Pasta som stapelvara, enklaste vardagsmaten.

Pasta är så ohälsosamt, sägs det. Men det slår mig att vi står för en värld av pasta. Skrev om Lasagne i min bok ”Järnspisar Hackekorv och Tabberaset” där jag berättar om hur Maestro Martinino, den som krediterats för samtliga recept i Bartolomeo Platinas ”De Honesta voluptate” (Den ärbara vällusten och god hälsa utkommen 1474.) och där han nämner pasta som en väsentlig råvara.

Cajsa Warg lagade makaroner under mitten av 1700-talet och kokade dem i köttsoppa. Hon kryddar sedan anrättningen med salt och muskot. Och Hagdahl förordar makaroner med parmesan precis som Boccaccio skriver i Decamarone: ”..korvarna som var förbundna med vinet från Bengodi och bergen av riven parmesan”.

På 1350-talet var lasagne /betydelse, litet kokkärl från Lasanum/ så populärt att det växte fram en hel rad med lagnerier i alla byar. Och var det inte Marco Polo som förde med sig dessa alla pastor från sina resor i östanled och fick de förankrade i sin egen värld?

Tillbaka till Hagdahl som förordar de macaroni som är tunna som halmstrå före de tjockare och vermiceller nämns i svenska kokböcker från lång tid tillbaka. Allt detta så långt tillbaka att man lätt kan inlemma pasta tillhörande det svenska köket, den svenska smaken, den svenska traditionen. Faktiskt mer tillhörande svenskheten än julbordet som så som det ser ut idag inte har mer än dryga hundra år på nacken.

Ha alltid fläsk hemma, rimmat salt stekfläsk. Bra även att ta till i sallader som alternativ till pasta.

Alltså kan jag inte låta bli att titt som tätt laga till olika pastarätter, stuva makaroner, koka vermiceller kort som fan och kyla för att använda i en köttsallad av överblivor från änden av entrecoten. Krämiga pastarätter med rå äggula och fläsk, kryddade med svartpeppar och stekflott och/eller grädde. Inte sällan gör jag ett par hundra små små frikadeller att lägga i en hög med smörvänd pasta eller i en thailändsk syrlig soppa med risnudlar.

Jo, det är nog så, pasta till vardags tillhör mina favoriter och inte sällan med en köttsås värd namnet eller helt enkelt med en kryddig tomatsås som vegisalternativ.

August som elvaåring. Kalas igår.

Den här fina killen fyllde år i veckan. Aktningsvärd ålder då man börjar prata om ”då, när jag var liten” och tiden befinner sig odefinierbart långt undan. Har man fyllt elva så har man.

Igår, lördag, hade vi familjekalas med syskon och syskonbarn och förmånssyskonbarn och deras föräldrar. Jättetårta och extremt nybakade Kristinabullar.

Nu ligger förmånsungarna inne med sina föräldrar i vårt sovrum och sover och jag har precis fått undan i köket.

Men den här killen, nyblivne elvaåringen är bara en höjdare av sitt helt egna slag. Vi firade hans födelsedag med det han gillar bäst till frukost, men som han bara får årsdagar; Fattiga riddare och fruktsallad.

Eftersom vi har körrep på kvällen (Nicolai Kammarkör som förresten ger sommarkonsert i Storkyrkan på måndag klockan 19) så blev det snabbpizza till middag. Det här med kör ligger också August nära. I torsdags sjöng han med Sollentuna Gosskör i Edsbergskyrkan på deras avslutningskonsert och med en del av det program de framförde vid konserter i Nice tidigare under våren.

Världens finaste August!

Himlaskärningen har upphört. Kranen är nedmonterad

Så en fredag fick vi en ny skyline från vår stora balkong, den inglasade. Bygget av Sollentuna sjukhus med danderydsgeriatriken och snabbakuten börjar bli klart och kranen monteras ner.

Varje frukostmorgon (det är balkongen mot morgonsolen) har vi kunnat följa kranförarens hiss upp till hytten och hans himmelsbalett med kranen.

I fredags började nedmonteringen. En stor annan kran på en långtradare började hala ner den stora kranen i delar.

Men först väldigt uppseendeväckande och så jävla läskigt att man satt där i morgonklädnad och fick krypsmärta i benen, balanserande högt däruppe gick karlarna med stora slägghammare och jätteskiftnycklar och skruvade och slog så att kranen kunde delas.

För första gången sedan vi flyttade in för ett drygt år sedan spå har vi fri sikt. Det känns helt nytt.

...är snus om än i gyllene...

Inte mer än 36 timmar. Längre tar det inte att göra ett alldeles utmärkt snus, förvisso lössnus men till en minimal kostnad jämfört med hutlösa priser för en enkeldosa i affären.
Jag köper råtobak av finare märke. Det vill säga ekologiskt odlad tobak mald till något som är lite grövre än ettan. Priset per kilo färdigt snus blir då 120 kronor. Att jämföra med industrisnuset "ettan" som i "billigbutiken" kostar 1330 kronor kilot.

Har provat med att köpa hela tobaksblad som råtobak för att sedan mala i min egen snuskvarn vilket inte var en så god idé. Tobaken "yrde" runt med hysteriska nysningar till följd och faktiskt också aningar av snussjuka, dvs nikotinförgiftning med yrsel och illamående. Det är ju ingen barnsak det här med snus och tobak, väl nyttjat och med klokskap så räddar det liv.

Nu ligger det här  vakuumpackat och sedan i fryset. Försörjd för de närmaste månaderna. Skulle jag köpt samma mängd i affären hade det som minst kostat 3325 kronor och då med en tobak jag inte vet ursprunget.

Det finns flera olika sätt att göra eget snus. Jag kör rent av, inga krusidullöer med konstiga smaksättningar. Jag vill ha en ren tobakssmak så den enda kemin är salt och soda. Eftersom jag fryser snuset så behöver jag inget konserveringsmedel och med exakt rätt mängd vatten i snuset behövs heller inte konsistensgivare.

Den här gången prövade jag att snabbfermentera snuset hårt packat i behållare i ugnen inställd på 90 grader. Det tog totalt 36 timmar från lösflygande råtobak till färdigt aromatiskt snus. Annars brukar jag långtidsfermentera i 70 grader i en gammal riskokare, då tar det en vecka och med ständiga omrörningar. I början när jag gjorde eget snus byggde jag en ugn som häll rät temperatur av en gammal kylväska och en 60wattslampa. Det gick också bra men lampan exploderade några gånger och nu är det ju också svårt att få tag i dessa värmealstrande lampor.

Nu säger vän av ordning att det är åt helvete att göra reklam för snus så här ogenerat och utan att lyfta fram att snus är farligt. Jag gör det, säg att det är åt helvete, men rök då hellre.

Några "go'bitar" att förhålla sig till närmaste tiden