Thaipavlijongen i Utanede, Ragunda

Föremålet för våra dagar efter Indalsälven, det märkliga minnesmärket över Rama V som gick här och tittade på svensk skogshantering för över 100 år sedan. Vi har varit här förr, men aldrig så intensivt härligt.

Galtström - pinan och prövningen

Rostugnen i Galtström

Galtström är ett litet järnbruk innanför Njurundabommen på väg till Sundsvall. Idag pittoreskt - då förmodligen ett rökigt och hett helvete.
Vi åkte dit på vägen upp för att jag skulle kunna göra lite efterforskningar för en kommande bok och för att ungarna skulle få se masugn, rostugn, smedja och miljön.

Den mäktiga galtströmsmasugnen

Här bodde "min" skomakare och hans döttrar och fru. Han gjorde smedsmästarskor. Hans hus är förmodligen redan borta, ingen kan längre peka ut var bruksskomakaren bodde. Hans dotter blev luder i Stockholm, vackra Emmy muffen - det är så hon finns avbildad, med sin käraste ägodel, sin muff. Varje gång hon blir tagen i fängsligt förvar eller spinnhus så finns muffen listad bland ägodelarna.
Här i Galtström bodde hon när hon var liten, samma ålder som August. Jag vet att det här blir bra läsning!

Här i en grav vilar en liten flicka, Ida Elisabeth. Hon har förvillat mig. För jag hittade henne senare i Stockholm som vuxen. Samma föräldrar - skomakaren och hans hustru, samma trakt. Ida Elisabeth ligger här. Några år senare fick skomakarparet ett till flickebarn och döpte henne till Ida Elisabeth som om hon återfötts och det var vanligt att göra så i en tid där barnadödligheten var obegripligt stor.

Sommargrabb - Melonkille

Perfekt ost i Lunån

Det visste hon nog inte, Maria Leksell, när hon träffade Tage Johansson och flyttade till Lunån utanför Falun, att hon skulle bli giftig på ost.
Jag har länge känt till och köpt Maria och Tage Johanssons fantastiska gårdsskapelser, men i dagarna var det första gången vi körde upp till gården en bit från Hedemoravägen. På gränsen till pastoral liten by mötte oss, med kvarn och kvarndamm, smågårdar, skog och öppna landskap.

-Jag hade får från början för att hålla landskapet öppet och för att kunna jobba i Falun, men lodjuren använde våra får när de lärde sina ungar jakt och dödande. Vi förlorade 27 får på det sättet och när vi skulle snaöka om skyddsjakt var det så problematiskt att det var lättare att ge upp fårnäringen, berättar Maria Leksell.
Är det inte förbannat?
Det blev några fjällkor istället, men då gick det inte att jobba vidare i Falun, kor kräver mer än får. Så blev det ett mejeri också och tydligen är mikroorganismmiljön perfekt för med Marias handlag och kunskap blir ostarna gastronomiskt läckra äventyr.
Läs mer om Stor Lunån här

Mellankvarn med besatthet och kvalitet som drivkraft

Vattnet forsar från dammluckorna och delar sig kring en liten ö med hängmattor. Välvda broar över vattenfårorna och så det gamla kvarnhuset med buktande väggar som stått mot fors och fukt i många generationer.
En gång i tiden fanns det 17 olika vattendrivna verk efter ån i Delsbo. I Mellankvarn regerar Kristina Söderbäck med eget mjöl och andra produkter en kvarn kan ge, bageri, kafé med mat och en butik samt annat redigt hemkokt.



-Jag är ju bara amatör i bageriet, säger hon och får fram det bästa bröd man kan tänka sig, syrligt med doft av loge och säd och härligt blåsigt med en yta som man kan dö för att frasa i sig.
Hit kommer bagare och "andra amatörer" för att hålla seminarier så småningom har jag förstått. Kurser, deiskussioner, möten om det nödvändigaste i livet, det goda rena och oförfalskade.
Det är meditativt att hamna i ljud från vatten. På Mellankvarn härskar ett lugn och det lugnet störs inte av folk som släntrar ner mot kvarnen för att köpa frukostbröd eller äta lunch. Platsen är lugn och befolkad



Jag stannade över natten i detta lilla kvarnparadis där besatthet och lidelse är komponenter parallellt med ett stort kvalitetstänk.

Det finns all anledning att återkomma till Mellankvarn och det finns all anledning för Er som är i närheten att ta vägen till Delsbo och Mellankvarn.
(PS det finns ett privat vandrarhem nästgårds för rimlig övernattning.DS)

Tokblommande doftbomb

Vi åker efter små och medelstora vägar i Jämtland, Hälsingland och Gästrikland. Alla fönster i bilen är öppna för doft av skog, sjö och nyslaget hö. Värmen och solen är som i Thailand.
Så slår det som en doftvåg in i bilen.
- Jasmin.
Lika plötsligt som doften kom var den borta.
Så kom den igen och det var nästan som magi.
Vi tittade efter jasmin i trädgårdarna vi passerade, men jasmin doftar ju inte i knallvarmt solsken.
Så stämde doftvågorna med haven av lupiner i vägrenen. Färgpaletten som böljar i vägrarna här uppe. Lupinerna tokblommar i vägrenen och de doftar intensivt som jasmin konstaterar vi.
I Floran står det att lupinus är svagt doftande. Tillsammans i ett hav av blommor blir doften intensiv.

Ljuset, människorna, maten - BJÖRNMÖTET

Göran Englund i Överböle grillade perfekt älgbiff. Lokalare mat kan det inte bli, egenskjuten i skogen ovanför huset.

Det har varit oroligt härligt varmt längs Indalsälven i Ragunda.
Vi vaknade den där morgonen när Michael Jackson fortfarande levde och vi frukosterade.
Långt senare på dagen åkte vi över älven vid Krångede kraftverk och upp över åsen. Där, i en gryta, hittade vi Öratjärn, ett litet blänke med sandåsrenat vatten.
Vi hamnade där av två anledningar; ett avslappnat ställe att äta lunchen vi handlat i Hammarstrand och för att barnen skulle få svalka sig med bad.
Ni vet hur det är - det ligger annat folk på stranden och man börjar slå av en prat och samtalen växer och man möter en lika stor social kompetens på den andra filten. Samtalen verkar inte ha något slut; barn, lärande, böcker, historia, jakt, fiske - det bara rullar på och blir viktigt.
På den andra filten låg familjen Englund - Wallin och de bjöd på hemgjord svartvinbärssaft.
Några timmar senare satt vi hemma hos dem på slänten mot älven i ett fantastiskt ljus och köksträdgård med växthusodlad squash och lagade mat.

Maria Wallin och Rodjana ägnade sig åt thaismaker som överraskande stämde med lokalälgen i smak.

Mötet märktes i maten. Göran är jägare och tog fram älgbiff som han marinerade och lade på grillen. Rodjana och jag tog fram gasspisen ur bilen och lagade "Jam gong", het sallad på räkor och så wokade vi grönsaker tillsammans med Maria. Våra barn lekte i trädgården med den svidande vackra utsikten.
Samtalen växte och omfattade snart allt och med en smittande intensitet. Matlagningen gick över i ätande, vilken grillbiff - med hemgjord vitlöksmajjo och ropstad hemodlad potatis från i fjor. Hetta i thaimaten och solen gick aldrig ner. Vilken skönhet är det inte i det där?
När vi var barn sa vi alltid hemma att vi skulle få "främmande" när det kom gäster. Familjen Englund Wallin fick främmande på riktigt - som en blind date och vi kände oss otroligt berikade, bortskämda och glada över mötet.
Maria berättade att det varit björn på ängen framför huset. Som stadsbo får man björnfrossa bara av tanken.
Midnatt var det fortfarande ljust och vi genar hem över Indalsälven vid ett litet kraftverk med världens smalaste bro.
När vi åker nedför backen är det en äng in till höger. Alla i bilen skriker "BJÖRN"!!!
Och visst - från ängen och in i lövslyskogen "rinner" en björn iväg så det står härliga till.
Sicken en dag.