Ett syltat fläsk är inte fläsksylta

Ett syltat fläsk är ett långkok på till exempel sida som sedan läggs varm i en lag md salt och örtkryddor. Fläsket får en nästen luftig konsistens med massor av smak.

Just ett sådant fläsk säljer Björks i Färila, denna charkoas mitt i Sverige.

Skär några skivor till kaffet om morgonen bara för att!

Mangolddolmar i smörad kålbuljong med renfärs och rårörda lingon från Hälsingland

Just nu ”betar” vi ur frysen och mest då av fjorårets skörd för att få plats med det nya. 

Hmm! Det var i alla fall tanken, men så står jag där med ett gäng nyskördad mangold med vackra stora blad och så står jag där med ett fång röd rysk grönkål (odlad i Sverige från mitten av 1800-talet och därför kompartibel till torpets ålder) och med vackra nyskördade morötter, romansallad och bönor, jamen det är ju inte kattskit direkt.

Och K hävdar samtidigt att hon inte tycker om kåldolmar. 

Så slag i saken. 

Det fick bli mangolddolmar på renfärs, ris, hårt stekt grönkål och sedan ugnsbakade och så på med en grönkålsbuljong de sista 25 minutrarna. Till blev det en bottenredd klassiker på grädde, grönkålsbuljong (spadet från dolmarna) madeira och brunost.

Men se det blev ju alldeles fantastiskt gott en vanlig tisdag och med en smulpaj på Hovraäpplen därefter. Och K tar tillbaka det där om dolmar.

Oj, vi har så det räcker till i morgon också, vajjört!

Måste åka, men snart tillbaka

Uppstekta kroppkakor från Björks i Färila och med rårörda lingon

Känner en sådan djup sorg varje gång jag lämnar det här stället i Hälsingland. Har aldrig känt så någon gång tidigare från någon annan plats.
Just nu, sista timmen innan vi far, sprakar elden i vedspisen och ger en så fantastisk värme och appropos värme invigde vi bastun igår som i fredags fick en ny rostfri skorsten.

Ebn annan middag i vår vila, helstekt innanlår av ren med gräddig enbärssås, rostade rotsaker
från landet och rårörda lingon

Bara jag och K och bara vila, inga angelägna besök, inga middagar att gå på, inga möten, bara landa i varandra, simma i Ljusnans fors (inte jag förstås) plocka bär från bärbuskarna, mangold, romansallad, morötter, bönor, grönkål, potatis. Så kär i tystnaden, i skogen och utsikten från köksfönstret över de blånande bergen.
Åker tillbaka om 14 dagar hoppas jag för att landa igen i denna sköna tystnad.

Nattvandring XXXVII

-->

Så tänkte jag i nattens värme natten före den ynkliga höstens ankomst. 

Där stod dessa randiga koppar som vi sagt ska till landet.

Ett tag i köket och skräpade, ett längre tag i kontorsrummet i vägen.

Jaha. Så skulle de alltså slås in enskilt i tidningspapper och läggas i lådan som skulle med.

Gick länge och tyckte att kopparna stod i vägen. Från köket makades de undan där de inte syntes stundligen. Men nu stod de på kontorsbänken och alldeles som ett binder.

Alltså skulle jag hitta en tidning att slå in dem i enskilt en och en så att de skulle komma fram hela. Nej det dög inte att vira in dem i örngotten för de var prydligt strukna och fint vikta. Ibland tar vi med oss tvätten hem för att allt ska vara rent där uppe, annars har vi ju förstås tvättmaskin där också.

Så skulle de alltså slås in de usla kopparna vi köpt från ”kinesiska muren” i Älvkarleby. Kinahotellet det aldrig blev något av och där de nya ägarna säljer ut allt jox till ingen vinst alls. Tyska matknivar för en krona styck, kopparna för åtta, men som sagt, snygga är dom inte.

Slår mig nu att tidningskorgen sorterades ut i veckan och att jag gick ner med tidningskassen till återvinningen. Ojdå, inga tidningar hemma att slå in kopparna i. Kanske måste ta örngotten ändå, men om jag gör det så har ju hela arbetet med att stryka varit förgäves och kärleken till att lägga sig med huvudet mot ett nystruket örngott förbi.

Så kom då den morgon vi skulle åka till landet och där stod kopparna och var fortfarande i vägen på kontorsbordet. Dividerade länge med mig själv och hittade en lokaltidning, den som kom igår, ja faktiskt två. 

Men alltså att slå in de där muggarna skulle bli besvär, en uppförsbacke, en knäck i vardagen, något som hade fått vänta för att det krävdes energi och kanske inte var så nödvändigt egentligen. Man skulle kanske kunna mulat ner dem i den strukna högen eller vikta lakanen, men då hade ju allt blivit skrynkligt och fult, mönstret skulle liksom försvinna, mönstret av prydlighet och omtanke och skötsamhet. Ju mer jag gick omkring och tänkte ångrade jag köpet av dessa fula muggar. Varför skulle vi ha dessa på landet? Dessa fula i ett torp från mitten av 1800.

Gick hellre en stund runt och dividerade flera dagar, ja till och med 14. Skulle det vara jobbigare att stoppa dem i en kasse till återvinningen. Nej, vi kan inte kasta porslin bland glasen och inte till brännbart och inte till metall. Och åtta koppar är ändå 64 kronor och såvittjagvet är de goda att dricka morgonkaffe i och enhetligare än de udda lite spruckna och ganska mycket fulare kopparna som står där i lantställets kopparförråd.

Satte mig ner och gjorde slag i saken bara tio minuter innan vi skulle dra för långhelgen. En kopp gick hastigt, två koppar väldigt fort. Lade dem försiktigt i högen av textilier, så att de inte skulle åka runt. Hade massor av tidningspapper runt dem och lade dem omlott som i ett mönster i zickzack. Nu när det ändå blev gjort var det lika bra att göra det som en överbyggnad, MÖNSTER. 

Vad ska jag göra med allt papper däruppe på landet sedan när vi plockar upp dem? Javisst vi kan tända i spisen ikväll, utmärkt papperslösning. Så var plötsligt alla kopparna/muggarna inslagna och låg där väldigt snyggt och det hade tagit fyra och en halv minut av min vardag, av min tid, men i tanken hade jag sysselsatt mig med kopparna i två veckor där de först fått stå i köket och sedan på en upptagetyta i kontoret i vägen.

Fortfarande har jag känslan av att de tog upp alldeles för lång tanketid. Förvisso har jag tänkt annat samtidigt i parallellitet, men när tanken på monotont ligger på samma ”lina” blir det lätt knaster, tankarna blir som en taskigt inställd radioapparat, det är besvärligt att lyssna till.

Vad är det nu det kallas för ”Prokrastinering” och det gör jävligt ont och kan bara anpassas till inte botas.

Prokrastineringskoppar