söndag 6 maj 2007

Linnes nunna i min trädgård


Jag har en nunna i min trädgård, en nunna från Sibirien; Corydalis nobilis, Sibirisk nunneört.
Den här vackra gula, buskliknande växten togs in till Sverige av Carl von Linné och självfallet måste jag ha en sådan Linnéansk blomma i min 1700 talskålgård.
Jag har hört en historia om hur den kom till Sverige och att det inte alls var meningen att den skulle komma hit.Linné hade nämligen sett en Löjtnantshjärta, Dicentra spectabilis i ett herbarium han fått av en rysk adelsman (Demidoff) och då fallit pladask. (Just det exemplaret som Linné tittade på finns fortfarande på Linnean Society i London).
I sin Species Plantarum kallade Linné löjtnantshjärtat felaktigt för Siberia. Senare gav han den namnet Fumaria spectabilis i Diadelphia Hexandria.
Ett löjtnantshjärta ville han ha, inte bara som pressad i ett herbarium. Han traktade efter att få se en blomstra i Uppsala, i botaniska trädgården - eller kanske där han bodde ute på Hammarby.
Frön fick han av Erik Laxmann som varit utsänd av honom och som i sin tur fått fröna av en furste i Sibirien.
Man kan förstå hur ivrig Linné var att få fröna i jorden och sedan äntligen få se de första röda kraftiga vårstänglarna bryta jordskorpan redan i början av maj och sedan några veckor senare stå i full blom med de sirliga rödvita hjärtana dinglande så skört.
Den synen fick aldrig Carl von Linné njuta av. Det som bröt jordytan i maj var den sibiriska nunneörten, Corydalis nobilis.
Det är från denna första planta som min stammar och som blommar just nu i min "Linneanska" kålgård. Och då ska vi veta att fröna Linné fick av Laxmann såddes 1765.
Nu blommar Linnés nunnört bakom de vita vinbären och mitt i ett myller av vita smultron - också de sibiriska, alldeles bredvid en självsådd Primula veris i fyll blom och en borstnejlika,(Dianthus barbatus) som kommer så smått.
För att hylla Linné och ge tyngd åt historien att berätta så har jag satt en löjtnantshjärta vid staketet en bit ifrån. Jag njuter av det Linné aldrig fick se!

lördag 5 maj 2007

Omplantering


Det är lustigt så här års när allt det som ska bli stort och yvigt fortfarande är litet och smått om ens sått.
Det som såddes i mars är redan omplanterat och har tagit sig ordentligt som Kronärtskocka och Kardon - har bara sått några få - de tar en helsikes plats i landet när de växer ut.

En tuva blev det av min grönkål och snabbt gick det i värmen och solen.

Min trogna kulturarvsgrönkål, som egentligen är rysk, blå och slätbladig har en rund och fin kålsmak och ger en bättre grönkålssoppa till annandagen än den krusbladiga som alltid ska rensas från ohyra känns det som, hasr skjutit fart något så alldeles. Var tvungen att omplantera redan idag.

Så här kommer grönkålen att få ta sig några veckor till före utplantering.

Så hittade min älskade lilla Lovisa, 7 år, min gamla maomössa som jag köpte i Kina för tio år sedan och hon envisades att ha den till kalaset hon är på nu och snart ska hämtas ifrån.

Det är klart att en maomössa är mer unik att klä på sig än en baseballkeps.

Blommande salvia


Man ska väl egentligen knipsa av blomstren för att få en större bladansättning, men jag har inte liksom hjärta. Min salvia som övervintrar på den inglasade balkongen, och sålunda lever ett bekvämt växthusliv, sätter igång tidigare än jag hinner upptäcka den och nu redan, uppskuffad på en hög hylla, har den börjat blomma.
Jag har ju mer salvia ute i landet så jag låter inomhussalvian förföra med sin vackra färg.
Snart blir det kycklinglever med bakon och salvia!

Snart granne?!


Bloggen heter "nille bloggar från thailand" och vi upptäckte varandra för någon dag sedan. Han beskriver sig själv som mer ätglad än kock och driver också ett forum för den som önskar veta mer. Från båda sina internethål har han haft vänligheten att länka till tabberaset.
Att jag började läsa honom kunde ju ha haft sin grund i mitt grundmurade thaiintresse, men så var det inte. Utbudet är gigantiskt och det behövs alltid det där lilla extra för att ögonen ska orka vidare och intresset väckas.
Jag kom för en tid sedan av en händelse in på en annan thaiblogg, skriven på svenska och där upphovskvinnan visade sig vara en person jag svurit ve och förbannelse över mer än en gång!
Hon heter Britt-Marie Bergman och hon är korsordskonstruktör. Löser Ni korsord det allra minsta har Ni stött på hennes "förbannade" klurigheter, alltså dem som gör det värt att över huvud lösa ett kryss. Dessutom har hon skrivit en resebok om Thailand som jag ännu inte läst, men som jag ska återkomma till så fort jag gjort det. Gicng & Maleé bygger också något de kallar för "Maleé Garden".
Alltså var jag på hennes blogg "GING & MALEÉ" som hon har tillsammans med sin thailändske man. DÄR i en kommentar hittade jag Nille och blev intresserad för att han skrev att han snart skulle flytta till Sollentuna och då blir vi ju grannar.
Han har en enorm Thailandserfarenhet efter att ha bott i landet sedan 1996 (verkar det som). Han har också "hasip-hasip"-barn (50/50 thai/svensk) i mina barns ålder (de yngsta av mina alltså). Läs bläddra och förförs av dessa thaisvenska bloggar och sidor!
Jag själv ska plantera om, gräva skit och sätta lök.

fredag 4 maj 2007

Strömming i stället för thaifisk


Mokpla - det är en thailändsk fiskrätt med fisk ångad tillsammans med örter och lök.
I Thailand lagas den här rätten på små insjöfiskar. Strömming är fet och tålig och ett bra alternativ. Rodjana lagade den idag.
Innan någon försöker sig på att laga det här så kravs det en del smakövning. Det handlar om originalthailändsk mat som inte alls är släkt med det turister tar till sig av allt det söta, grillade, soja och fisksåsdoftande. Det här kommer från det salta nordöstra köket och smakar mycket speciellt - otroligt gott tycker naturligtvis vi och konstaterar också att det här är ytterligare en rätt som understryker den ibland skrämmande smakkontakten mellan Sverige och Thailand. Kan Ni tänka Er kräftströmming? Hot,hot,hot - Pet makmaak.

Det här behöver Du:
1/2 kg filéad strömming
3 medelstora gullökar
6-7 små thaichilli
2 grachai (tillhör ingefärsfamiljen, men är mildare och samtidigt mer aromatisk)
1 citrongräs
2 vårlökar
1 knippe dill
2 msk fisksås

Så här gör Du:
Lägg fisken i en bunke. Skär lök, chilli, grachai och citrongräs i mindre bitar och mixa med chillifrukterna. Häll massan över fisken och vänd runt. Skär vårlöken diagonalt i en centimeters bitar och vänd ner. Plocka dillen och blanda i samtidigt med fisksåsen.
Bred ut dubbel ugnsfolie och häll upp fisken. Vänd ihop till ett paket och baka på bleck 250 grader i 20 minuter. Servera med kaonieuw (kladdris) eller "vanligt" ris.

Idag hade vi också en inledande somtam på bordet tillsammans med det älskliga köttet nguea tod, friterat med korianderfrö och vitlök.

Nu är det inte lång tid kvar. Magen börjar ta emot och vara ivägen och vi (allrahelst Rodjana) börjar längta till att graviditeten är över. Nu i maj ska det ske!

Svensk keramikmortel till thailändsk mat


Thaimorteln är kökets viktigaste redskap, kermikmortel med trätstöt. Finns numer även att köpa i Sverige

Vi glömde köpa mortel med oss den gången vi flyttade ihop från Thailand till Sverige.
Lyckligtvis fanns det redan en mortel - nu alltså över tio år gammal - hemma i svenska husgerådet. En i keramik.
Är morteln så väldigt viktig då?
Mer viktig än woken i alla fall, som inte tillhör det urthailändska köket alls.
Morteln gör det!.
Kökets viktigaste redskap.
Den keramikmortel, med keramikstöt, jag köpte tidigt kommer från Thord Karlsson på Gotland. Han garanterade hållbarheten - jag trodde honom inte - den har nämligen en naturligt sprucken klang. Nu har den gått nästan dagligen i alla dessa år och ser fortfarande helt ny ut.
Svenska mortlar är dock alldeles för små för thaimatsproduktion där stora kvantiteter mortlas.
Nyss körde jag underbart doftande korianderfrö till vår hårdstekta marinerade högrev och Rodjana mortlade en somtam med torkade räkor och pärontomater. Mer om dagens middag följer. En middag som bland annat bjöd på svensk strömming i thailändsk tappning.

torsdag 3 maj 2007

Carl von Linne och tabberaset i Meny


Roslins porträtt av Linné 1775

Med start idag repriserar Meny i P1 min serie om maten hos Carl von Linné. Det blir en resa i 1700 talets armod och berättelse om alla tiders människors förmåga att göra det bästa av små resurser. Det blir också festmiddagar hos den besittande klassen, den adel som prästsonen och läkaren, botanisten och läraren Linné så gärna ville tillhöra och till slut också nådde.
I det första avsnittet beger sig Linné till Lappland.
Repris också inatt och på lördag.
Kan också laddas ner här