Dagis - kalla handen!

Det här är frk Erik.
Han jobbar på min yngsta dotters dagis.
Han och hans kollegor införde föräldrafika varje morgon.
Jag har skrivit om den här alldeles utmärkta förskolan tidigare.
I morse travade vi först iväg med storasyster till sommarfritids och sedan travade 10 minuter åt andra hållet till förskolan med lilltjejen.
Vi tar den där turen varje morgon - jag inbillar mig att grammen ska rasa.
Konstigt - dörren brukar aldrig vara låst!
Vi ringde på.
Vi fick kalla handen. STOPP

Vi var en av tre som inte läst informationen som delgavs oss i god tid och oå många olika sätt, månadsbrev, veckotavlan. Planeringsdag måndagen den 18e.
Att få en underbar liten tjej hemma en hel dag - det är ju bara en tillgång. Speciellt som lillebrorsan tar vår tid. Men att klara sig utan den goda starten - föräldrafikat - det var svårare att hantera.
Det var till och med så förra veckan att lilltjejen stannade hemma för att få vara med bäbisen och pappa travade till dagis ändå för en kopp kaffe.
Man får skylla på sommarspurt, nyfödd hemma, amning, fritidspromenader och en hägrande midsommar. I morrn är det dagis igen - OCH föräldrafika.

Bondbönor som följetong

©G.Lager
Det här är ett recept speciellt för Space babe efter att hon efterfrågat det i ett tidigare inlägg.
Receptet Soppa på bondbönor kommer från min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas".
Hemma, av många kilon med bondbönor som vi skördar varje säsong, förväller, skalar och fryser in, gör vi soppan lite annorlunda än så som den lagades (moderniserad nedan) i Emils kök eller hos Astrid Lindgren på Näs.
Vi bränner av lite smörsvedd hackad lök i några centiliter Pernod (stäng av köksfläkten). Låter det hela puttra ihop och välter ner de färska skalade bönorna, rör runt, låter inte de ta färg. Så strör vi över lite mortlad anis, salt och peppar. Smula ner en fiskbuljongtärning (!) (om vi inte har en fet hönsbuljong hemma) och häll på vatten så att det täcker. Låt puttra 11-12 minuter tills bönorna är mosiga. Kör i matberedare. Koka upp tillsammans med vispgrädde till soppig konsistens. Smaka av med mer salt och peppar om nödvändigt. Sila och dra sedan upp till ett hårt skönt skum. Servera i små koppar tillsammans med vitlöksstekta bröd eller smördegsstänger med en torr Prima Donna!!
©G.Lager
Emils soppa är klassisk bondbönsvälling och den som vill veta mer om bondbönor kan läsa här eller varför inte köpa boken och få ytterligare 190 recept på svenska klassiker plus en djäkla massa kunskap.
Idag har de kommit en bra bit på väg, dessa bondbönor som jag fått till skänks och som jag fröodlar av varje år för att säkra smaken. Det är en bondböna som odlats i Bunge på Gotland i generationer tillbaka till 17-1800 tal och de har en helt annan smak än andra bondbönor. Det är fantastiskt att få smaka på ett annat århundrade.©G.Lager

Så här inleder jag receptet till Emils bondbönsvälling i boken:

"Den här soppan förknippar vi med
Emil eftersom han inte åt bondbönor,
annars åt han det mesta. Ungar i olika
generationer får för sig olika saker.
Kanske kan man locka en och annan
nutida unge till bordet med den här
soppan, bara man inte säger vad den
hette i original: bondbönsvälling!"

Det här behöver Du:
1/2–1 l spritade bondbönor
vatten till förvällning
2 msk smör
1 1/2 l hönsbuljong, plus spad
från bönorna
salt och peppar
Till redningen:
3 msk vetemjöl
1 äggula
1 dl grädde

Så här gör Du:
Koka upp vatten. Häll i bönorna och
förväll dem hastigt. Sila av och skala
bönorna en efter en (kläm ihop dem
litet mellan tummen och pekfingret
så som man skalar förvällda mandlar).
Koka upp buljongen tillsammans
med spadet från bönförvällningen
(2 dl buljong, 1 dl spad). Låt reducera
något och rör sedan i mjölet, utvispat
i litet kallt vatten. Vispa hårt, salta och
peppra. Koka i 10 minuter under vispning
och på ganska svag värme tills
mjölsmaken har försvunnit. Späd med
mer bönspad om nödvändigt. Ta av
kastrullen från elden och vispa ner
äggulan som blandats med grädden.
Lägg i bönorna och servera."

Första härliga skörden

Nyskördat

Tillbringade fem timmar igår i total kontemplation.
Första spenaten är bärgad.
Fick gå i gårdagssoppan som förstärkning - något av den alltså.
Idag blir det små smördegspiroger med resten.
Kupade all potatis. Allmogepotatisen har kommit längst. Sankta Tora och äkta allmoge ligger lite efter. Bondbönorna är långt upp och ska väl till att blomma snart. Ska fröodla ett tiotal av min "ällgamla" sort. Vill bara att de nya ska komma igång först så ingen sammanblandning sker.
Plocksalladen spränger snart salladslådan. Rädisorna är jordloppeätna i blasten och ska bort nu när rödbetorna hunnit ikapp. Strängar alltid upp rödbetorna med rädisor så att jag får praktiska rensrader.
Bruna bönor visar rosetter i löklandet och störbönor och rosenbönor ska snart börja klättra. Spettade ner nya störar igår i den moderna lotten och ska så idag i regnet.
Jordgubbarna har massor av kart och fick det blåa nätet över sig igår. Måste gå upp dagligen och eventuellt vittja trastar som fastnar - går ju att göra kramsfågel på, men eftersom nätfångst strider mot jaktlagen låter jag dem flyga. Förresten man ska inte skämta om sådant. Det gjorde jag i Meny för en massa år sedan då fortfarande den hävdvunna rätten att jaga morkulla till midsommar fanns kvar. Och det var ett väder vi har idag i Stockholmstrakten - regn.
De som skulle medverka i inslaget satt tillsammans i bilen och väntade på att det skulle lätta och morkullehannarna skulle börja flyga i skymningsljuset.
Med satt Valle, Bengt Valentinsson, kulturredaktör på Gotlands Tidningar, en god vän och inbiten och kunnig jägare.
Jag frågade på skämt i mikrofonen:"Nu gubbar när vi ska ut och skjuta morkulla, vet ni egentligen hur de ser ut?"
Valle svarade: "Njae...(och det ska sägas på västgötska)...ja var lite osäker så ja slog upp morkulla i en kokbok, å där låg hon med näbben liksom instucken i låret, å nu undrar ja, flyger de så mä eller?
Det där lilla mellansnacket sändes och se det blev ett djäkla liv på djurvännerna som gapade om att "jägare som är så dåligt pålästa minsann inte skulle tillåtas ut i naturen med bössa". Då hjälpte det inte att jag och Christer Lingström senare i inslaget lagade till denna sacallopax efter alla konstens regler.
Ja, ja - folk utan humor.

Aom moo och kaikem

För några låter säkert rubriken som ren gallimatias.
Hos andra får orden det att vattnas i munnen - hos mig bland annat.
Idag serverades vår Aom moo med en smakbas från en näve torkade räkor som malts med gul lök och rörts ner i den klara buljongen tillsammans med den feta fläskfärsen och svampen och dillen och alla andra grönsaker. På toppen en rejäl dusör med hel färsk thaichili - det ska kännas att man äter. Hur den lagas berättade jag en gång här!
Som en sidorätt serverade vi oss helt enkel burkad makrill i tomat med lite chili och fläskiga flagor av mynta.
Kaikem har vi nu "skördat" ur saltlaken. Våra ankägg smakar helt förträffligt och har en så hög sälta att man kan spola fisksåsen, nam pla, till riset. Kolla här!
Så var Rodjana på Vi och handlade. Där reades kravbananer för tio kronor kilot. Gissa varför?
Jo, för svensken är så märkligt kräsmagad att han hellre äter omogna bananer utan smak än tar i en mogen som han tror är rutten. Knäppt? Nja, snarare oinformerat.
De bananer vi fick med oss hem var inte ens de helt mogna utan får ligga till sig svalt.
Vi tar oss friheten att göra oss en var sin bananasplit ikväll till kaffet. En banan, äkta vaniljglass, choklad, drottningsylt och vispad grädde. YESSS!

Som folk har det

Avund är kurare! Ibland känns det som ett litet sting.
Gör en serie arkitektreportage för en tidning och som ska publiceras i höst. Hus i offentlighet, privat, andligt och kommersiellt.
Jag ser kök, varhän jag än kommer. Superkök!
I ett Pål Ross hus hamnade jag i drömköket för många - inget saknades - här fanns till och med isvatten i kylskåpsdörren.
Nu vet jag att det blir alldeles för plottrigt att jobba i ett sådant här kök, nästan så att man inte vågar vända sig om för allt det fina i utrustningsväg, mitt drömkök är kakel och rostfritt och gigantiska avställningsytor, men här handlar det om det estetiska, det designade, yta mot yta, trä mot borstad aluminium och alla pengar som finns nedpytsade bara för att det ska vara vackert.
Ikväll blir det thaimat på vår Electrolux!

En orgie på 1700 talets bord

Nu, äntligen så fick min Linnéserie i Sveriges Radios P1 Meny en liten nystart efter ett sändningsuppehåll på tre veckor. Idag sändes det fjärde avsnittet där slavpojken Badin som vuxen berättar om minnets mat, den svenska maten, maten från de la Croix - den bittra chokladen.
Ladda ner och lyssna till en fullkomnlig orgie i matminnen och förstå sammanhanget mellan nutid och dåtid.
Nästa vecka tar Linné loven av den gotländska dricken och så tycker han de märkliga ölänningarna borde ta vara på alla äpplen och göra must istället för att dricka saltvatten från havet

Lime - manao

Okey - då gör jag ett nytt försök att visa step-by-step hur man enklast "filéar" en lime för att få ur den mest av saft.
När jag träffade Rodjana första gångerna så var det över "nam manao" (soda, sockerlag, och en ansenlig mängd limejuice). Jag slogs redan då över effektiviteten med vilken juicen utvanns ur limen och tänkte på hur vi hemma masserar och pressar och halverar och spretar och petar med fingrar för att liksom dra ur frukten saften.,
Så är det så enkelt - som att helt enkelt dela limefrukten så att hinnorna spräcks upp och ger ett friflöde.
Så här gör vi:
1.Dela limen längs med 1/2 cm vid sidan om fnas och fäste.

2. Högerdelen är helt utan hinnor och kan delas i två delar.

3. Dela i nästa steg den stora limebiten vid sidan om mittlinjen med alla fästen för klyfthinnorna.

4. Så fortsätter vi klyfta efter klyfta...

5. ...tills bara mittsträngen ligger kvar (innehåller också en hel del limejuice).

6. Pressa sedan ur juicen ur de hinneberfriade klyftorna. De blir så gott som torra på insidan och bra limefrukter kan ge en deciliter, mindre bra en halv.