Det var en av de där dagarna som blev så fantastiskt långa. Föreningen Stavgard firade 40 år. (klicka på länken och läs den fantastiska historien). Självfallet åkte vi di, tyvärr bara för en kortare stund, stranden lockade och en hel rad andra besök. Vi tänkte, det är nästan så att vi måste flytta hit igen för att hinna med allt.
Massor av bekanta ansikten dök upp som skuggor ur det förflutna och August blev ett bevis för hur levande historia engagerar. Plötsligt var han och Kristina som uppslukade.
Jag hittade dem borta hos Eva-Marie Kothe, välrenommerad keramiker från Burs. Där satt han och rullade och knådade och var helt lerig som sig bör.
Vips ljöd en lergök över nejden och en mycket lycklig August. Så låter historien så lät det i vinden på tusentalet...kanske.
Nu ligger den här hemma och torkar. Nästa vecka kanske vi ska göra ett försök att bränna den, ris och vedhögen mitt på gården ska tändas på och mitt i brasan ska lergöken stå i en burk av plåt. Hoppas experimentet lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar