onsdag 29 november 2006

Kokbokspris


Det är är ju några veckor sedan, men jag hade ingen blog då Måltidsakademien utnämnde "Järnspisar, hackekorv och tabberas" till årets bästa historiska måltidslitteratur.

Festligheterna startade med prisutdelning i Grythyttans vackra kyrka där Carl Jan Granqvist är kyrkvärd.
Alla vinnare - hela listan - HÄR! där det framgår att "Järnspisar, hackekorv och tabberas" nominerades tillsammans med fem andra kokböcker till årets bästa alla kategorier.

"Man dör inte av döden"


Det finns saker man inte kan låta bli att föra vidare - speciellt som ämnet är så aktuellt för mig!

Fulaste granen (2)


Tittade ut från mitt skrivarfönster och vinkade till stjärngubben i toppen på granen. Här uppifrån ser den inte så pjåkig ut. Men den är ju inte som barndomens vackra offentliga julgranar som invigdes av kommunens ordförande eller någon kändis, Lasse Löndahl t.ex och där det var invigningstal och applåder.

Fulaste granen


Fulaste granen i landet står utanför mitt kontor som ligger i kommunhuset.
Granfulheten upprepas år efter år. Kommunens ansikte utåt.
Nu är det dags igen, nyss restes den och den är gles som ett såll, ojämn och står lite snett.
När granen står färdig på torget är det egentligen hög tid att börja med pepparkakshuset. Varje år bygger vi en stor riddarborg till första advent. För 15 år sedan var de stora barnen små och fick göra teckningar på vad de ville vi skulle bygga - det blev en borg med tinnar och torn. År efter år har den produktutvecklats. Nu är det sonen som tar över arbetet med att sitta hela natten och bränna sig på sockret. Småungarna går och lägger sig efter själva bakandet och efter en bit julskinka med senap och en lussebulle med varm mjölk - det är också tradition.
Men man lockas liksom inte när granen utanför är så fasansfullt ful. Julful!

tisdag 28 november 2006

Mjuk övergång


Det är inte det lättaste med en mjuk övergång när jag premiärbloggade igår och självklart var tvungen att låta täckelset falla från min senaste bok som jag själv för första gången fick hålla i handen - den kom precis från tryckeriet,doftande, tung, välpackad och det är en pirrande nästan förlamande känsla att öppna boksidorna och höra det lätta knaket från bindningen och se den egna kunskapen och gestaltningen som designade sidor.
Så handlar den så brutalt om döden, den död som den avlivade inte kunde påverka ens med gråt, med böner, med ånger, med självutplåning.

Hur sjutton kommer jag in på mat efter det - dilemma.
Jag tänkte ett tag att gå vägen via små fullmatade råbiffar, som små bakelser, sicklat innanlår med smått, smått, mirepoix av rödbeta, lök och fint hackad kapris, vid boksläppet, men det är för dramatiskt, bloody Mary (?) , nä jag dricker ju inte.

Det var ju det jag tänkte att jag, med vissa undantag, skulle prata mat i Lagers tabberas. Och då kan man ju fråga "varför just tabberas?" och förstå att det kommer från min förra bok "Järnspisar, Hackekorv och Tabberas". Men det har väl flera redan förstått att det är så det håller ihop.

Ett tag framöver kommer jag nog att blanda "mat och mord". Den mördande läsningen i "Dödsboken", jag kallar den själv fortfarande för arbetsnamnet, och den kunskapsmättade "Astridboken" som är arbetsnamnet för "Järnspisar..."

Nya böcker är som barn, som nyfödda bäbisar. Och en sådan till får vi snart i familjen också, alltså på riktigt, en riktig bäbis - så det blir väl barnmatstips kanhända.

Påminner mig om min äldsta tjej som är stor idag och snart 21, när hon fick sin första smakportion, av det som ges efter allt bananskrap och alla grönsakspuréer, hennes första smak av kött.
Hade precis varit ute på årets första morkullejakt och lagade små pastejer av restkött (hur nu det går till att få restkött av den lilla "scolopaxen", men så var det och pastejerna mosade jag och hon smakade och fullkomligt lyste i ögonen.
Så blir det när man bekymrar sig!

Lyssna P1 på fredag


Lagers tabberas är i radio på fredag. P1 Vetandets värld kl 12:10. Då går vi runt på en av de många avrättningsplatser som finns i Sverige och som finns kartlagda i den nya boken.
Det är klart att det här lockar - katastrofer och ond bråd död har alltid lockat oss så länge vi själva inte är utsatta.
Inslaget i Vetandets värld handlar om den historia som aldrig annars berättas och om att 40 % av alla gymnasieelever är för dödsstraffets återinförande i Sverige utan att begripa att den tiden har vi redan prövat med misslyckat resultat, att den tiden redan är förbi. Men hur ska dessa dagens dödsstraffsivrare förstå - de saknar den historiska kunskapen, de saknar sammanhangen. Därför, läs boken och lyssna på Vetandets Värld, fredag i P1 kl 12:10.
Repris 23:40.

måndag 27 november 2006

Startar med Döden


Några månader har jag gått med döden i hand och skrivit en bok om Döden i skogen, om avrättningar och avrättade i Sverige 1600-1910. Det är en svidande otäck läsning om en tid som statsmakten och kyrkan försökt låta mossan vara glömskan behjälplig. Ingenstans i våra barns skolböcker står om denna onda tid som ä en del av vårt kulturarv då tusentals människor mötte den ondaste av alla dödar - den på schavotten i gläntan i skogen och från ett blixtrande blankt yxskär från bödeln - avrättningsdöden.
Det som kom upp till ytan medan vi grävde i handlingarna var originalpapper som bödlar och domare hållt i sin hand - berättelser från människor som förvisso begått fruktansvärda brott, men som nu ödmjukt berättade om sin fasa och skräck inför det förestående. Människor som plågades genom att först få ena handen avhuggen och sedan, mitt i prästens läsning av Fader vår då han kommit till "Och förlåt oss våra skulder", fick huvudet skiljt från kroppen. Ögonvittnen berättar om dödsryckningarna, om hur tungan i det kroppslösa huvudet i dödsspasmer far ut och in i den döda munnen, om kroppen som reser sig i en vid båge samtidigt som blodet trycks ut i två strålar till fyra alnars längd, pumpande, ryckande, skrikande, gurglande.
Detta är inte historier som är påhittade, de finns där djupt inne i vår historia som inte är längre tillbaka i tid räknat än att vår pappas morfars mormor kunde varit en av dem som leddes upp och pressades ner av trästörar, hölls fast avklädd all aktning, allt människovärde och mötte döden i skogen.
Boken kommer att finnas i bokhandeln från den sista november - en del av Sverige.
Läs mer på förlagets hemsida.