 |
| Bild från Björn Frantzéns Instagram |
Så dyker det upp ett smakminne som är rent av nostalgiskt, gamla Frantzén Lindebergs fattiga riddare med gammal vinäger, parmesan, tryffel och gräddkokt silverlök. Jag minns så väl den fullödiga smaken, den som uppfyllde inte bara munhålan utan hela kroppen, man föll liksom pladask och det svindlade samtidigt. Jag såg folk runt omkring där tårarna trillade efter kinderna. så inihelvete gott var det. Ikväll håller Frantzén en popup i Studion, då är det samtidigt fattiga riddarens återkomst, exakt så som den serverades under flera år på Frantzén.
Var med Alma på The Flying Elk i tisdags kväll. En massa nytt på menyn men längtan efter det senast ätna var så stark så Alma tog landets bästa fish&chips och jag tog Björn Frantzéns schnitsel. Något är gemensamt utöver Björn, mellan den fattiga riddaren och det som serveras på Tfe, den där omsorgsfyllda smakbehandlingen, nogsamheten i det som läggs fram, kombinationen av råvaror och djupet i smaken, man driver råvarorna så långt det någonsin går och det är väl det man sammanfattar med begreppet Gott...Djävligt gott.
 |
| Så avslutade vi middagen med en var sin Eton mess |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar