Bubbelgum

Mästardottern på bubblor, 5 år snart

Odlingsdags

Nu är några startfrön i jord. Miniväxthuset står där på sin vanliga plats i det soligaste fönstret och får extra ljushjälp några timmar varje dag från en lampa.
Kardon och kronärtsskocka.
De kommer att sättas ut den nionde juni och har då vuxit till stora parkkrukor på min inglasade balkong och lagt sig till med en redig pålrot. När de sedan sätts i landet så ser det ändå tråkigt glest ut till en början, i augusti är de manshöga och ståtliga, i september äter vi skockor och kardonstjälkar. Men just idag så ångar det i solenunder plastskyddet och skapar klimat för frösprickning och grodd.
Skulle ha sått linnéanska krolliljor idag också, men sparar det till ikväll.
Linnéanska?
Ja, jag odlar altså en 1700 tals kålgård, i år för fjärde året så det tar sig! Flera av mina perenner har linnéansk härkomst och om icke så har jag letat fröer med direkt anknytning till hans tid. Smultrontäppan under de vita vinbären breder ut sig, sibiriska vita smultron "fraga vesca" som hjälpte Linné genom den svåra podager (gikt) han led av, smultronen - jordgubbens söta muskdoftande urmoder, fragaria moschata. Linnés trollsmultron.
Längre upp på min "moderna" odling (Rodjanas) växer olika asiatiska pumpor, sötmajs, och fragaria ananassa, högavkastande härligt päronformade vackra jordgubbar.
När det gäller krolliljorna så kommer de från Linnés Hammarby där han planterade dem en gång i tiden och de spred sig över högt och lågt. Tyvärr har man nu kunnat notera en tillbakagång för krolliljorna och en stark utbredning av körvel istället. Därför har Sällskapet Linnés Hammarby inlett ett projekt att begränsa körveln till krolliljornas, och alla andra linnéanska växters, fördel.
Det är en alldeles speciell känsla att hålla frön i handen som bär ett direkt släktskap till de frön Linné en gång haft i sin hand, plantera dem och se dem växa.
Det kommer att bli mycket snack om odling här från och med nu - odling och att laga till det odlade, om smak och att smaka på historien.

Förra odlingsårets ståtliga skockor i min älskade gamla kålgård.

Prisad Melander

Karl Melander och jag har jobbat ihop en förskräckligt massa år och han har hela tiden prissatts och prisats, mest det sistnämnda och nu senast i Årets Bild. Se de prisade bilderna här. STORT GRATTIS! Jag vet hur mycket det här betyder.
Så noterade jag en ny avdelning på hans bilderblogg; käk! Och hittar bland alla bilder mina egna bondbönor, odlad i somras och ätna antingen som primörer på sensommaren eller som värmande skummig bondbönvälling nu i vinter, serverad som en liten cappuccino, skummig och som ett koncentrat från landet.

Döden i Norr - häxor och giftmord

En känd bild på hur en förbrytare först får sin hand avhuggen före dekapiteringen illustrerar recensionen av min bok "Döden i skogen" på kultursidan hos allehanda.se

Det finns en sajt som för samman Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks allehanda. De heter allehanda.se
Förra veckan skrev allehanda.se om min bok "Döden i skogen" och det blir man ju lite glad över.
Recensionen (och framförallt boken) visar vilket ohyggligt stort intresse som samlats kring, inte bara döden utan den mest fruktansvärda av dödar, avrättningsdöden. Mycket riktigt påpekar recensenten att det fortfarande idag finns ett minne av den tiden, dödstiden, förmedlad genom släkter och fram till idag. Familjer som stigmatiserats genom historien av det fruktansvärda då Sverige som stat mördade och bekände sig till en sharia fullkomligt jämförbar med mördarstater vi har så lätt att finna avsky för 2007.

Vårrullar

Hästar hoppar alltid som de vill och tvärt emot vad jag trott, vårrullarna är tryggare spis
Ibland dristar vi oss till att göra en hel stor hög av thailändska vårullar "pohpiah thod" och äta framför TVn till V75 i fyran. Och det ska vara rejäla rullar, så pass stora att småungarnas fingermotorik klarar av att göra dem. Våra småflickor är ena hejare på vårrullar efter att ha fått öva sedan de förstått vad de har övat på att göra.
Och jag kommer ihåg när de där feta frysta vårrullarna introducerades i början av 70 talet (tror jag). Först kunde man köpa dem nyfriterade i utbyggda korvkiosker och man fick dem lagda på en mosbricka och ritsade med kniv, dränkta i söt, lackfärgad sojasås. Sedan kunde man hitta dem parvis förpackade i frysdisken. Men hemma smakade de inte alls som i korvkiosken.
Jag hittade dem igen för en tid sedan och köpte med mig ett par hem för att pröva - vi åt inte upp dem utan kastade efter första tuggan, det var förfärligt!
Det gick åt helvete med hästarna, som vanligt! Men vårrullarna var frasiga, välfyllda och lagade md en stor portion omsorg av en femåring och en sjuåring.
Till, åt vi rissoppa med riven ingefära och nam prig pau. Se där en riktig vardaglig spis!

Frasiga, heta, doftande - ibland längtar vi efter dem så det svider.

Vitling

Vitling som marinerar glänsande i silver.

Vi åt vitling igår igen, men inte idag - för det blev det "spridda skurar" av Kao pad, stekt ris med torkade räkor och bitar av syrlig isterband, inköpta i Vimmerby.
Spridda skurar kallar vi det när vi lagar maten portionsvis efter att var och en kommer hem.

Ett barndomsrecept på vitling från min favoritreferenskokbok "Iduns"

Vitling är en underskattad middagsfisk - eller inte underskattad förresten utan lite bortglömd - det är en sådan där fisk som man har minnen av som barn med mjölkig äggsås med persilja och lenkokt vitling. Den smakade ingenting innan man drössade salt på då plötsligt blommade fisksmaken ut fullkomligt.
Vitlingen kostade bara 49 kronor kilot häromdagen så vi köpte på oss rejält och eftersom just vitling, med sitt lite lösare kött, är en känslig krabat så kände vi att den borde äta upp den så fort som möjligt.

Illustration ur gamla Iduns.


Hetta upp oljan och kolla temperaturen med en ätpinne. När bubblorna stiger upp från spetsen av pinnen i en jämn sröm är oljan tillräckligt het för vitlingen.

Egentligen är vitlignen för mager för att tramsa med i fritös, men vi gör det ändå och det blir helt fantastiskt - ungarna och deras kompisar är galna i vitlingsmiddagarna hemma hos oss.
Gör så här, snitta fiskarna och gnid dem med salt, peppar och healthy boy sojasås. Har man god tid så låt stå och marinera i några timmar. Hetta upp en rejäl kastrull eller fritös med olja och fritera ganska så hårt. Var försiktig, eftersom fiskarna har marinerats så har oljan en tendens till att bubbla upp rejält när fisken läggs i.
Servera med ris och nam prig pao.

Tabberaset och Austin B i Meny

Lite över tio idag sänds andra delen av Austin Bushs och mitt snack om fermenterad och het föda i Sveriges Radios P1 Meny.
Vi träffades och åt tillsammans i Bangkok på en bakgata där det serverades olika och alldeles förträffliga somtam, dvs sallad på grön omogen papaya, chilli, vitlök, fisksås. lime, tomat, springbeans, socker, torkade räkor ibland med kapi (fermenterad räkpasta) eller plara' (fermenterad fisk) eller po (syrade risfältskrabbor).

Jag stötte ihop med Austin Bush i bloggvärlden. Lockad av hans bilder tittade jag på hans cv och såg att han pratade svenska vid sidan av flytande thai och diverse andra språk. Jag åkte till Bangkok för att äta ihop med honom. Mötet och maten lyssnar du till på Meny i P1.

Vår gemensamma njutning är stor, vilket kanske lyser igenom när ni lyssnar. Repris i natt och på lördag em. Båda inslagen kan laddas ner från Menys hemsida.