Hipp Hipp Hurra, Alma fyller 8 år

Vad säger man - att man själv inte längre blir en dag äldre, men ungarna växer ifrån en. Idag firar vi Alma som fyller åtta.
I ögonblick påminner mig Rodjana om hur det var den där dagen för åtta år sedan. Vi hade en gammal skitbil (som alltid) och värkarna hade tilltagit och det gick snabbt. Ute var det precis som idag snöstorm (alltså vädret idag är typiskt aprilväder) och liksom alltid i dåligt väder mummlade jag mantrat när jag satte i bilnycklarna: "Hoppas den startar bara". Och det gjorde den den där morgonen den 5 april och när klockan slog två kom Alma, alldeles delfinfärgad och skrikande ur sin plågade moders kropp.
Älskade ungen går redan i tvåan och nu åker vi till Arlanda och slänger oss på SPA för att fira.

Eric Saade och Alma - jag lovade att publicera den här bilden

I väntan på godare - det handlar om sparris

I väntan på "di svenske" fick jag italienska häromdagen, hyfsat bra, men inte mer, bättre än vinterns glåmiga som handeln mot alla odds tydligen lyckas lura på folk trots att de är småruttna där gummisnodden klämt åt. Annars brukar vi välja de thailändska. Och där kan man verkligen tala om "tunn som en sparris", men de är bra och har spänst och duger i sallader och snabba grytor (skriver snabba grytor om det som i folkmun heter "wok" - i thailändskt urkök något tämmeligen okänt matlagningsbegrepp, wok är nämligen en kinesisk matlagningsmetod).

Nu längtar vi till den gotländska gröna primören, men först har jag ängssyran från landet och den första späda rabarbern som redan är "knölig". I dikesrenen mot söder vid sidan av köksträdgården är nässlorna redan lillaskiftande så snart är det dags.

Påskpuss till Freija

Nu börjar det bli nåt - tänker man om lilla Freijson som bara varit en liten spädis sedan hon kom till jorden den 19 januari och inte gjort mycket annat än bara brytt sig om att klara livhanken genom att sova och äta.
Igår var lilla barnbarnet hemma hos farfar första gången - Nu plötsligt en bastant liten unge med en helt egen vilja och mezzosopranröst - det slog mig att när man håller andras ungar så är de andras ungar, men med Freija är det annorlunda, som att man hörde ihop - som att det ändå finns ett osynligt kitt. Och min lille August sneglade misstänkt på mig när jag gick runt med Freija i famnen.

Påskalamm med linser

Vi gjorde lammet som gryta av framdelskött - en gryta blir sällan bra på bild, allrahelst inte om den kokad med ben. Men smaken är ganska så fantastiskt, combon lamm och linser suverän - inget annat än lite tomat, salt och massor av vitpeppar och vitlök - det liksom räcker, eller som man uttryckte det på gamla klassiska Hemse hotell under Nisse Sundbergs tid "man ska inte trams med lamm" och han om någon visste!

Glömde jag nåt - jo själva lilla tramset, lammgrytan långkokades i svagdricka!!!!!

Carl von Linné blev småerotisk över ostronskal

Jag vill minnas att det var under hans skånska resa och då det handlade om den tjockaste och ståndaktigaste sparris man kan tänka sig. Där slår Linné fast och gör, medvetet eller omedvetet, den småerotiska och förvisso också naturliga kopplingen mellan sparrisen och musslan.
Han skriver i min tolkning - gjorde rasande lustfylld matradio om den här Linnésekvensen tillsammans med Ylva Maria Thompson - att "sparrisen växte sig stark och upprest mycket tack vare att jorden gödslades med mängder av ostronskal".

Nu är det allom bekant - i vart fall av dem som läser Tabberaset - att vi här hemma estmerar ostron och äter i mängd (ingen annan koppling ska dock göras vare sig till erotik eller Linné eller i vart fall inte till sparris när det gäller Tabberaset personligen). Under dessa alla månader med R som ostron är njutbara och inte mjölkigt lekmogna så som de ätes i Amerikas New Orleans till exempel föranleder oss varje ostronmiddag en tur upp till köksträdgården där vi med träffsäkerhet singlar ut de pärlemorsglittrande ostronskalen över snön att smälta ner i jorden för att så som Linné påpekar gödlsa växgterna att bli ståndaktiga, kraftiga och uppåtresta. Vi inbillar oss nämligen att det inte bara gäller för sparris.

Kärlek vid första ögonkastet

I veckan råkade jag bli vald till ordförande för Sollentuna Hembygdsförening. Det är ett ytterligt hedersamt uppdrag, men också ett uppdrag som förpliktar - vem som helst kan inse alla viljor, alla idéer, alla projekt, alla människor som jag nu plötsligt, tillsammans med styrelsen, ska sitta och förena och det kanske är därför jag blivit vald. Ett uppdrag känner jag nämligen att även spegla det nya samhället i hembygden, de "nya" människorna, den nya tiden och inte bara smörkärning, smide och gamla vagnar.



Idag var det "öppna hus" på föreningens hembygdsgård - en unik gård vid Hersby och med en rad olika aktiviteter. I Rotsundastugan från 1805 finns det ett kök och där en spis och i den en riktig bakugn - kärlek vid första ögonkastet! Genast ser jag framför mig dessa bakningsseminarier och inte bara det - i kommunen finns kvinnor och män vars vardag för inte länge sedan alls upptogs av detta slag av bakning för att få sitt dagliga bröd - det vi lämnade för ett stort smakbortfall och av pur bekvämlighet har funnits kvar i världar vi inte reflekterar över annat än om rubrikerna talar katastrofer eller krig. Brödet överbryggar och skapar förståelse.

Kemtvätten "kämtvett" kemar mina skjortor

"Jag vet, jag vet", säger "kämtvettens" innehavare på Stinsen i Sollentuna, för övrigt inte bara en bra tvättare utan främst en bra skräddare, "men det förstår du väl att det där är fixat", fortsätter han och tycker att det är ganska kul att driva en smula med sig själv och sin egen invandrarbakgrund - jodå, reklamtexten är på en "äkta handknuten turkisk matta".

Fler än jag drar på smilbanden vid skjorthämtning - för som skjorthanterare har vår skräddare gjort sig väldigt populär - så populär att det numer tar en dag extra att få skjortorna fixade och då menar jag FIXADE!. För om en knapp saknas är den isydd, är en krage bångstyrig så är den stärkt när man hämtar skjortorna på galge, tvättade och maskinstrukna - kan det bli bättre - jo, det kan det, priset är löjligt - 20 spänn per skjorta om man lämnar fem eller fler per gång och då går man runt med en 15-20 skjortor och missar inte särskilt i urval.

Rekommenderas alltså - och häromdagen slant jag på en isfläkt and "the bigger they are the harder they fall" SHIT*, nya Lewis och en flik öppnad vid knät - konststoppning i nöd - fixat av vår skräddare på Stinsens skrädderi och kemtvätt så att det inte syns ens under lupp.