".

Så förenklad är inte fysiken, möjligen i en värld utan lånekort på bibliotek och hos folk som menar att man har en boksamling hemma med idrottsboken ett och två i hyllan, men inte i verkligheten.

Rester av det fett jag äter kommer ut den naturliga vägen. Intag av fett lär kroppen att också förbränna fett, något annat finns inte att förbränna. Fett sätter inte fart på insulinet eftersom insulinet är till att ta hand om socker. Det som inte insulinet kan ta hand om omvandlas till fett - cirkelargumentation är alltid svår att förstå för den som inte vill förstå eller som är så fullmatad av generationers förutfattade meningar att den inlärningen inte går att bryta.

Men jag ska ärligt inrymma att visst, alla inlärda varningsklockor ringer och sirener tjuter och det är ett djävla viljeliv när jag sitter där med såar av smör, "grädda" (Kajsa Varg uttydde det så) och det fetaste av kött framför mig och sinnet vrålar TALLRIKSMODELL.

Men häng med på det här. det känns som om kroppen vaknar och jag tror det är bra karma dessutom i den mening att jag försakar, inte för någon annan, bara för mig själv.

Ser Ni någon som lyser efter dessa veckor, som nu är högst halvtid, så är det inte en lysande Lager av kolesterol, det är av glädje han lyser. Glädjen över att det funkar!

Macaron - varken mer eller mindre

En perfekt macaron ska ha samma motstånd rakt genom. Man ska inte känna skillnaden mellan mandelkaka och fyllning. En macaron ska vara som en enda enhet och kan inte ätas som färskvara då den som nybakad inte erhållit sin rätta mognad.

Den här macaronen, på bilden, är ett perfekt arbete av Daniel Lindeberg. Vad han förmodligen vet är att hans arbete föregåtts av en ständig utveckling med just detta slags bakverk på fin deg. Macaron är franska av italienskans maccherone och betyder just fin deg.

En annan Italiensk import till Frankrike kom redan under första hälften av 1500-talet och hette Catherine di Medici. Hon giftes in i det franska hovet som blott fjortonåring. Till Frankrike tog hon med sig inte bara förfinade gastronomiska italienska idéer utan också en och annan brigad från både varma och kalla köket. Dessa kockar var väl bekanta med mandelmjöl och italiensk maräng.

Men likt överallt i världen, vedeldade ugnar var ett hinder för finare bakverk. Macaronerna då var stela och spröda som skorpor och åts naturell eller användes som dekorationer kring andra bakverk.

Det skulle ta flera hundra år innan macaronen förfinades och blev ett klassbakverk som alla har en åsikt om.

I Sverige har vi haft något liknande sprött och sötare bakverk som omnämns redan av Linné under Ölandsresan. De bakades i Gaxa av mjöl och ägg, sansades ut som rundlar och penslades med smör och ströddes med socker, lades sedan hop två och två.

Paris? Nej, trottoaren på Lilla Nygatan, Personalmat på Frantzén Lindeberg!

Visst är det snyggt, brigaden på trottoaren. Det är så här det ska vara. Upptakten till kvällens service. Intensiviteten bryts ett ögonblick med personalmat i sommaren och då tar man med sig designstolarna inifrån och ut i folkvimlet för att andas turistfälleluft med alla andra.



Man kan tänka sig hur det var efter sekelskiftet mellan 18 och 1900-tal. Just här, i den lilla lokalen som just nu är bankettmatsal (den ligger snett emot restaurangen), var det på den tiden en smör och mjölkbutik. Säkert som gatan har alltså trottoaren befolkats av liknande vitklädda skepnader förr - på den svartvita bildens tid.