Grillmästaren i Kevan

Man rår inte för att det heter Kevan, platsen där folk har valt att sommarbosätta sig i en dalgång med lerjord för att odla och koppla av.
Våra vänner skulle "bara" ha en liten bod av friggebotyp och så fick det vara det första året, men trivseln blev så stor där i den varma dalen i Bro att de beslutade sig för att bygga lite större, och nu är en sommarstuga med vita knutar mer än halvvägs.
Vi kan vä'l säga att vi bjöd in oss själva när Goy och Kjell var på väg till affären. Och bjudna blev vi på olika slags grillat med potatis och sallader. Tunga regnskyar hotade, men störde oss inte. Ungarna lekte i gräset och borta vid lekplatsens allmänning.
Se, så exakt ska semesterkvällar njutas. Det har blivit så svenskt på något vis även om både kjells och min familj blivit hälsosamt uppblandad från andra sidan jorden och samtalet för kvällen handlade om maten som sammanbindande kitt

Kvällens kantarellsmörgåsar

Det lilla vi fick blev perfekt till en förrättsmacka. Resten av middagen blev stekt lax, gravad lax, nygjorda vårrullar. En sådan där befriande restmiddag i alla anpråkslöshet och med massor av smak.

Kantarelltorrt men kantareller ändå och smultron och blå bär

Men skogen bjuder ju på så mycket mer. Blåbären och smultronen har mognat och Rodjana, Alma och Lovisa är inte sena att plocka handfullt att slänga i sig och njuta.

Vi väntade oss lite mer än vad som var och vad som blev.
Vanligtvis betraktar vi fläskfilé som nödmat, men med självplockade kantareller i grädde går det an.
Tidigt i veckan fick vi ihop det i just den kombinationen.
Idag var vi ute efter regn och värme.
Vår kantarellstig brukar vara betydligt frodigare än så här och längre ner brukar det vara som en gul matta

Det mesta där vi vet det finns var så uppbökat av vildsvinen att det inte såg vidare ut och det som fanns var bara torra svampar som det regnat på och det vet man ju hur det blir.
Jo, vi fick ihop lika mycket idag som sist, men inte av den där riktigt sköna kvaliteten. Ett svampsmör kanske?
Djädrans vildsvin.

Kalven - snuvad på det bästa - flisigt skön kalvdans

När vi var hos Yvonne Edlund på Väddö Gårdsmejeri fick vi inte bara underbara ostar utan också råmjölk till kalvdans.
Idag lagades det kalvdans i det tabberasiska köket - och vilken kalvdans det blev!
Att vi också råkade ha hjortron hemma gjorde saken bara "liiiite" bättre. "Fådda" hjorton smakar ohyggligt bra.
Middagen föregicks av prima entrecote och rostade färskpotatisar, vispad smör med vitlök från Lindahls.
(Jag har kalvdans kvar till frukost).

Ett blått och orange landskap

Hittade den här också, glasad och ramad i ett stort kuvert instucket bakom en frack och en smoking från tidigt 1900 tal.
Landskapet är från Gotland tror jag, målat någon gång under början av 90 talet - tänkbart prick 1990. Gjorde en hel hög sådana där skrapade landskap som berättade på ytan såväl som i färg.

Neonskulpturer vid garderobstädning

Det är lite lustigt - jag tycker den här bilden funkar än. Det är polaroider tagna av skulpturer som jag gjorde till en utställning i Stavanger Konsthall alldeles i början av 80 talet.
Det är alltså fotograferade ljusbilder och därför biter de tag i varandras uttryck.
Skulpturerna är tre i ett triptyk och med olika slags bakgrund/podium. Vax, målat plexiglas och canvas. Neonerna i gult, rött och grönt,.
Jag är djäkligt glad över att ha det här collaget kvar.
Så hittar jag en annan bild av en mycket ung man med konstnärsskägg och en annan neonskulptur. Ett litet tabberasets eget privata dokument.

Plötsligt händer det! Åsens mjölk på Willys

Är det inte konstigt?
Här har jag jagat Sveriges just nu bästa kommersiella mjölk, den från Åsens Mejeri, ohomogeniserad, fet och med smakklass.
Första gången vi drack den var i Höganäs där vi fick tag i den på City Gross.
Jag ringde City Gross och frågade om den fanns i Stockholm - de visste inte vad jag pratade om.
Igår var vi på Willys i Häggvik och jag ville ha gammaldags mjölk att späda min råmjölk med (återkommer till den) som jag ska baka kalvdans av. Men där fanns inte Arlas gammaldags så långt ögat nådde, inte Arla över huvud, vilket kan vara befriande i och för sig.
Så var det förpackningen som lurade oss.
Där mitt framför ögonen stod deras platsdunk med den underbara mjölken. Vi såg den inte förrän vi tittat två gånger.
Det är fan ta mig ett under, plötsligt händer det!