Det lilla har inte en chans när det stora kör över, snart inga specialister kvar

Hörrni, det håller på att bli en utslätat opersonlig sörja!
Snart kan man inte vända sig någonstans för att få experthjälp.
Gå till en affär och köp en matvara och fråga över disken vad man kan laga av det man tänkt köpa och man får ett goddag yxskaft till svar om än ett svar alls.

I de största köpladorn, börjar "båsen" gapa tomma. Folk har inte råd att etablera sina verksamheter där. Det är för dyrt. Mångfalden krymper, dumheten tar över, allt för att köpa så billigt som möjligt och utan en tanke på att man blir fullständigt blåst.

Snart kommer ett nytt hål gapa tomt i centrumanläggningen i Upplands Väsby. Den 16 januari köptes centrum av Grosvenor Fund Management Continental Europe.
Tydligen är det så att de som hade kontrakt med de tidigare ägarna får en rejäl hyreshöjning när kontrakten ska förnyas. Hyran är ett sätt för ägarna att forma sitt centrum och skapa den profil man vill att anläggningen ska ha. I Väsby har det funnits en hel del små entreprenörer som drivit sina familjeföretag i godan ro.

Ett av dem är Väsby Sybutik och där tar sagan slut nu, i september slår man igen och Väsby förlorar ytterligare kunskap, expertis och personlig service.

När jag var riktigt liten hade morsan en faster som var tavelmålare. Hon hette Abla och var ensamstående mor och drev en liten affär i Norrköping, en broderiaffär. Det är snart 60 år sedan och det är klart att tiden gått framåt, men hallå, kunskapstappet är våldsamt.

När jag var barn i Norrköping fanns specialbutiker för fisk, mejeri och kött vid sidan av en rad andra specialbutiker.

Här och var har förnuftet segrat, i alla fall vad gäller mat och livsmedel och det har givits utrymme för nya saluhallar där det finns ett ansvarstagande från producent till kund och där säljarna är lyhörda visavi kundernas val och krav.

Igår var vi i Väsby Sybutik, handlade någon stuvbit, ett fantastiskt tidigt 70-talstyg och så köpte vi två och en halv meter vaxduk till stora köksbordet.
Sorglig tid.

Sammanfogad restmat med nybakad hallonpaj

Hallonpaj

Lakritsstekt kålrabbi på blomkålssoppa på lammfond

Sommaren är ju sådan, att det blir lite hipp som happ kvar i kylen, en bit här och en annan bit där. Efter lammgrillningen fick jag ett lammben över att baka stenhårt i ugnen med rotsaker och lök, såga sönder och sedan sjuda i 24 timmar till en liten amatörfond som sedan fick bli bas i en blomkålssoppa på rostad blomkål och med stekt kålrabbi med lakrits och en gnutta farin.

Från lammskanken från Antuna som jag styckat ur fanns en bit innanlår kvar som jag slängde på heta grillen och till 52 grader. Lite olika bakade kålsorter var också i kylen som överblivor, körde på lite mer smör och la i ett foliepaket med ytterligare örter.

Frukostmaten har blivit lätt som en plätt i sommar, en smörgås, ett antunasprättägg en kopp te eller kaffe, inte mer. Första morgonen med lite hösttemperatur blev det en favorit, stekta fläskskivor!

Hallonpajen är lömskt god. Kristina slår ihop den på ett kick och det är njutning från första till sista kanten på formen, knäckigt samtidigt syrligt och sött, mjukt och mört med en hallonsmak som biter en rakt ner till tonsillerna.

Så är det och så får det bli, nu sätter jag mig i solen en stund och andas.

Ordinerad promenader i det vackraste, och med det vackraste, av vackrast

Ffg har jag sällskap i mitt promenerande, till och med att jag blir väckt ur vardagslunken med mantrat "promenad".

Först reflekterade jag bara, "kan vi inte ta bilen".

Vi gick för att hämta ägg på gården, lagom i skymning att hinna fram och tillbaka innan det blir mörkt. Vackert över åkrarna med moget vete och knallblå kornblomst (blåklint)

Passade på att sitta i solskenet idag och kärna ur bigarråerna till sylt

Jisses så vackert vi bor. Så snyggt att till och med promenaderna blir njutningsfulla och aldrig tvingad svettgång.

Antuna Kajsa Karlssons lamm på grillen och vänner i paviljongen

Första kvällen i sommar som vi kunnat sitta ute, tropisk värme i augusti,
satt kvar till 22 tiden. Kattugglans ödesmättade sång ljöd sedan in genom
det öppna sovrumsfönstret.

Närodlat lamm, Kajsa Karlssons på Antuna.

 Nu gick det där sista av Antunas lamm. Styckade ur låret och grillade utan att tramsa. Lammet har så mycket smak i sig självt att det är onödigt att lägga till med marinader och örter, de fick komma med i lite olika röror, en hummos, en baba ghanoush och grekisk yogurt med vitlök.

De olika kålsorterna och färsk lök i foliepaket med örter och smör

Till lunchen blev det Kristinas hallonpaj med vaniljsås

Framförallt fick örterna spelrum i den bakade kålen. Rödkål, blomkål (med blast), toppkål, gul och röd färsk lök blanchades och lades in i folie tillsammans med kryddlandets timjan, oregano, mild mynta, salvia, gräslök och en av de viktigaste kryddorna; Smör. Så får paketen baka ganska hett en stund på glöden. Det är färdigt när det börjar fräsa oroande mycket inifrån paketen. Riv upp och vält ner i en skål, dressa med lite tryffelolja och servera till lammet - en lite läckrare får i kål.

Uppvältade i en stor skål och dressade med lite tryffel

En chokladtårta med kanderade pistagenötter och lakrits samt flingsalt

Så åt vi med vänner i vår paviljong och med tända lyktor mötte vi skymning.

Visst är det bra hemma, men ganska kul att vara borta ockå

Sjautru

Känner ibland stråk av längtan tillbaka, tillbaka till Gotland. Vårt besök, mitt första på åtta år, blev bara en vecka och alla människor vi hade kvar att besöka och några ytterligare att umgås med var åtskilliga. Platser att åka till, att återse fanns hur många som helst.

Thord Karlsson

Därför är vi övertygade om att det blir en tur snart igen...inom kort, förhoppningsvis.

Lovisa

Medeltidsveckan

Vände ryggen till och vips visslade en lergök till

Det var en av de där dagarna som blev så fantastiskt långa. Föreningen Stavgard firade 40 år. (klicka på länken och läs den fantastiska historien). Självfallet åkte vi di, tyvärr bara för en kortare stund, stranden lockade och en hel rad andra besök. Vi tänkte, det är nästan så att vi måste flytta hit igen för att hinna med allt.

Massor av bekanta ansikten dök upp som skuggor ur det förflutna och August blev ett bevis för hur levande historia engagerar. Plötsligt var han och Kristina som uppslukade.
Jag hittade dem borta hos Eva-Marie Kothe, välrenommerad keramiker från Burs. Där satt han och rullade och knådade och var helt lerig som sig bör.

Vips ljöd en lergök över nejden och en mycket lycklig August. Så låter historien så lät det i vinden på tusentalet...kanske.
Nu ligger den här hemma och torkar. Nästa vecka kanske vi ska göra ett försök att bränna den, ris och vedhögen mitt på gården ska tändas på och mitt i brasan ska lergöken stå i en burk av plåt. Hoppas experimentet lyckas.

Så där helt fantastiskt när solen fräser i havet väster om Visby