Mixed grill i sommarnatten

Fullspikad lördag lördag, manusgenomgång på stranden med portabel dator i solen och ungarna i vattenbrynet - kan inte bli bättre! Innan dess en massa småfix, effektivt och avslutning flera timmar med grillning i grönsakslandet.



Rodjana, som precis blivit befordrad, (på jobbet!) agerade stekvändare av rimmat fläsk, marinerad grisnacke och styckade kamben. Till serverade vi en alldeles utmärkt estnisk sallad som Reisi Nyström och Martin kom över med i förmiddags; skinka, ägg, kokt potatis, gurka, tomat - allt finskuret och lierat med majonäs. En aubergin fick gå på grillen först tillsammans med champinjonhattar som fyllt med olivolja och örter. Auberginen mosade vi med olivolja och vitlök. Nybakad italienskt bröd till och vi åt och åt och åt.

Dröjde mig kvar till långt inpå nattkröken för att vattna och bara sitta och titta i skymningen.

Romlåda från egenryckt strömming - en succé

Tack Sten Melin för båttur, strömmingsfiske och recept - detta med låda på strömmingsrom ska hädanefter vara min melodi!

Morsor ska vara ute under parasoll och åka baklänges på rullatorn

Det var precis det vi ägnade oss åt häromdagen i köksträdgården - det är 100 meter att gå, men min gamla morsa är skröplig i benen så det tar en halv dag att ta sig den sträckan med rullator. Sent omsider framme kunde hon sitta under parasoll i grönskan och njuta.

Så skulle vi dra hemåt och gå tillbaka de hundra metrarna till bilen, grusad gångväg som inte alls är så lätt att ta sig fram på med små hjul på rullatorn.

-Sätt Dig här, sa jag och markerade med handen på gångverktyget och morsan satte sig med ryggen mot färdriktningen och så började en färd över stock och sten. Jag tror inte hon varit så skraj och samtidigt skrattat så mycket sedan vi åkte berg och dalbana i Furviksparken 1962.

Så kom vi till ytterligare en insikt. Vad praktiskt det vore med rullstol - det är ju inte en kapitulation utan ett frihetsredskap för den som har dåliga ben - då kan hon följa med överallt och det vill hon ju. Sagt och gjort, den ständigt närvarande husläkaren skrev remiss igår och idag fick vi bekräftat att rullstol levereras på måndag. Ibland blir man överraskad över att Vårdsveriges kvarnar mal snabbt som tusan.

3000 på midsommaraftonfest på Hersby Hembygdsgård

Lövad Lovisa på Hersby Hembygdsgård alldeles nyss

Sollentuna Hembygdsförening - där Tabberaset råkar vara ordförande - arrangerade för vilken gång i ordningen som helst, midsommarfirande, idag med stångresning, blomsterbinderi, fiskdamm, varmkorv, spunnet socker, glass, läsk och kafé. Dessutom var handelsboden öppen och Sollentuna folkdansgille på plats med lekar för barnen, folkdans och folkmusik. Över 3000 vuxenbesökare + alla barn.

Erik Göransson, tidigare ordförande i Sollentuna Hembygdsförening, knyter blomster kring stången,

Lövad Alma på Hersby Hembygdsgård alldeles nyss

Hela Hembygdshersby dansar runt stången. Hembygdsföreningen som kunde räkna in över 3000 som betalat grindslant (bara vuxna)

Strömming i sällskap av Sten Melin och hans pulpetbåt från Kalix

Sten Melin vid rodret i strömmingsgattet

Vi hade pratat om det någon gång tidigare att det vore trevligt att åka ut till skärgården för att rycka strömming. Idag blev det av i Sten Melins egen ägandes pulpetbåt från hans hembygd Kalix.

Från Edsviken gick vi vidare förbi Ulriksdal, Stocksund, Lidingö, Vaxholm och förbi Grinda. Där bakom har Sten Melin sitt strömmingsställe, ett litet vackert gatt mitt i solen.

En halvtimmes rensning...
...spå ligger de där pinfärska och bara väntande att bli stekta ochserverade - några inalgade i ett. två. tre.lag till midsomaraftonen.

Och visst, det var bara att rycka och dra, sex strömmingar på lika många krokar, gång efter annan och ett par gånger kom gurkdoftande nors med upp - smakar förvisso gott friterad, men fick gå tillbaka. Några kilo var fick det bli. Helheten från fyra i eftermiddags till 23 i går kväll var storslagen, ganska kall tur i vinden i den öppna båten, men med en samtidig midsommarsol i ansiktet.

Så diskuterade vi olika slags sätt att tillaga strömmingen på och Sten återkom med sin barndomsmat från Norrland där strömmingen saltas och stekts hårt (som sotare) och bryts sedan ner i filmjölk med tunnbrödsbryta. (betänk att combon inte alls är så dum som den låter, gräddfil till sill är väl inte så dumt).

Två män i en båt är rent ut sagt djävligt trevligt. I ryckarpausen från strömmingen bjöd Sten på skeppskost. Rejäla olivbröd fyllda med en Vit Caprin från Bondens Matbod och hemtorkad lammstek i skivor

Födelsedagskalas med fyra generationer

Första generationen; morsan och fjärde, Freja

Vi skulle ju tagit den där bilden som vi glömde att ta - bilden på nyinflyttade generation ett, min (generation2) farsa och morsa, Gaston och Liva med Emilia och Kalle, Lovisa, Alma och August (generation 3) och Freja (generation 4).

Jag råkade alltså fylla år häromdagen (igår söndag), så ojämt och så mycket att det inte går att tala om. Det bästa var att få samlat alla någon timme för tårta (från Figges i Edsberg 16 bitars Alexandertårta) och kaffe.
August hittade kammar och började omedelbar leka frisör med farfar som objekt...
...och det här blev resultatet

Trots att jag sagt att jag bara öänskar mig snälla barn och barnbarn så kom de vuxna ungarna släpande med presenter - ett campingtält, Jippi har inte kampat på 40 år och en tatuering som ska gaddas i sommar.
Nu skulle jag bara önska mer tid. Tänk om man kunde få det.

Lovisa posar som Foki

Tabberaset med den hulda modren som tillsammans med fadren nu masat sig in i ett trygghetsboende i Tureberg. Från Villa i skånska Viken till tröskelfri trea med balkong - tufft ombyte som de själva bara njuter av och med en hemtjänst som slår rekord och som till och med kommer till lunchen och lagar mat på plats, ajöss dessa sliskiga lunchlådor med pressvatten från kallnad fisk och som skurit sig med vitvinssåsen.

Perenna landet blommar för fullt, enkelt och vackert

Så enkel och ändå så komplicerad, vallmon som vissnar efter någon kort tid är vackrare än världen och rymmer allt. När fröna mognat tar vi dem till vara för att lägga på jäsande bröd.

Den här är nästan färdig. Efter torkmognad tar vi den.

Aklejan kan ta sig vilka former som helst och återkommer sällan i sin forna gestaltning - humlorna älskar dem och är de enda som har tillräckligt lång snabel för att nå nektarn djupt inne i blommans vackert snirkliga irrgångar. Därför också de enda som kan pollinera och föra släktet vidare till nya skepnader