Picard, okey jag gav dem en chans

Picard flyttade in i Sollentuna Centrum för en tid sedan. Har handlat och smakat tidigare utomlands. Tänkte att det passade bra med en lunch därifrån för Alma om mig, gräsänklingar som vi varit i veckan.

Sagt och gjort och jag möttes, och det hade jag alldeles glömt bort sedan Paris, av den där rena, avskalade butiken.

Köpte confiterade anklår sous vide, potatiskroketter och fyra köttspäckade griskorvar från Toulouse. Tillagade efter konstens alla regler eller i alla fall så som jag upplystes göra på förpackningen. 20 minuter sjudande i påsarna och i vatten för anklåren.

Jo, köpte reducerad ankleversås också, i små frysta bitar, bara att värma försiktigt, alltså låta smälta långsamt, i en teflonpanna.

Det var sjusärdeles god mat. Anklåren kanske hade haft nytta av att rimmas lite ytterligare innan confiteringen, men jag är ju saltfreak så det är förlåtet. Kroketter är ju svårt att misslyckas med som frysmat, men hade en god frächör, korvarna var okey, inte mer, men såsen hade ett djäkla drag och var befriad från smakförstärkare och annan skit.

Okey, det blir fler vändor när inspirationen tryter.
Kändes lite som den där föraningen folk hade i slutet av 50-talet att framtiden nu är här.

The Flying Elk med tunga gedigna smaker

Bild från Björn Frantzéns Instagram

Så dyker det upp ett smakminne som är rent av nostalgiskt, gamla Frantzén Lindebergs fattiga riddare med gammal vinäger, parmesan, tryffel och gräddkokt silverlök. Jag minns så väl den fullödiga smaken, den som uppfyllde inte bara munhålan utan hela kroppen, man föll liksom pladask och det svindlade samtidigt. Jag såg folk runt omkring där tårarna trillade efter kinderna. så inihelvete gott var det. Ikväll håller Frantzén en popup i Studion, då är det samtidigt fattiga riddarens återkomst, exakt så som den serverades under flera år på Frantzén.

Var med Alma på The Flying Elk i tisdags kväll. En massa nytt på menyn men längtan efter det senast ätna var så stark så Alma tog landets bästa fish&chips och jag tog Björn Frantzéns schnitsel. Något är gemensamt utöver Björn, mellan den fattiga riddaren och det som serveras på Tfe, den där omsorgsfyllda smakbehandlingen, nogsamheten i det som läggs fram, kombinationen av råvaror och djupet i smaken, man driver råvarorna så långt det någonsin går och det är väl det man sammanfattar med begreppet Gott...Djävligt gott.

Så avslutade vi middagen med en var sin Eton mess

10 sec of our burning Swedish stove

Syrerika morgnar

Älskar de här morgnarna som här utanför huset och när det är vitt ute och man känner varenda andetag.

Mullbänkar och nytänk

Byggde först upp lådorna och lade dubbel kartong i botten...

Äh, det där med nytänk kanske är en överdrift. Linné anlade mullbänkar vid stora huset i Hammarby, kanske inte på samma sätt, men ändå. Den gamla statarlängan tycker jag sett lite andefattig ut från entrésidan utan rabatter. Närmast huset är det knöligt och dant med byggsten och dränage så det är inte till att gräva för att få till en rabatt. Tror heller egentligen inte det funnits någon tidigare under de dryga hundra år huset stått här.

...och över kartiongen strör jag färsk hästskit...

Gjorde helt sonika så som jag nyligen lärt mig för att anlägga på nytt, förvisso som odlingsbäddar, men det borde ju funka även till framtida blomstrande rabatter. Isolera grässvål och ogräsbankar med nedbrytbar organisk kartong i dubbla lager, sedan färsk hästgödsel sen på med 40 centimeters lager av misslyckad ensilage.

Tog de gamla odlingsbänkarna från köksträdgården och byggde upp. Dessa ska tas bort när väl mullbänken är färdig om ett eller två år - det är så fult med lådor kring växterna. Funderar på att grönmåla dem så att de "försvinner" under tiden.

...för att sedan avsluta med ett tjockt lager med ensilage som jag trampar rejält utan att packa ihop. I vår lägger jag på ytterligare ett tjockt lager ensilage och där det ska sås eller planteras föser jag undan och lägger ett par nävar frisk jord, sen sköter sig det hela själv och blir till prunkande rabatt. Efter inte lång tid alls är här ett myllrande mikroliv som förvandlar allt till finaste mull.

Vet ännu inte riktigt vad jag ska ha här, det får vi se frampå vårkanten. Kanske löjtnantshjärtan som perenner och gullris, smultron förstås och lila höstastrar, jättevallmo, kärleksört och så sommaraster, prästkrage, nåt av dem och lite till och i omgångar så att det ständigt är blomster i rabatten. Har väl några dagar till på mig att kanske få ner några växter från gamla odlingsstället på Fyndet, men eftersom jag har färsk gödesl i botten kanske det blir för starkt, vet inte, kan experimentera.

Uppe i kökslandet är det i full gång med de stora odlingsbäddarna. Blir nog klar den här veckan. Återkommer om dessa - blir nog väldigt snyggt.

Mitt i hösten

Vemodigt, men vemodet hålls tillbaka av kontemplation, gårdskyckling och ostron!

Fond på G

Så mycket skit i de här produkterna

Bilden säger mer än tusen ord. Å andra sidan har jag inte sett ett livsmedelsinnehåll beskrivas med så många ord, så många att det inte längre är värt att kallas för livsmedel.