Publishingpriset: Mattidningar vinnare vid sidan av oss

Förvånansvärt många matrelaterade trycksaker var vinnare under publishingprisgalan i fredags på Forresta då jag själv var inblandad i prisyran.
Mat & Vänner tog hem klassen "Facktidningar/Specialtidningar", "Smakens Magi" av Bengt-Göran Kronstam i klassen "Kokböcker" och "Aptit" i klassen "kundtidningar".

Väldigt roligt att vara med och vara deltagande vinnare i detta sällskap - kanske många förstår?
Mängder av fler mattidningar, böcker, trycksaker var som förstås nominerade, men utslagna på mållinjen.

Vi vann - Svenska Publishingpriset ÄNTLIGEN

The winning team för årsredovisningen av borstadsrättsföreningen Solhjulet fr.v Björn Bergqvist copy och form, Roland Lindblad faktainsamling, Anna Grönvall idé och copy, Tanja Järvinen idé och copy och Göran Lager - Tabberaset text.

Jo, jag var med för två år sedan då jag medverkade med en essä om dödsstraff i Svenska Turistföreningens årsbok som vann - men det är inte på långa vägar samma sak som i natt för nu har jag medverkat mer direkt och det känns dj-t skönt helt enkelt.
Länk till det som hyllades av juryn och renderade oss priset kommer vad det lider.
Här juryns motivering som vi suger i oss av:
"Personlig, avväpnande och respektlöst med ett direkt tilltal utan snusförnuftigheter i såväl design som i tryck"
-Detta måste firas, tänkte vi och drog oss iväg till Håkan Thors Proviant vilket visade sig vara ett bra mycket bättre val än att stanna över buffén på Forresta. Och vi firade med en alldeles utmärkt kalvbräss följt av rådjur med lättrökt spetskål - har nog aldrig förr ätit ett rådjur så mört och dessutom av steken. Desserten inviterade oss Håkan själv till - Savarin med plommon och romrussinglass.
Nu är vi hemma och smälter både chocken över att vinna, vi blev ju så hyllade redan för att bli nominerade, och den utmärkta firarmaten på Proviant - kommer att kännas skönt att vakna upp till fredagen.

Maltmjölstekt kalvbräss med rostad majs, raps och hallonsky

Svenskt rådjur med lättrökt spetskål, hasselnötspanerad kålrot och Sezcuanpepparsky

Rådjur ska inte vara här!

I maj skrev jag om gaffelbocken som skrider fram bland odlade grönsaker och äter sig mätt med sina smaldjur och en get som förärade honom två kid. Nu är det en hel klan som springer runt, tama som hamstrar.
Gör inte jaktvårdarna från kommunen något snart kommer säkert folk agera själva på ett eller annat sätt. Det är jakt som gäller - rådjur ska inte vara där folk finns och där människor odlar.
Häromdagen gick jag burdust fram mot det lilla årskidet i backen. Hon makade sig bara långsamt undan. Med en bössa hade vi haft till frysen.!

Mina kålor till julbordet

Rödstjälkig grönkål

I morse var det rätlinjig snö över mitt lilla kålland - kålorna mår bara bra av det - som om sötman och smakerna koncentreras och texturen blir tillkrispad.
Det här är två av kålsorterna jag odlar - häftigt angripna av små huslösa sniglar, men räddade medels fysisk bortplockning - nästa år hoppas jag på ett naturnära snigelmedel.
Palmkålen är rasande trevlig - min rödstjälkiga ryska grönkål är praktfull på julbordet - tänk er rosahylt gristryne fyllt med lilaröd grönkål - som en taskig polaroidbild - förresten Liva!!! läser Du det här så ring - jag har hittat min gamla polaroidkamera!

Palmkål

Äppelfestival alla dar i veckan

Det är lite poesi över namnen som ligger i vårt stora svarta stålfat - Signe TIlisch, Åkerö, Gravensteiner, Lobo och Katja.
Finns det någon människa som kan motstå doften av svenska äpplen där de ligger i travar i butiken?
Tydligen!
Idag kostade blandade svenska äpplen, som de ovan uppräknade tio kronor kilot (10:-/kg). Det var tomt framför de goda äpplena, bara vi som plockade och doftade.
På ryggsidan av svenskäppelhyllan var det däremot kö - där såldes holländska och polska äpplen under något slags samlingsnamn som slutar på "delikat". Pris? Fem kronor kilot!

Ett praktfullt Signe Tillisch placerade sig i en såsskål från Gefle benämnd "Solbritt"

Blodpuddingen på Fina Gatan

Vi åt lunch idag - sonen Gaston och jag - på Edsbacka Bistro. Det som bjöds var hemlagad blodpudding - lite av en personlig favorit. Till var det rårörda lingon, äppelskivor och lättrökt stekt fläsk.
Det är gott helt enkelt...kanske det skulle varit en litren skvätt grädde över, inte för att det ska misstolkas som dessert eller vara i samma klass som simpla pannkakor utan för att just grädde ännu mer lyfter kryddigheterna i denna fantastiska lilla pudding.
Läs mitt eget recept på hemlagad blodpudding här och här

Divino (bästa italienska) - inte alls illa!

Mussla

Jag gillar de där djupa smakerna i den italienska lätta maten, problemet är att det inte alltid blir så lyckat - lätt och ganska enkel mat blir ofta till ssstorvulna gester utan smakupplevelse och koncentration. Divino i går kväll lyckades över mina förväntningarn och redan i första presentationen, Capesante in padella med tartufata och hemlagade maccheroni - och som tryffelidiot blir i alla fall jag salig över kombinationen samtidigt som det i Divinos tappning var vågat saltigt.
Egentligen förstod jag redan vid entrén att "här kunde vankas överraskningar" - dels av vad jag hört från andra och dels av de små profitirollerna som serverades fyllda med mascarponekräm späckad med tryffel - krämigt, läckert och vansinnigt upphetsande - slog med hästlängder de bittesmå pumpernickelbröden med anklever och syltat päron som också serverades som tilltugg.
Ippoglosso serverades sammanhållen av en silkestunn lardo och den lite söta topinambur i orzo perlato och några korn caviale iotaliano vilket i svensk klartext utläses hälleflundra i lardo på pärlgryn och jordärtsskock och itailensk kaviar. Mjuk fin fisksmak lyft att det lilla lardofettet och med en "tjongande" husmanskostkänsla i skocka och pärlgryn.

Anka

Jag började vid det här laget förstå att Divino sysslar med ambitioner. Det här är två herrar som gärna vill imponera på guidens inspektorer och tror jag - hoppas väldigt mycket.
Förra året gavs krogen två bestick i guiden och utsågs till sveriges bästa italienska restaurang av White Guide. Nicola Perelli och hans köksmästare sedan många år, Johan Ringkrans vill nog gärna drömma om en stjärna - jag vill mena att de fortfarande är utanför, men det gör ju ett besök där ännu mer aktuellt! Att gå på en krog på väg uppåt är alltid rolig smakunderhållning.
Ankbröst är svårt - Anatra med fegato och crema di nocciole och fichi var njutbar, ankbrösten kunde varit fetare för att få mer smak, den friterade levern kanske var onödig - vad är det för fel på vanligt halstrad (?) och hasselnötter - OK men med så många som är allergiska kunde de vara specellt som de här serverades som några krossade bitar och inte tillförde mycket - fikon, javisst.

Choklad

Chokladtallriken då, som dessert? Riktigt njutbar eftersom jag är notorisk älskare av stjärnanis och den fanns med här och kunde definieras bland lite för många andra smaker.
Kort sagt - gillande - och det berodde inte bara på sällskapet som var rasande trevligt - en man, som jag ska berätta mer om senare och bara avslöja att han är mer populär i Italien än Berlusconi. Gjorde jobb på honom för en av Sveriges hemligaste och mest exklusiva tidningar.