Offentlig julgran skönhet i år

Läser kommunens julgransansvarige min blogg. Enväldigt dömde jag Sollentuna kommuns julgran till "världens fulaste" här på bloggen förra året den 29 november.
När jag sent omsider, efter en utmärkt oxbringa på Edsbacka Bistro igår, kom till mitt skrivarkontor i kommunalhuset var det redan decembermörkt. Planen utanför lystes upp av granen, en präktig småländska (gissar jag), den vackraste i mannaminne, men då har jag bara sett den i mörker.
Årets praktgran i skydd av mörkret

Förra årets gran var en riktig söderlägesruska med grenar bara åt ena hållet. Sedan var det någon stjärna på kommunen som beslutade att den skulle kläs med tunna slingor istället för lysande glödlampor. Och tre dagar senare kom en decemberstorm och blåste de fjäderlätta slingorna dithän sidan där inga grenar fanns. Granen fick sig också en vindtörn och hamnade snett. Och där i tomheten glittrade ljuset i härvor och det var så tragiskt fattigt och osmakligt tråkigt att folk blundade när de gick över torget.

Kwaytiao till 8 årsmiddag

Åttaåringen fick välja när hon skulle ta ut åttaårsdagen i förskott och fick besök av storasyster och hennes Kalle. Hon valde "Kwaytiao ngua", nudelsoppa med skivad högrev och tofu. Sök på Kwaytiao uppe i vänstra hörnet på min blogg och det finns läsning som räcker kvällen till ända.
Bara "Garren" som saknas, Liva, Alma, Lovisa och August hemma i soffan kväll, ett spann på drygt två decennier.

Lovisa tar ut sin födelsedag några dagar i förväg bara för att så många som möjligt i familjen ska kunna vara med och fira - på söndag blir det ännu mer firande och på måndag blir det sedvanlig väckning med födelsedagsbricka och presenter.

Så blev det Rodjana äppelkaka med saffran till dessert - en sådan där riktig ryggmärgskaka som hon gör ur inspiration och som är saftigt härlig och gul som en sommarkvällssol.
Är det någon siom vet förresten varför handvispad grädde blir så mycket stabilare och "gräddigare" än den släta maskinvispade?

Äntligen thai igen

Det har varit så vansinnigt stressigt och mycket resande så vi har inte haft tid att ens sitta ner tillsammans kring en riktig thaimåltid - men idag kändes doften ända ner i trappen när jag kom hem. Riset, "nam prig kapi", syrad kål, färska små auberginer, skuren färsk lite bittrare gurka, "pad toua ngag", "kaitôd". För den oinvigde tarvar den thailändska "poesin" en förklaring och översättning. Se bildtexterna och känn smak, doft, motstånd, kärlek.

Grönsakerna att dippa ner i den goda såsen, små auberginer närmast, gurka och syrad vitkäl.
Nam prig kapi är en fermenterad räkpasta, het som synden, salt som havet och djup som en ocean...med andra ord själva livet.
Pad toua ngag är stekt tofu med salta bönor och shitaake, krispiga böngroddar och ostronsås. Serveras med en kaitôd som är en thailändsk omelett saltad med fisksås och med gröna streck av vårlök, snarare friterad än stekt, uppblåst och stold gul som solen och med leendets bredd i smaken.

Kultingarna som blev julskinka

De små svinen som telefonkameran fångade i somras.

Den minnesgode kommer ihåg att jag bloggade från Gotland i somras och besökte två bagerier som föll oss på läppen något oerhört (Hablingbo och Rute).
Hablingbo deli hade nyfödda och synnerligen underhållande Linderösvin på bakgården, nåja, "bakåkern" kanske man ska kalla det!

Ungarna gosade med de små kultingarna. De var hejdlöst söta.
Nu funderar vi på att kanske beställa ett av dem som julfläsk efter att Gabriel Wallden haft vänligheten att kommentera och lägga till tipset. Om inte någon annan hinner före förstås för de säljs på internet och HÄR är säljplatsen.

Bregott av tjurutsöndring

"När jag blir stor ska jag också göra bregott"
Så säger den lilla tjurkalven i Bregottreklamen.
Påminner mig om en historia alltid farsan berättade:
"Hemma var det grannen i Harnäs som var lite bakom och ägde en getabock. Vi grabbar var lite djävliga mot honom och frågade, 'mjölkar han någe då?' och gubben svarade alltid, ' jaarå, en halv kaffekopp om dagen!'

OBS Rotebro = Östtyskland -69

Visst känns det Öststat. I alla fall i färg och i ansvar för varorna, i stil och service.
Vi möts av lokaler där skor ligger huller om buller uppackade, tomlådor och papper överallt, smutsigt och mängder av varor där prislapparna är avslitna och där det inte finns en levande själ ur personalen att fråga. Som om ingen vill ansvara. Som att ingen egentligen tar det som varuhuset säljer på allvar.
Lite längre bort hänger utgångna varor på stängerna som en installation från Östtyskland 69.
Kolchosigt, blekt, pastelligt.
Tyvärr är det likadant på matavdelningen utom vid en fiskdisk som är inhyrd privat, eller outsourcad som det brukar kallas.

Indiskt i förrgår - Bingolotto igår

Rickard Olsson har ett ogenerat matintresse och är en kunnig kokbokssamlare - nu har han även min "Järnspisar, hackekorv och tabberas" i sin samling.
Vi hade ett direktsänt, underhållande och roligt möte i Bingolotto igår kväll inför en miljon tittare. Ingen behöver därefter sväva i tvivel om vad min bok handlar om: Den svenska maten, hur den var, vad som hänt med den och hur den kommer att bli.
En lite för vattnig Dal. I Indien har jag ätit den betydligt krämigare och kryddigare. Här hemma också för den delen.

I lördags tog jag hela familjen och goda vänner till den nyöppnade indiska krogen på Rotsunda Torg, en kvarterskrog med ambitioner som drivs av två punjabibröder.
När jag testade att äta lunch där i förra veckan var jag smått lyrisk över de fluffiga kycklingbrösten i den fruktigt goda kokosnötscurryn och lammet som smakade sältbemängd sommaräng.
En Mix Sizzlar (grillat) serverad på fräsande gjutjärnsplatta, möra bitar av kött och kyckling, men varför denna asiatiska och plötsliga fäbless får paprika? I Indien, så även i Punjab, serveras den mest utsökta blomkål och fantastiska potatis (Alu, Gobi). Detsamma gäller för Thaiställena där snålheten bedrar visheten och man drygar ut anrättningarna med billig paprika

Så satt vi där hela konkarongen vid beställt bord med plats för barnvagn och då märktes det att det kanske behövs en liten kurs i både serveringsteknik och tempo samt uppmärksamhet.
Vi fick in en liten soppa som skulle behövt några redningsvarv, en "dal" som inte smakade speciellt, men som ändå fungerade som en "starter".
Så kom riset in lite för tidigt och eftersom sällskapet utgjordes av två risätarproffs från Thailand varav än var Rodjana så kom domen ovillkorlig och hård - Gammalt Ris!
-Det har för det första gått förlänge i varmhållning sedan gått ut på någons bord, kommit tillbaka och sedan värmts, eller vilket man kan hoppas på - kokats, svalnats och värmts.
Hursom var det ömsom klistirga bitar, ömsom hårda och ömsom lösa korn och dessutom blott en aningens basmatikaraktär om ens kvar.


Sedan var det inte kul längre! oavsett de olika rätterna vi beställde. Det roliga var familjen och sällskapet i vars närhet vi trivs, alltid.
MEN - vi ska ge stället en chans till innan vi dissar det helt!