Perfekt tematisk nyårsmiddag

Det är så lyxigt att bli bortbjuden. Och middagen står där lockande på bordet - italiensk buffé hade det ryktats om - det blev inte så, det blev ett svenskt bord som man med rätta skulle kunna sätta stämpeln "UTROTNINGSHOTAT" på.
Pisamai har varit "alldeles för länge" i Sverige, har bott här längre tid än i Norra Thailand och älskar den svenska maten. Hos henne har vi tidigare njutit stekar från skogen och tjälknöl på älg likväl italienskt bröllopsbord alltid med det där överväldigt trovärdiga i smak och komposition.
På bordet tronade nu en smörgåstårta som förrätt och paté med cornichoner och cumberlandsås. Tårtan var precis så där fylligt krämig som den ska vara och med exakt rätt sälta och skaldjursmix med ett lätt knappt skönjbart motstånd i bettet från brödet, tillhopa smälte tuggan i munnen.
Vad var det för tema i det här då, paté och smörgåstårta, växling mellan 50 och 60 tal och ännu längre fram för smaken höll i sig ända in på 70 talet och AoM. Sedan dök smörgåstårta bara upp på begravningar vilket väl är ett öde värre än döden. Här prydde den sin plats tillsammans med patén och så citronmarinerad och bakad fläskfilé med rika strimlor av citronskal, syrligt gott mot grisens sötma och med en perfekt stekgrad, lättrosa, djävla underbart helt enkelt och knöt an till det tidigare ätna. Att det också serverades en rödlöks och caprisstinn potatissallad till gjorde ju inget, tvärtom, det bara förstärkte tidsbilden och smaktiden.
Raskt kom ostarna på bordet, den ena efter den andra med en gammal Ole som gjorde att Alma trodde hon blivit allergiskt. "Åååh va synd, jag har blivit allergisk mot Gamle Ole", utropade hon efter att ha fått lite kli på gom och tunga, och ja, jo hon är fem år och har förmågan att uppskatta det som smakar.
Så åt vi i nostalgi med stora leenden, värdinnan Pisamai och hennes Urban, Janne och Gittan som de som följt bloggen känner igen vid det här laget och så jag, Rodjana och barnen.
Tätt på osten - och nu närmade vi oss tolvslaget, doftar det av ugnsgratinerad smält vit choklad och det är fullbordat detta utrotningshotade läckra. In bärs en fräsande Gino på bär.
Utanför skapades samtidigt krigszoner mellan arbetarklassens Malmvägen och villornas Töjnan. Miljonprojektets invånare tycktes lägga allt på fyrverkerier och svarade upp väl mot dubbelgaragevillornas Töjnan och på avstånd hördes Edsvikens sjöutsikter höra av sig med allt högre fyrverkerier. Det kornsnöade och doftade krut och himlen var alldeles upplyst och det lät krig - det var inget roligt alls och mitt i alltihopa nedanför balkongen sprang en hare rådvill och skrämd med rumpan nära marken och visste inte vad fan som höll på att ske så plötsligt.
Vilken middagskväll. Tack! för en så storslagen smakinledning på det nya året. Tack!
Haren hann inte finna sitt spår förrän helvetet bröt loss och trasade sönder träden md sitt intensiva sken

D J Ä V L A R! Tjyv i helvete!!!!!! Nr 2

Polisen ringde.
Bilen stoppad på motorvägen. Någon kände igen den och larmade. Föraren togs in.
Nu står den med trasigt, trasigt och trasigt på en uppsamlingsplats. Ska titta på den på onsdag.
Det går tydligen inte att visa vem som tjyvat bilen. Den som körde togs för "olovligt nyttjande" - det är ju en stilla nåd i nöden...och jag kom på CD skivorna, fan ta den som rört mina Monteverdi... och allt annat som man far omkring med och som inte man kan betrakta som stöldbegärligt - Lågpannade neandertalstjyvar lyssnar inte på Monteverdi, eller är jag fördomsfull?
Snabbt jobbat av polisen i alla fall!
Fram till onsdag kör vi en sprillans ny hyressaab som är så djävla digital att man behöver PC - körkort i tillägg.

Lite gladare tecknar jag GOTT NYTT ÅR och skickar med budskapet från ovan till alla tjyvar och banditer nedan:

Tecknat på aulaportalen i gamla flickskolan i Sundsvall - samma slags uttryck som fordom brukades på avrättningsplatser.

D J Ä V L A R! Tjyv i helvete!!!!!!

De här är en EFTERLYSNING
PUM 771 är stulen
Vår mörkblå Ford Sierra stationsvagn. Jätteskitig.
Den stals från vår P-plats i Sollentuna någon gång mellan den 29e kl 20:00 och idag kl 13.30
Akutmail till media@wtnord.net om Ni ser den.


Gott Nytt År förresten....

Thaimat smakar ännu bättre med trevligt sällskap

Hoi op - en het musselsallad, portionsvis med namjin.

Det är inte bara maten som gör en måltid - det är naturligtvis också sällskapet.
Idag hade vi en riktig Blinddate med en familj vi "träffat" i blogvärlden. Det var ett tag sedan - de bodde med sina tre barn i Bangkok och vi hittade och läste varandras bloggar. Så såg jag att de skulle flytta till Sverige efter väldigt många år i Thailand och jag mailade och frågade varthän de tänkt styra kosan: "Sollentuna", var svaret - då blir vi grannar, sa jag.
Och så blev det och idag hade middag ihop hemma hos oss och tillsammans med två gamla vänner Kjell och Goy och det blev vansinnigt trevligt. Vilka barn och vilket sällskap - det är klart att maten smakade bra i sällskap av Nille och hans förtjusande Plair och de kloka barnen Emily, Josefine och lilla Sebastian.
En Jam goong, toårantao - sallad på räkor och strimlade sockerärtor

Rodjana lagade en "Jam goong, toårantao". En sallad på räkor och strimlade sockerärter med rostad torkad hel chili. En Naem stod också på bordet, hemsyrad stekt korv. Naem äts ofta rå i Thailand och är då källa för vansinniga attacker av inälvsmask - rå okontrollerad gris, inte att rekommendera. Vår syrade naem däremot är en liten delikatess. Så fanns där "Op hoi", musslor som portionssallad med en het Namjin (recept på såsen här).
Så kan man också fördriva tiden.
Hemlagad Naem, thailändsk syrad stekt korv.

Estniska blogkorvens väl och ve

Det var nog mest av nyfikenhet som vi köpte den estniska blodkorven i Hötorgshallen senast hos Österqvists.
Den var tänkt till julbordet, men som jag skrivit förut, så var det mycket som inte blev framställt för at överflödandet var stort nog ändå,
Älltså beslutade vi oss raskt för att äta estnisk blodkorv idag och jag gjorde precis som jag blivit tillsagd, det är bra att göra det om inte det som sägs är helt uppåt väggarna.
Så pickade jag korven och la den i en smörjd ugnsform med ugnen på 225 grader. Stekte lite fin potatis till med fint hackad lök och kokade ett helt syrat kålhuvud.
Korvarna doftade malt, korn, hö, ganska underbart lantligt med andra ord. Och så skar vi den syrad kålen och den hade mild skön syra och korvarna var lite rökiga...och alldeles mjuka. Smaken var grynigt god, alldeles svart och lite utan klaraktär som stack ut.
Jodå, man måste nog vara infödd för att ständigt återkomma till detta som räknas bland delikatesserna. Lantligt rustikt och gott - är betyget.
(Men finns det någon Est bland läsarna som kan informera mer om traditionen, historien och innehållet, tillagningen och serveringen?)

LUTFISK - ÄLSKADE SÄLLSKAP

Vi har precis ätit en av de bästa lutfiskmiddagarna någonsin och det vill inte säga lite. Inte nog med att jag bott i Norge under hela akademitiden (sex år) och ätit på de mest beryktade lutfiskställen över hela det landet, dessutom hemma hos fiskarena som tar upp torsken och torkar den i Lofoten och efter hela "Finnmarkskysta". Jag har dessutom skrivit om lutfisk och lagat paradmiddagar för till allmänheten tillknäppta illustra magasin som Connoisseur (lutfisk med mjölkskum, rödvinssås och rotsaker) och öppna läsnöjen som Året Runt (6e dec i år med lutfisksallad sockrad med nedkokt sockerrörsvinäger och röda lingon).
Den var svällande härlig med en tydlig lutsmak utan att det blev för påtagligt, fisken var vit och lamellig och tydlig lite sötaktig doft av långa dessutom var den kokt med ett så pass tuggmotstånd att kniven hade motstånd och det där lilla trevliga slinkandet i munnen uppstår. Potatisen var OK, (hade vi vetat att allt det övriga varit så förträffligt hade vi tagit av vår egenodlade allmogepotatis) ärtorna perfekta och såsen en luftvispad dröm.
Så till det kluriga - när Rodjana utropar att vi inte har bacon i frysen!
"Du - jag tar julskinkan i stället, den är i alla fall så fet."
Jag gillar fet skinka!
Så skar hon skinkskivor och små kuber ur dessa, smått, smått och så stekte hon dem i smör hur länge som helst - tänk, det blev perfekt till lutfisken...
... Jesus det var Gudomlig spis!

Slut!

Inte blev det någon lutfisk - inte ål och inte äggröra, ingenting som har med julen att göra tack och lov.
Det blev en Jam Taleh, en sallad på stora irländska gröna musslor, stora thailändska räkor, citrongräs, limejuice, fisksås, glasnudlar, mynta och torkad hårt rostad hel chili.
Glasnudlarna ska vara lagda i kallt vatten i tre minuter, sedan bara hastigt kokta mjuka i hett vatten. De grönskimrande musslorna ska vara ångade och räkorna knappt genomkokta. Och det ska vara massor av lime i såsen och med en tydlig fisksåssälta.

Exakt så var den idag.