Inte den lättaste smaken när man är barn. Får SKA smaka lite av kofta annars är det kalv!

Snapshot från Augusts tallrik - "Ta nu, jag har gjort iordning". Fåret i kålen.

Det är ju det som är karaktäristiskt för fårkött, att det har lite av ullsmak i fettet. Man ska inte försöka ta bort den smaken då kan man hellre köpa yngre djur eller kalv eller varför inte kalkon som inte smakar något alls?

Så dukade vi fram får i kål på bordet och eftersom potatis inte förekommer hemma hos oss (LCHF) för en tid så serverades glasnudlar till och hastigt förvandlades min norska får i kål till något "thailändskt".

Lovisa som tuffar till sig som kring tre år gammal


"Men Gud så gott", sa ungarna och detta är inte självklart att höra från en tolvåring, en nioåring och en fyraåring. Min får i kål smakar Norge så som jag minns det från mina många år där och då är det på riktigt! Receptet, om det ska behövas för en sådan grundläggande rätt gav jag bort igår.

Skanning av en Lovisa från 2003-2003

Så fortsatte jag min skanning av gamla bilder och har kommit till en liten låda som det står 2002-2003 på. Det slog oss att ungarna, när vi tillsammans tittade genom bilderna, är så lika varandra att de inte ens själva kan säga vem som är vem vid ett första ögonkast - sånt är kul efter en himmelskt god får i kål!

En får-i-kål att dö för

Lammköttet får koka långsamt, långsamt tills köttet lossnar från benen


Köpte "turkstyckat" lamm i eftermiddags. Två kilo.

Turkstyckat? frågar ni. Ja, det vi kallar grytbitar, men här är det med ben. Sågat lite hipp som happ, sadel, stek, lägg, bog, slaksida, rev. Begreppet Turkstyckat också förstärkt för att jag köper det i ett turkiskt charkuteri som är en liten del i en större affär.

2 kilo av ovanstående (blev 2,4 när allt kom omkring)
olja till stekning
5 lagerblad
4 mindre gullökar till kokning
4 mindre gullökar till tillredning
1/2 vitlök, krossad skalad och hackad
1 kvist torkad mynta
1/2 mindre vitkålshuvud
3 msk vitvinsvinäger
Saften av 1/2 lime
salt

Bryn köttet i stekgryta. Bryn halverade gullökar. Häll på vinägern och sedan vatten så det täcker, vrid ner värmen och låt småkoka tills köttet lossnar från benen, långsamt två timmar(!).

Ta upp köttet med hålslev och lägg att svalna på bleck. Sila buljongen genom en chinoise. Värm igen tillsammans med lagerblad, mynta och vitlök. Låt koka ner till hälften. Sila ytterligare en gång och ställ att svalna (vattenbad om man har bråttom). När köttet svalnat rensas det från senor, brosk, hinnor och ben.

Skär vitkålen i fyrkantiga 2 1/2 cm bitar. Skär fyra lökar i gova båtar. Bryn vitkål och lök i stekgrytan. Häll på vatten så att det täcker och låt koka tills kålen är mjuk.

Ta bort fettkakan på buljongen. Häll buljong över kålen. Lägg i köttet och låt allt få ett uppkok. Smaka av med salt och lime. Servera i soppfat, eventuellt med potatis eller ris.

Ja har precis tagit en portion och det smäller av långkokets alla goda smaker. Spis för en som vill belöna sig själv - en fårikål att dö för!

Rätt ner i grytan - så gott med bara kött, paprikapulver och lök

Bilden är väl inte direkt förtjusande. Med grytor behövs tid både att lagas och fotograferas. Idag hade jag bara tid att laga. Grytan fick ta den tid den behövde.

Fick tag på välhängd ungersk fet högrev i min köttaffär som har den goda smaken att ha söndagsöppet ända till åtta på kvällen. Ur ett kilo högrev skar jag större tärningar. Fem medelstora gullökar i klyftor. Salt, tre matskedar paprikapulver av den starka sort man bäst köper i orientbutiken.

Jag fräste bara köttet i stekpanna, la i gryta och hällde på kokande vatten. Skummade och lade sedan i lök och kryddor, plasta och så på mellanvärme i en timme under plast. Sila ifrån såsen och låt den stormkoka tills mindre än hälften återstår. Kör i en liten toppredning (beurrremanger) och vält tillbaka köttkoket. Rör och smaka av. Som LCHF:are är det här perfekta maten.

Nu är det så att jag gör lunchmat till mina gamla föräldrar. Det vill säga att jag tar i lite extra till varje middag och så kör jag över hemlagat att värma av hemtjänsten som också är behjälplig med tillbehör, sallad, ris, potatis eller annat.

Dagens gryta - barnen bor hos Rodjana i helgen - är betänkligt äten av så här dags. Den är så vansinnigt god och enkel att man liksom inte kan sluta gå där med skeden och ta sig ytterligare suppliment efter första storportionen. Nu måste jag spärra in den i en hermetiskt tillsluten låda och ställa i kylen så att farsan och morsan får lunch i morgon!

I ett bildminnes arkiv - kul återseende.

Lovisa på gräset hos farmor och farfar när de bodde i Viken och det här glädjefnattet hade hon sommaren 2001

Jag fick en "Plexgear" på Kjell & Company som visar att framtiden redan är här. Ropen skalla "Scanners för alla". Jag tillhör dem som har lådvis med papperskopior undanstoppat på alla märkliga ställen. Hittade ett 20-tal kopiepaket i strumplådan.

Med "Plexgear" tar det bara någon sekund att på ut en godkänd digital bild i storleken 300 dpi. Har ambitionen att digitalisera alla mina pappersbilder, även de som man i förstånde kanske ratar.

Nej jag är vare sig sponsrad eller har andra barn ihop med Kjell & Company och scannern är köpt i butik. Måste skriva det efter diverse turer i bloggvärlden där bloggare gör uttalanden i betalad sak. Det enda jag har är arbetsstipendium eller liknande, då och då och inte alltid, från Författarförbundet. Ingenting annat och jag företräder bara mig själv! Om en avvikelse skulle ske, vilket ännu inte hänt i bloggens historia, så meddelar jag det tydligt och klart.

Alla helgons natt. Jag väljer den här bilden istället för att trängas på kyrkogårdar och tända ljus. Under året har förvisso en och annan gått under tiden, inte i min absoluta närhet. Syster Nut från Thailand är nog den som stått närmast. Hon bodde hos oss i långa perioder och rycktes bort alldeles för tidigt. Den här bilden tog jag i Thailand bara lite appropå med Alma. Förstod nog inte då att den skulle användas nu.

Nu under Allhelgonanatten, när jag inte kunde sova, tog jag fram en massa pappersbilder på barnens kusiner i Thailand, förmodligen bilder som kusinerna inte haft en aning om att jag har. Sålunda publicerade jag dessa på Facebook då alla är med där och med kul reaktioner som följd.

Hittade också en del gulliga kort på ungarna när de var små...eller mindre ska jag väl säga. Här nedan en liten exposé:

Lovisa

Alma till häst, för övrigt samma häst som jag själv red på när jag var i samma ålder...


...och som nu digitaliserats ett halvsekel och mer efter bilden är tagen i Norrköping på Källvindsgatan...

...och här är det Lovisa som jämte jag själv rider trähäst. Den var ursprungligen alltså en häst på hjul och med avtagbara gungmedar. Dessa har dock försvunnit, men hästen med hjulemn finns kvar...den står under kyrkbänken i köket idag, August har stall där

Glömmer aldrig

Stora barnen, Gaston och Liva, när de var mindre.

Lovisa är fortfarande en unge som gärna lever ut sin mimik som här när hon är krigare

Godisregn över Rotebro - Dag Öhrlund gav bort fyra kilo choklad

Det hände sig i rättan tid att jag var ute på Facebook och just då flashade succéförfattaren och "nästangrannen" Dag Öhrlund att han hade fyra kilo guldpengar från Kramellkungen att ge bort efter principen: "först till kvarn".



Nu är fångsten bärgad till Hollywood ivrigt applåderat av barnen och som extra bonus låg Buthler Öhrlunds låg "Ares Tecken" med i pocketutgåva. Jag, med LCHF-diet får läsa boken och barnen äta halloweenchoklad.



Plötsligt händer det!

Calzone - en muta för klippning och hot mot LCHF

NEJ NEJ NEJ. August vägrade fullständigt att klippa sig. Vi försökte med hamburgare, med grejer. Då sa han att han går med på att klippas om jag gör det md maskinen där hemma.

"Okey då, pizza, då åker vi till Stinsen", dividerade fyraåringen






Så fick det bli, håret väck och insatsen var min egen LCHF-moral.
Jo jag har gjort en del avsteg sedan början av maj. Därför har jag hamnat på en platå några veckor, faktiskt nästan en månad, där vågen inte rört sig. Okey då, tänker jag, bara inte den rör sig uppåt. Därför gick jag med på att äta pizza ikväll, någotvi inte haft i huset på ett halvår. Själv blev det en calzone, välmatad, småungarna tog varsin kebabpizza och Lovisa en gorgonzola med oxfilé.



Det blev två pizzakartonger med överblivor med hem och som vanligt sa vi..."Aldrig mer, bara kanske". Jag tror själv aldrig att jag blivit så mätt på en Calzone vilket understryker de senaste månadernas diet.

Och August då? Nyklippt och fin och med detta en helt annan liten kille.

Jag gick på det igen - trodde jag köpte isterband, men fick grynkorv av dålig kvalitet

Ja, ja, det fick väl duga ändå, men jag kände genast när de var ostekta att det var något som inte var rätt. Påminner lite om paradoxen i René Magrittes "Ceci n'est pas une pipe". Det stod "Isterband" på paketet från Charkdelikatesser och det såg ut som "isterband", men är det "Isterband", nä!

Ungarna som tog första tuggan sa - "det här är inte isterband, det här är vanliga band, grynkorv".

"Det smakar taskigt hemlagad korvkaka".

Dagens ickeisterband med grädd och Philadelphiaoststuvad brysselkål och lättkokta smörsvängda vaxbönor. Det hade varit roligare att inte bli snuvade på isterbandssmaken.

Fenomenet är tråkigt och en nedmontering av vår matkultur. Isterband som företeelse är vi förvisso inte ensamma om i världen, vilket det sammantagna jag skrivit i ämnet ger en hint om, men att i smyg ta bort syran ur isterbanden är som att ta bort pipan från en Magrittemålning och fortfarande ha texten kvar.