Kärlek till sig själv

Lisa visar klarsynthet över odlingsproblematik i ett nysignerat inlägg och jag hakar gärna på - kanske inte med samma klarsyn, men i alla fall med upprördhet och md erfarenheter, tjuvlyssnade under några år på landet.
Det handlar om vår mat, vår odling och vår gemensamma resurs.

Under många år bodde jag på Gotland och umgicks mycket med bönder - det var under förberedelserna för vårt EU inträde - alla var entusiastiska över alla avdrag och bidrag som skulle bli framtiden, äntligen skulle skitgörat löna sig.

Många räknade in pengar på åkrar i träda, andra räknade mjölkstöd och några räknade stängselbidrag och skördebidrag och viltbidrag och öppnalandskapsbidrag.
Så var det flera som plötsligt förstod att de hamnade i händerna på utsädessäljarna som sålde hela kittet av utsäde, gödsel och bekämpningsmedel, men ombesörjde då skörd och transporter och allt. Potatisbönderna köpte utsäde och efter skörd sådde de grönsgödsel på åkrarna, rajgräs.
VA BRA! sa vi, ända tills vi förstod att i kittet ingick också en slags roundup som tog död på grönsgödslet vars enda funktion var att tillfredsställa statsmaktens krav på minskat kväveläckage - att sedan bekämpningsmedel (vilket jag avslöjade i en artikel i Gotlands Tidningar redan 1978) gått ner i grundvattnet spelade mindre roll.

Det bekämpades så innihelvete att bönderna själva inte åt de grödor de odlade och när man frågade om man fick handla av dem svarade de kategoriskt nej då det egentligen inte var deras egen gröda utan skörden tillhörde "Kittet" och det skulle jag inte köpa för det gick knappt att äta. Inte heller grisarna, eller broilersarna, eller tomaterna gick egentligen att äta

Och de som förväntade sig bidrag för att lägga åkrar i träda fick inget bidrag för det gällde inte åkrar som redan slutat brukas utan åkrar som lades ner i samband med ansökan.

Det är därför, med den erfarenheten, jag idag i yngre medelåldern (!), finner en så stor njutning i att själv odla, att så, rensa, skörda.
Och det är därför jag med så stor noggrannhet väljer ut det vi ska äta och det vi handlar. Detta av respekt för mina barns liv och så av kärleken till mig själv.

Övervintrad kål

Medvetet fick den så kvar, åtta plantor, Rysk slätbladig grönkål, en gammal svensk kulturväxt från 1800 talet (säkert ännu äldre). Den går vi och skördar av vintertid. Nu under vären ger den välbehövd smak och c vitamin. Wokad med ostronsås, salta sojabönor och tillsammans med fläsk är den bättre en kinesisk broccoli med de mjälla stammarna.

Så här lagade Rodjana till den idag. Stekte i olja (wokade) och så olika sojasåser och ostronsås som kålen vick stuva i utan att förlora form, fläsk till!

Den sköna konsten

Riktig odlingsdag - med ryggont som konsekvens. Vita påskliljorna står vackert i solen och jag fick till de perenna rabatterna. Tog bort massor av tuvor av bergsklint och gulris som har en förmåga att sprida sig som kvickrot. Nu ser det "rensat" ut och jorden fick sig en dusör med hästdynga och kompost. Snart ska astrarna planteras ut, ringblommor sås, indiankrassen sättas in som marktäckare, Dahliorna planteras och mina gladiolus får bilda fond mot riddarsporrarna i blått, men det är en månad dit.

Finger Lime

Det är klart att den sätter en del myror i huvudet.
Vad kan det vara? Bilden från den ordlösa onsdagen i veckan.

En böna, en alg, ett kryp?

Proffsen vet redan - den är helt ny.
Och den har en konsistens som små romkorn - när den är övermogen, som de på bilden, riskerar den att spricka upp och citruskornen väller ur det ganska tunna skalet.
Jag fick några av Nina på Grönsakshallen på GastroNord nyligen.

Det är alltså fingerlime och de små kornen som alltså utgör en helhet i de klyftor som skils av med tunna beska hinnor precis som i en vanlig lime eller citron, har en hög syra som nästan gränsar åt sälta och med en smak som är en blandning av lime, citron och kaffirlime (makrut på thai) alltså bergamott.
Jag kryddade en Valborgs-GT åt Rodjana med dessa korn och hon intygade att den då slog över i en limesötma och passade alldeles utmärkt i smak, men såg skräpig ut i drinken.
De frukter vi har kvar ska vi testa i thailändska sallader - säkert mer dekorativt där och framförallt smakrikt.

Barnledig middag med hjärtmusslor, namjim, räkor och majonäs

Vi har nästan glömt hur det är att äta utan barn - vad hittar man på att servera? Vad äter man tillsammans och vad gör man sen...?
Nåja, en liten parvel är kvar hemma, medan storasystrarna är bortackorderadehos vänner vi träffade i templet. Deras telning och lilla Alma kokade raskt ihop att de skulle sova över hemma hos dem och storasyster hängde på - så här blev vi sittande.

Hjärtmusslor - bara nedvända i fräsande hett smör. och till det en namjim het och mustig:

Namjin:
2 msk salta bönor - finns som konserv i glasburk
2 färska thaichilli
4 klyftor vitlök
saften från en halv lime
1 tsk socker
1 1/2 "tumme" ingefära
Buljong från skrovkoket
1/2 kkp jordnötter

Blanda allt och mixa slätt. Det ska vara som en lös, mycket lös puré.

Rodjana lade till det där med jordnötter i tillredningssögonblicket - de ska egentligen inte vara med, men det gav en extra fjong åt röran.



Nu till det djävliga!
Vi köpte hjärtmusslorna i vår lokala butik. Av 1 kg fick vi slänga 300 gram, de var skadade eller döda. (inte bra för 129 kronor kilot)

Räkorna var salta som surströmming, dock ej sura - inte heller bra för 199 kronor kilot

Första kvällen ensamma utan flickorna så fick vi hålla god min i elakt spel och behållningen var de friska sköna hjärtmusslorna och Rodjanas heta namjim.

Stockholm Buddhist Vihara, idag första maj

Jag vill på det varmaste rekommendera Stockholm Buddhist Vihara i Jakobsberg för var och en som vill träda in i lugnet och harmonien.
När vi kom dit idag satt Ven. Banthe Siri Dhammaratana ensam till bords och åt. Vi bjöd ett fat med frukt till efterrätt. Sedan bjöds vi till bords med en rad goda Sri Lankesiska rätter.
Efter min dödenbok vill jag veta hur de döda nås av det vi skrivit, om över huvud - det kan låta konstigt, men är det inte. Speciellt som vi nu för ett nytt bokprojekt går i en sedan länge död kvinnas fotspår och lyfter fram sådant som lagts i det dolda, mörka. Vi är inne och petar i det som kan upplevas som ett själsligt minne. Hon skrev till oss för 125 år sedan drygt, hon vittnade om sin förtvivlan med en otroligt vacker piktur och beredde oss att läsa just nu.
Det är klart att man känner ett obehag på gränsen till det övernaturliga, parapsykologiska eller patafysiska (hon var samtida med Jarry).
Jag frågade Bhante Dhammaratana om företeelsen var inne i oss själva eller om det förorsakades av reella andar - sådant här är rasande intressant nämligen. Och han tittade på mig och log och sa att "det kan vara både ock. Jag kan vara behjälplig."
Nu läser han kapitlet i "Döden i skogen" om avrättningsplatsen alldeles i närheten där de döda vilar i ett slags limbo och han läser kapitlet om kvinnan som talade till oss i en handskriven sida i ett arkiv,henne som vi följer och som vi ska låta berätta om till höstens bokutgivning.
-Det handlar också om att förbereda sig själv, rena sig själv inför arbetet, menar han. Enkelhet och eftertanke.

Vi stillade oss hela familjen och andra gäster i en kort ceremoni.
Sedan fick jag förmånen att köra honom till ett möte inne i stan inför Vesak den 10 maj på Etnografiska och den 17 maj på Viharan i Jakobsberg

Tabberasets böcker på antikvariat

Klicka på bilden för att kunna läsa texten

Det är ju kul att se att de håller priset hyfsat bra.
Tabberasboken om maten hos Astrid Lindgren är slutsåld om det inte ligger några ex kvar hos enskilda bokhandlare.
Ska man ha den inbunden och röd och fin så är det antikvariaten som gäller.
I höst kommer den som storpocket!.
Gå in här och beställ den om Du saknar den.