Estnisk blodkorv

Eftersom barnen tycker det är roligare i Hötorgshallen passade vi på att gå dit för att få tag i sådant som andra familjer där vi bor rynkar på näsan åt, blodkorv och fårtarmsfjälster. De förstnämnda för att vi fick syn på dem i kylen hos Österqvistsoch mindes omedelbart alla stunder med "boudin", den franska blodkorven.
Det här är en estnisk blodkorv och naturligtvis inte alls något i närheten av denne franske sanslöst välmatade och fylliga korv, men vi tyckte ändå att den var värd att testa så vi köpte ett paket och fick oss upplysta att den här, som innehåller korn och blod dessutom är lätt rökt - ska bli ohyggligt spännande. Och fjälstren ska vi använda till nya försök med olika thailändska specialiteter.

Uppe på avrättningsplatsen, tortyrtorget (lyssna till skriken, de har fastnat äruppe) handelsplatsen, Hötorget var det fullt slagsmål om de billigaste priserna på amaryllis och även andra slags blommor, vita och röda rosor i knippen, som handlarna med gälla stämmor ropade upp mot varandra just före stängningsdags.
Vi räddade tre vita och sex röda snittamaryllisar till oss för en ringa penning. De håller till jul.

NK varuhuset som tappat julen

I 20 år har jag haft som tradition att ta barnen till NKs julskyltning.
Förr var det alltid storslagna juliga scener med tomtar och änglar och julharar och snö som fan ta mig såg iskall ut, mystiska tablåer i fönstren som till och med fick mig att drömma mig bort i främmande världar.
Idag gjorde vi en sådan där traditionspromenix efter Hamngatan.
Nu är det paket som öppnas och stängs med mjukisdjur av allmän karaktär, förvisso med en episk skildring av julen, men som ingen orkar läsa, ingen musik som strömmar ut, inget "ho, ho, ho", den gamla slitna magra tomten är borta och ersatt av några figurer som verkar hämtade från den billigare tecknade filmvärd som brukar sändas på childrens channel.
-Det är roligare i Hötorgshallen, sa ungarna.

Litchi - svårstavat namn på sötman bakom skal

Den där litchin har förföljt mig genom senare delen av livet, liksom mangostan och lamjai (longkong). Första gången var på en djungelmarknad utanför den gamla tandtempelstaden Kandy på dåvarande Ceylon (Sri Lanka) och det kom fram en fösäljare och stoppade en iskall skalad litchi i munnen på mig och det var det sötaste, kallaste, mest underbara rosensmak jag någonsin känt.
Så åt jag den vidare på resorna och tidigt kunde jag köpa den konserverad under första delen av 70 talet i en liten kaffeaffär på Nybrogatan som förde en del orientaliska varor. Sedan på en kinakrog under mina tidiga år i Oslo där de kom in i sin egen sky spetsad med sockerlag i en liten rostfri bunke, vita och ganska anonyma, men söta och friska med den lilla motsägelsefulla beskan som dröjer sig kvar.
Idag finns litchijuice på Willys för 20 kronor litern - har inte lust ens att titta på innehållsförteckningen utan blandar den 50/50 med Premiers sodavatten, utmärkt.
I går hittade Rodjana litchi i lösvikt på Vinn för 49:90 kilot, förvisso köpte jag sist tre kilo löst i Chinatown (Jaowarach) i Bangkok för noll och ingenting, men efter svensk förhållanden så är det där ett superpris efter modell - är hur mycket ni vill!

30 menyer - en med thaislut

Allt om Mat och Astrid Abrahamsson har givit ut en Menybok som är riktigt läsvärd.
Rodjana fick den på posten häromdagen och efter lite bläddrande förstår vi varför - ett sätt att tacka för ett recept.
En riktigt praktfull bok med jätterolig läsning och så med bland annat Rodjanas sätt att göra ett kladdris med socker, kokosmjölk och mango - ja ni vet den där traditionella thaidesserten "Kaoniew mamuong". Och när vi tittar efter så var det på "90-talet" hon lagade det för AoM. Tiden går.

Upplysta rondeller - myspys i kommunal tappning

I morse när vi körde ungarna till luciuafirande så möttes vi av marschaller runt hela vår rondell utanför matarvägen. Och så längre ner över den vackra bron började marschallerna lysa i rad efter mittlinjen och så runt mellan två rondeller. Det var så juligt och så vackert, så avsiktligt mänskligt. Så fick jag höra att det var dekorerat så i varje rondell i hela kommunen - fantastiskt.

Vanilj, saffran och lussebrud

Traditionerna bryts, snart har vi stjärnanis i lussebullan, jul som jul, pyttipanna av smaken. På dagis idag bjöds lussebullar. Ett annat ord brukar vara saffransbröd - det var saffran förvisso, men mest vanilj.

Det är legio egentligen, MEN JAG VILL HA LUSSEBRÖD PÅ LUCIA! MED BARA SAFFRAN!
Så var inte ett öga torrt när tomtemor, lucior, tärnor, pepparkaksgubbar och nissar ställde upp och till frk Eriks gitarr sjöng om Staffan på tallegren och andra kända luciasånger och Alma var tomtemor för att bryta trenden med glittret och ständiga uppdatering av nattsärkslängd.
Alla föräldrar bänkade sig och alla hade kameror och filmkameror för man är ingen riktigt ansvarsfull förälder om man bara bäddar in det som händer i minnet utan att dokumentera det "på riktigt".
Se det var en riktig luciadagismorgon.

Stalledräng på tallegren

Så kan det se ut i sinnevärlden om man är fem år och ska sjunga på dagis i morgon tidigt och har svårt för att somna.
Vi sjöng Staffansvisan tillsammans och Alma sjöng själv - hon är supertonsäker, men texten?.
Tänk om hon fått vandra vidare i livet med strofen: Staffan var en tallegren, vi tack om nu så gärna.
I hennes tankar kanske Staffan var släkt med Ekorrn i granen. Ekorrns julvariant: Tallegren som tallegren med Staffan själv uppå, vi tack om nu så gärna.
"Gra dok moo tod gratiem", marienerade syrliga friterade broskben med friterad vitlök.

Så frågar Zwampen i ett inlägg från den tionde om våra syrade broskben.
Bara därför söke jag på broskben på min blog och hittade en hel del skrivet, men ingenstans hur de marineras och hur de syras och vilka alternativ som finns. Åter kommer därför om det så snart jag kan.