Klart idag - väderkvarnen på Överby får en ny överrock - Grattis alla surdegsbagare

Där uppe på kullen vid överby har den stått hur länge som helst, Sollentuna Hembygdsförenings hättkvarn, och malt det finaste vindmalda mjöl man kan tänka sig.

Kvarnen är renoverad av Hembygdsföreningens entusiaster och för så pass länge sedan att väder och vind "lakat sönder" (hittar inget bättre ord) panelträet.

Idag publicerar länsstyrelsen i Stockholm att de beviljar vår ansökan till renovering

Jag vet att länsstyrelsen inte minst tog hänsyn till att de gavs ett gediget underlag med ritningar och kostnadsberäkningar ner till varendaste spik. Ett jobb som den enträget arbetande Överby Kvarngrupp ställt samman och som består av Sven Andersson, Bill Bodin, Georg Eriksson, Göran Gripberger, Per-Inge Gyllenhammar, Lillemor Moritz och Sunde Nyström.

Så här illa tedde sig kvarnen när den togs över av Hembygdsföreningen...

Framtiden torde tacka Er för att så medvetet förstått att bevara väderkvarnen som för övrigt är den enda fungerande väderkvarnen i hela Stockholms län och som med mellanrum maler säd för bakning av hembygdsföreningens bröd. För övrigt ett mjöl som är utmärkt för surdegskultur, synnerligen bemängt med de friskaste av bakterier.

Se kvarnen i funktion HÄR!

...och så här fin är den i full drift med klädda vingar.

NOT 1:Överby Kvarngrupp söker fler intresserade som aktivt bill delta i renovering, skötsel, underhåll och malning vid god vid. Kontakta Sven Andersson på telefon 08 754 36 77 om Du är intresserad av denna tidiga agrar och industrihistoria. Hela verket i kvarnen är en sinnrik konstruktion i trä.

NOT 2:Lördagen 21 april är det malning på Överby. Kom och titta på kvarnen när den är klädd och i full gång. Upplev att stå i kvarnhuset när vinden tar i, stenarna sjunger och dammet yr. Hela kroppen rister an av den härliga mekaniken.

Förnekelsen var henne behjälplig efter 30 år på Konsum trots sura morötter och ett halvkilo fett på 850 grams högrev

Vi lever i en gammal Chauchescuvärld lite här och var, bland annat på Konsum där jag varit medlem i en herrans massa år efter minnet från min mormor som var Konsum trogen hela livet och varje år räknade kvitton hon sparade i en stor Gevaliaburk för årlig återbäring.

Jag har tidigare försökt nå fram till ansvariga i butiken att grönsaksavdelningen har det mesta att önska av fräschör speciellt söndagar med vissnande grönt och torra rotsaker, svampar som surnat och orientaliska frukter som inte längre liknas det färska originalet.
Igår köpte jag en påse hästmorötter tillsammans med några kilo lök och högrev för en tänkt gryta av gulaschtyp med paprika och spiskummin. Hade en långkokt fond hemma som mest påminde om en djupsmakande demi glace.

Hemma öppnade vi påsen och konstaterade att morötterna låg i sin egen syrning som gått fel. Det luktade helt enkelt förfärligt. Bakterieangreppet var totalt. En av högrevsbitarna på 859 gram var så bemängt med fett att jag skar bort det och mätte till 430 gram.

Gulasch så som den serverades på Hembygdsföreningen idag

Med min demi glace var jag i och för sig redan räddad, men gillar inte att bli lurad i den butik jag tidigare i alla fall något hållit som bra, mest för den så kallade indoor fiskbutiken och för lite tafatta, men ändå, försök att tänka nytt. Jag tänkte också att det faktiskt är ganska farligt att lägga fram sura grönsaker till försäljning, man vet inte riktigt vad slags bakterie som fått fäste i morötterna. Det räcker ju med någon som kommer från ett toalettbesök med illa tvagade händer för att sådant här ska ske.

Idag travade jag upp till Coop extra i Rotebro med kvitto i hand och med morötterna i den andra. Det luktade verkligen illa när jag steg fram till informations och servicedisken.

Jag förklarade att det här var rent förfärligt och att det, eftersom jag varit en trogen kund, bara var en förlängning av sådant jag påtalat tidigare avseende grönsaksdisken. Jag var också noga med att förmedla det här som från en kund som verkligen brydde sig.

Då står människan bakom disken och och bemöter mig med orden: "Varför skäller Du på mig för"?

Hoppsan!!!!

"Jag tycker vår grönsaksdisk är bra"

Man blir häpen, kränkt och förbannad.

Då kom butiksansvarig. Inga ursäkter, inget engagemang, inget huvudbry, inget rusa direkt ut till grönsaksavdelningen för att kontrollera om restan av vansinnet till morötter ligger kvar därute. Han stod istället tyst och lät sitt butiksbiträde, som redan gjort bort sig, föra talan vidare och hon fortsatte om att ha stått i butik i över 30 år.

Hallå morötterna var sura lukta på dem. Det rann brunaktig stinkande vätska ut över disken genom den läckande påsen. Människan som jobbat i över 30 år i butiken (den som tidigare var OBS-Rotebro) fortsatte enträget mala och att försöka prata om annat. (vilken charmkurs har hon missat?)

"Jag tycker vår grönsaksdisk är bra", fortsatte hon med envishet och butiksansvarige stod bredvid och mumlade ohörbart och ganska fjantigt.

Jag sa att pengarna inte spelade roll utan det väsentliga är att jag vill ha en butik att lita på i mitt närområde och att jag inte skulle bemötas med motord om kvalitet när jag påtalade sådant som kan leda till förbättringar.

"Du skäller och är otrevlig" fick jag som svar. Morsning!

"Så Du ska inte ha något presentkort då"? frågade butiksansvarig som plötsligt fått luft.

Neej tack jag är inte intresserad av att bli kompenserad för skit som sålts. Nu vet jag hur Coop Rotebro är och det kan inte ett presentkort hur stort eller litet som helst ändra på!

En nyslagen Hollandaise till det tryckkokta rotsakerna.

Gammal tradition smygstartar igen - loppmarknad på Hersby

Det var en sådan där absolut idé, kläckt (påskord) i förbifarten som en snabb tanke...."Skulle vi inte kunna ha loppis under påskfirandet på Hembygdsgården"?

Nej, det är ingen stor arrangerad bakluckeloppis. Det är en smygstart.

För många år sedan, långt innan begreppet "loppis" ens var påtänkt arrangerade Lions Club en gigantisk loppmarknad på Sollentuna Hembygdsförenings Hembygdgård Hersby. Den var i sanning årets stora händelse på den tiden i kommunen och en av mina gamla lärare Erik Boström var en av många marknadsgeneraler iklädd hög hatt och jackett. Inte sällan, under marknadsår det regnade, blev hela Hersby till en lervälling, men det spelade ingen roll för folk kom dit ändå för att köpa med sig hem det som de aldrig visste att de saknat så.

Den där idén fanns det inte tid att förvalta. Kör bara!

Det blir en smygstart i en mycket liten skala, till något som kan bli en tradition (om den upprepas nästa påsk till exempel).

Ta med några grejer och sälj. Jag skulle kunna tänka mig att det kommer kvalitetskunder.

Som vanligt annars är Rotsundastugan öppen vilket betyder varmt kaffe, kaffebröd och gemenskap. Handelsboden är fullknökad med kvalitetsvaror med påskanknytning.

Något som redan är en tradition är äggmålartävlingen för alla barn som förmodligen hålls i logen under tak om detta vinterväder ska fortsätta även i morgon.

En annan tradtion på Hembygdsgården är att det dukas upp till påskfirande i stenhuset, ett hus som stått på Hersby sedan 1700-talet. Anne-Berit Lavold blir Din guide in i Sveriges tidiga firandet av påsken. Det var ju faktiskt den tiden som fortfarande påverkade oss barn som är födda på 40 och 50-talet där det äskades lugn och tystnad under långfredagen.

En av landets bästa matbloggare

Jag tror vi sågs på ett gästspel på f/l och har väl stött på varandra i mer ordinära förhållanden på samma krog. En foodie fick premiäräta på f/l:s nya "köksplatster" de som placerats i "luckan" med insikt mot landets bästa kök.



Har generellt länkat till enfoodie (Rasmus) här i högerspalten. Vill bara påpeka att bloggen just nu är oerhört läsvärd och jag själv fastnade alldeles nyss för en flickr-länk med bilder och filmsnuttar från "luckan". Njut för katten!



Här finns också länken till "en dag på f/l" som kan tarva en omtitt.



Mina betydligt simplare bilder från mitt senaste besök på f/l får illustrera det här inlägget dock lika okommenterat som hos enfoodie

Upplysningens tid - mer av ljusarkitektur!

Det funkar så in i vassen att gestalta rum med ljus. En tur förde mig till Rågsvedstrakten med på gränsen till miljonprojekthus. Höga stora betonggavlar, till synes utan inneboende inspiration, men som skrek efter händelser.

Någon klok människa som tänkt förstod att något måste göras och då blev det plötsligt hyperintressant. Rummet byggs om natten med ljus - hoppas ingen sover utan att alla ser på!

Skingrade tankarna med ett årsmöte.

Idag hölls årsmöte i Sollentuna Hembygdsförening. Det var ingen självklarhet att återväljas till ordförande, men tydligen ansåg mötet att den väg jag tillsammans med några i styrelsen slagit an är väl värd att fortsätta. Nu sitter jag som ordförande för tredje året. Övriga i styrelsen är Jan Norling, Heine Henriksson, Anders Boberg, Hanna Ström, Barbro Pettersson, Eva Bysing, Bengt Mattsson, Georg Eriksson med Roljf Kjellström och Scven Andersson som adjungerade.

Min mor Ewy somnade in lugnt och stilla igår

Min mamma Ewy blev 86 år gammal. Kortet tog jag på Lovisas namngivningsceremoni för 12 år sedan.

Ungefär samtidigt som jag skrev om mina gamlingar igår försvann min mamma från livet. Hon gick över gränsen när hon sov, lugnt och stilla, precis som hon själv ville ha det.

Hon var på väg i sitt 87e år.

En sådan här morgon är inte tankarna samlade alls. Hon var mamma, mormor, farmor och gammelfarmor och lämnar efter sig stora tomrum.

Mina första verkliga minnen?
Jag kan vara tre år gammal. Morsan jobbade natt på sjukhuset i Norrköping, hon var sjuksköterska och det måste ha varit vinter. Så kommer hon hem tidig morgon och hon luktar främmande av eter och hon har en mycket kall mjuk kind mot min sömnvarma. Det är nog mitt tidigaste minne.

För tio dagar sedan satt jag på sjukhuset som ett slags farväl när hon fortfarande var nåbar. Efter en hjärnblödning för många år sedan var hon afatisk, men gjorde allt för att ändå förmedla det hon ville säga. Vi höll varandra i händerna, länge. Jag tror så här dagen efter hon dött att hon lika mycket som jag själv visste att vi satt där som ett slags farväl.

"Dör jag nu är det mest sorgliga för mig att jag inte får se mina barnbarn växa upp", sa hon för länge sedan.
Jag berättade för henne senast när vi satt där på sjukhuset att hon skulle bli gammelfarmor igen i september. Hon fick ett sorgligt ansikte och jag förstod att det var tanken på att aldrig få se det nya livet, mitt nya barnbarn, som gjorde henne ledsen samtidigt som hon log, glad över händelsen som skulle ske.

Morsans starkaste sida var att ingenting var henne främmande. Det gick att prata med henne om allt. Med sjukdomen tystnade hon mer och mer. Sista gången vi hade ögonkontakt svarade hon med nickningar, med gråt och leende. När hon blev trött och jag tog farväl tittade hon liksom rakt genom mig som att hon inte längre såg, som om att allt var över. Jag tror hon redan då kände lugn inför det som var omöjligt att ändra på, döden som en del av livet.

Tack morsan, jag är glad över att vi fick sällskapa så här länge.